Lova att älska mig || Hov1

Kapitel 15

"Dante jag lovar, jag mådde bara inte bra efter sjukhuset", hans blick ligger stilla på vägen framför oss. Han har precis hämtat mig efter att jag slutat skolan och vi är nu påväg till Axel. Varför? Ärligt talat jag vet inte.

"Men du hade kunnat säga något? Jag hade skjutsat dig", hans ögonbryn dras ihop lite som dom alltid gör när han är arg. Han svänger in på Axels gata.

"Jag vet, men jag ville inte vara till besvär du vet", jag kollar ner på mina händer. Det känns inte rätt att ljuga för honom, men han mår ju inte bättre av att veta right? Inte för att det är en ursäkt...

Han stannar bilen och vänder sig mot mig, han tar tag i min ena hand och jag kollar upp på honom.

"Det är lugnt, jag blev bara orolig", det är bara kärlek i hans ögon. Världens finaste bror.

"Förlåt", jag vet knappt vad jag ber om ursäkt för men han verkar uppskatta det.

"Det är okej, du behöver inte säga förlåt", jag ler lite mot honom innan jag knäpper upp bil bältet och planerar att gå ur bilen när han tar ett lite hårdare tag om min och jag vänder mig om och kollar på honom, igen.

"Vadå?", jag ger honom en frågande blick.

"Jag älskar dig", jag ler mot honom.

"Jag älskar dig också Dante", han besvarar mitt leende och låter mig gå ut från bilen. Men... varför hänger han inte med? "Kommer du?", jag lutar mig ner lite så jag kan se honom där han sitter.

"Nej jag ska... göra en grej", säger han och plötsligt är ratten mer intressant att titta på än mig.

"Om du ska dra iväg och slåss kan du säga det vet du", han kollar snabbt på mig och lägger huvudet på sne.

"Jag vet att du kanske inte tycker om det men-", jag avbryter honom.

"Ja jag vet jag vet, jag måste ha pengar så jag kan färga mitt hår", han skrattar lite.

"Var det där ett skämt?", han höjer lite på ögonbrynen vilket får mig att himla med ögonen.

"Ha så kul", svarar jag sarkastiskt och stänger sen bildörren innan jag öppnar den lilla grinden till Axels hem. Jag ringer på klockan vid dörren medan jag känner hur det vibrerar till i fickan.

Dante, 15:57
Hämtar dig sen så gör vi nåt okej? <3

Jag svarar bara med en tumme upp och ett hjärta, sen öppnas dörren och där står Ludwig av alla människor.

"Tja", hälsar han och ler mot mig.

"Tja", härmar jag honom och han släpper in mig i Axels hus "Vad gör du här?".

"Vi skulle jobbat men Dante och Noel fick tydligen andra planer", han himlar lite med ögonen medan jag tar av mig mina skor.

"Ajdå", säger jag men känner mig ändå lite förvirrad. Vad gör Noel för något? Inte för att jag bryr mig så mycket...

Vi går nerför trappan till studion i källaren och jag möter Axel som sitter i stolen vid alla mixer saker, jag har fortfarande inte koll på vad allt sånt där heter.

"Hej Adelina", hälsar han och jag nickar lite mot honom.

"Vet ni vad?", jag lägger en kudde i ena änden i soffan innan jag lägger mig ner på rygg i den "Jag har så jävla ont i huvudet så jag skulle uppskatta om ni inte spelade musik på högsta jävla volym".

Jag hör hur dom skrattar och jag sluter ögonen. Det funkar inte att jag får såhär ont i huvudet efter skolan, och innan jag vet ordet av det har jag somnat.

När jag vaknar är det mörkt ute, inte i källaren dock. Killarna har varit snälla och flyttat upp sig till våningen över, med tanke på att jag hör musik där uppifrån.

Jag lägger mig på rygg och kollar upp i taket lite, jag har sovit obekvämt med tanke på att det värker i nacken en aning. Jag sluter ögonen och bara lyssnar på alla ljud, dock tar ju musiken över och jag hör inte mycket annat än den men äsch.

Jag ligger så i kanske några minuter när musiken plötsligt stängs av...? Jag hör röster där uppifrån och jag tar upp min mobil och inser att klockan snart är 20. Jag sätter mig försiktigt upp och känner att jag har lite huvudvärk, fan då.

Hela jag fryser dock till is när jag hör fotsteg i trappen, jag kollar upp mot dörröppningen där jag sitter i skräddarställning i soffan. Antingen Ludwig eller Axel har lagt en filt över mig medan jag sovit så den ligger över mina ben.

Dörren till källaren öppnas och jag är beredd på att möta Ludwig eller Axel, men av alla människor är det såklart Noel som öppnas dörren och förvånat kollar på mig. Något är dock inte som det brukar...

"Vad fan har hänt med ditt ansikte?", jag ställer mig hastigt upp och kollar på honom. Han håller på att få en blåtira, och det blöder lite från hans underläpp.

Han försöker flina mot mig men kollar smärtsamt ner i marken. Jag kommer fram till honom och stannar en meter framför honom.

"Äsch", han rycker på axlarna som om det inte vore något "Du ska se den andra killen", jag höjer lite på ögonbrynen.

"Har du vart i slagsmål?", han hoppar märkbart till när jag yttrat frågan, jag tror han inte tänkte på vad han sa.

"Typ", han suckar och går förbi mig. Jag vänder mig om när han passerar mig.

"Typ? Vadå typ?", jag kollar irriterat på honom medan han sätter sig i soffan.

"Du får snacka med Dante om det där, jag vet ärligt talat inte", säger han och lutar sig tillbaka lite och lägger ena handen mot pannan.

"Vänta lite", jag håller ut en hand och han kollar upp från sin mobil "Har Dante dragit in dig i 'slåss-och-tjäna-pengar' grejen?".

Han börjar skruva lite på sig och jag nickar långsamt.

"Han har alltså det...", jag skakar uppgivet på huvudet "Få se", jag går fram till soffan och sätter mig bredvid honom i skräddarställning.

Han flyttar sig lite så han sitter mer emot mig medan jag inspekterar blåtiran vid hans högra öga. Det är lite torkat blod som runnit nerför hans haka från hans läpp. Jag känner hur hans blick vilar på mig.

"Är det lugnt om jag...?", jag slickar lite på min tumme och drar den sen över hans haka och torkar bort blodet. Varför frågar jag ens om tillåtelse, det är ju bara hans haka?

Jag ler lite åt mig själv och lägger min hand på soffan och kollar upp mot hans ögon. Men hans ögon kollar inte in i mina, utan dom kollar ner på mina läppar.