Lova att älska mig || Hov1

Kapitel 21

"Nej det var jätte fint! Gräsmattan var jätte fin!", jag kollar lite kränkt på Noel som precis sagt att hela grejen med Eiffeltornet är överskattat.

Annelie, Noels mamma, skrattar åt oss. Jag kan faktiskt se likheten mellan dom, dragen i deras ansikten är rätt lika.

"Men ni har haft roligt iallafall?", hon ler över bordet på restaurangen.

Vi har precis ätit upp våran mat och sitter typ bara och pratar nu. Jag vet inte vad dom andra gjort idag men jag och Noel har gått till Eiffeltornet, varit uppe i Eiffeltornet och sen gått runt i området typ. Senare på kvällen träffade vi dom andra och gick till en restaurang där vi nu sitter.

"Jätte roligt", jag besvarar hennes leende "Vad ska vi göra imorgon då? Vad finns det för sevärdheter i Paris förutom Eiffeltornet?", jag kollar nyfiket på Noel.

"Louvren? Det är där-", jag avbryter honom.

"Ska vi kolla på tavlor?", jag kollar uttråkat på honom. Jag är inte typen som går omkring på museum, tyvärr. Jag skulle gärna vilja vara en sån person dock, som tycker det är genuint intressant att gå på museum.

"Vadå vill du inte kolla på Mona Lisa?", han höjer lite på ögonbrynen och jag skrattar åt honom.

"Inte riktigt", jag lägger huvudet på sne men kan inte låta bli att börja le.

"Okej men typ, Triumfbågen? Notre-dame?", han kollar utforskande på mig. Det känns som att han inspekterar mitt ansikte, igen. Jag rynkar ögonbrynen.

"Kanske", säger jag efter att ha funderat en stund. Ärligt talat? Jag känner mig helt utmattad efter dagen, jag vet inte ens om jag kommer orka göra något imorgon. Jag får hindra mig själv från att sitta och gäspa.

"Är du trött?", jag känner Noels blick på mig. Jag hinner inte tänka så mycket på vad jag gör innan jag lutar huvudet mot hans axel, jag håller för munnen medan jag gäspar.

"Märks det?", frågar jag sarkastiskt. Han skrattar lågt innan jag känner att han tar tag i min hand och börjar leka lite med mina fingrar. Jag tänker ignorera det faktum att jag får fjärilar i magen av att han rör vid min hand. Han flätar sen samman våra fingrar och låter hans tumme dras försiktigt över min handrygg och jag sluter ögonen.

Vi sitter så en stund, dom andra pratar om något arbete jag inte bryr mig så mycket om. Då och då skrattar dom vuxna högt, det konsumeras alkohol.

Jag vet inte hur lång tid det tar innan vi äntligen sitter i en taxi påväg "hem". Det kan ha gått 10 minuter eller 1 timma, jag har inte så bra tidsuppfattning längre. Den har försvunnit på bara ett dygn.

Noels mamma sitter i framsätet medan Love, Noel och jag sitter i baksätet i taxibilen. I den ordningen också, jag sitter alltså på högra sidan av bilen. Resterande av sällskapet åker i en annan taxi, och vi åkte iväg före dom så vi kommer antagligen fram före dom också. Jag tror jag somnar då och då med tanke på att jag väcks varannan minut av att Noel frågar om jag sover, idiot.

Jag känner dock hur hela jag spänner mig när han lägger sin ena hand på insidan av mitt lår. Jag sneglar försiktigt upp på honom och märker att han redan tittar på mig, eller snarare mina läppar. Jag kan inte låta bli att låta mina ögon kika lite på hans läppar också innan jag möter hans ögon. Jag skakar, knappt märkvärdigt, på huvudet. Inte här, inte när andra kan se.

Jag vet att jag antagligen borde ha skuldkänslor eller nåt för att jag kysste Noel igår, men jag har inte det. Jag ångrar det inte ens lite.

Jag vänder huvudet från honom och kollar ut genom fönstret. Vi är snart framme, eller hemma. Vad jag nu ska kalla det.

Bilen rullar in på gatan och stannar strax utanför porten. Annelie börjar betala taxi chauffören medan vi andra knäpper upp våra säkerhetsbälten och går ut från bilen. Det har börjar regna, men det skulle bli bättre väder framåt helgen sa Anne. Så imorgon är det förhoppningvis lite bättre väder, förhoppningsvis. Jag tycker inte om regn så speciellt mycket.

"Så in med er!", Annelie kommer gående från taxin som börjar köra iväg.

När vi kommer upp i lägenheten igen är vi alla rätt blöta, speciellt mina Vans. Dåligt sko val.

Jag tar av mig min jacka och hänger den på en av krokarna innan jag går in i, mitt och Noels rum? Annelie och Kristian sov i mitt gamla rum igår, det känns lite som att jag är i vägen när jag är här. Så jag har tänkt sova i Noels rum resten av min vistelse här, eftersom jag inte vill vara i vägen för hans föräldrar. Dock känns det som hemma typ, jag har rätt lätt för att göra mig hemmastadd.

Jag tar av mig mina blöta strumpor och slänger dom bara på golvet innan jag får av mig min kofta som också blivit lite blöt. Som sagt, jag gjorde ett rätt dåligt klädval idag.

Jag hoppar till när jag hör att en dörr kraftigt stängs igen. Jag vänder mig snabbt om och hinner möta Noels ögon innan han pressar hans läppar mot mina.

Jag backar bakåt ett steg och har tänkt stanna men märker att han fortsätter göra så jag backar, så jag fortsätter. Han drar ifrån kyssen några sekunder och puttar ner mig i sängen utan att jag gör något motstånd. Sekunden efter har han lagt sig över mig och fortsätter kyssa mig.

Kyssen fördjupas nästan på en gång, vilket inte gör mig någonting. Jag tar tag i hans tröja och drar honom lite närmare mig. Jag känner att han placerar hans händer innanför mitt linne, och jag ryser. Han börjar göra cirklar med sina tummar och jag känner hur jag spänner mig igen.

Han drar ifrån kyssen litegrann igen och kollar in i mina ögon, båda andas djupa andetag.

"Vet du hur länge jag har väntat på att göra det där?", jag biter mig lite i läppen när han yttrat meningen.

"Jag kan tänka mig", jag ler lite mot honom innan jag lutar huvudet lite närmare honom och återförenar våra läppar igen.

Jag drar i hans tröja och nästa sekund ligger den på golvet. Jag puttar lite på honom så han lägger sig på rygg i sängen och jag har snabbt satt mig gränsle över honom. Jag får av mig mitt linne innan jag kollar ner på honom.

"Var inte du trött?", han flinar mot mig när jag himlar med ögonen. Jag känner hur han kollar på min kropp.

"Hade du inte väntat på att göra det här?", frågar jag innan jag lutar mig över honom och kysser honom igen.

Han lägger hans händer på mina höfter och jag kan inte annat än älska hans närhet just nu. Det är något konstigt med Noel som får mig att vilja ha mer typ, mer av allt liksom. Det är rätt svårt att förklara. Men jag tror det här är precis vad jag behövde, att åka bort från min verklighet några dagar och umgås med någon jag tycker om. För jag hatar ju honom inte direkt, även fast han sårade mig rätt rejält. Men jag är ju över allt det där, allt som hände för två år sen.

"Är du säker på att vi gör rätt nu?", hör jag honom mumla lite innan han drar ifrån kyssen igen. Ärligt talat, kan han bara hålla käften?

"Känns det rätt?", jag kollar utforskande på honom. Han har fortfarande fina ögon.

"Ja... Känns det bra för dig?", jag nickar som svar på hans fråga innan jag kysser honom igen, och den här gången drar han inte ifrån.