Lova att älska mig || Hov1

Kapitel 27

Linda, 14:52
Japp, det är bara att komma och hälsa på! Hon hälsar

Jag vänder skärmen mot Jonna i klassrummet. Hon läser snabbt vad som står på skärmen innan hon spricker upp i ett stort leende.

"På riktigt? Har Marie vaknat?", jag nickar ivrigt "Fan det var på tiden!". Jag hyschar henne när hon börjar skrika i klassrummet.

"For real? Äntligen!", Nelly vänder sig mot oss och jag ler mot henne medan jag nickar.

"Linda alltså, vilken bror", Jonna flinar lite när jag möter hennes ögon.

"Verkligen", håller jag med om. Plötsligt börjar vår lärare plocka ihop sina grejer längst fram vid tavlan, vilket leder att vi gör detsamma.

"Okej så, tack för idag hörni! Ha en bra tisdag eftermiddag", säger Astrid, läraren, och slår ihop med händerna som hon alltid gör.

Jag och Jonna har snabbt plockat ihop våra saker och joinar sen Nelly, Felix och Rasmus innan vi lämnar klassrummet.

"Vad händer nu då?", Rasmus lägger ena armen över mina axlar medan vi går igenom korridoren.

"Jag vet inte riktigt", svarar Felix osäkert och kliar sig lite i nacken. Jag tror vi alla egentligen vet att han och Nelly ska göra något efter skolan. Dom tror att vi inte märker av blickarna dom ger varandra, eller jag har märkt av det iallafall.

Sekunden efter försvinner Felix och Rasmus upp till övervåningen i skolan, till deras skåp. Jag själv skyndar mig bort till mitt egna skåp, och tar ut min svarta skinnjacka och mössa som jag snabbt får på mig. Jag lägger min mobil i ena jackfickan när jag känner att någon knackar mig på axeln.

"Vad?", jag vänder mig om och får syn på Jonna och Nelly. Jag höjer frågande på ögonbrynen.

"Ska du till Marie nu?", frågar Jonna och skriver något på hennes mobil. Jag stänger snabbt skåpet.

"Faktiskt inte, vart ska ni?", frågar jag tillbaka.

"Alltså jag och Felix ska väl hitta på något", säger Nelly sakta och jag märker att hon rodnar lite. Jag ler emot henne.

"Ni är så gulliga, är ni typ en grej for real eller?", frågar jag och flinar lite.

"Något sånt", hon rycker lite på axlarna. Jag nickar långsamt.

"Så du och Axel, ni är inget?", frågar Jonna lite osäkert och lägger huvudet på sne.

"Inte riktigt, det är lite skevt ni vet. Det är liksom min brors bästa vän", säger Nelly, jag kan inte riktigt tyda hennes blick. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte känner mig det minsta kränkt av vad hon precis sa.

"Ah okej, jag ska möta upp Ludwig iallafall. Ska du hem eller Adelina? Vill du ha skjuts?", Jonna vänder sig mot mig. Jag flinar lite mot henne innan jag går förbi dom båda två, jag vänder mig om så jag backar bakåt medan jag kollar på dom.

"Ja jag vill ha skjuts, jag ska till min brors bästa vän", svarar jag och kollar lite menade på Nelly "Inte den vännen den andra", förklarar jag sen. Det verkar ta ett tag innan dom kopplar vad jag precis sa.

"Vad ska du göra hos Noel?", Jonna kollar konstigt på mig. Jag ler lite mot henne, dock väldigt överlägset. Felix och Rasmus kommer gående nerför trappan.

"Jag ska skälla ut honom bara, no biggie", jag rycker lite på axlarna. Hon kollar förvirrat på mig.

"Varför det?", jag öppnar dörren som leder ut från skolan. Jag ser mig omkring lite grann och konstaterar att Ludwig antagligen står längre ner på gatan.