Kapitel 21

4.9K 86 4
                                    

"Dom kan inte säga att vi ska vara här klockan sju när dom inte är det", Dante går frustrerat omkring i lobbyn på hotellet. Vi ska äta frukost med pappa och Charlotte, men dom har inte kommit än och är 10 minuter sena.

"Okej du måste chilla lite det är inte hela världen", säger jag och himlar med ögonen.

"'Du, jag har ett engelska prov om typ 1 timma som jag inte tränat till så bara var tyst", säger han irriterat och jag skrattar åt honom.

Det går ytterligare 5 minuter innan hissdörrarna öppnas och pappa och Charlotte stiger ut.

"Ni är en kvart sena", säger Dante irriterat och går sedan mot hotellets frukost restaurang.

"Godmorgon på dig också", säger Charlotte och skrattar åt honom. Sedan följer vi andra efter honom, tar vår mat och sätter oss vid ett runt bord för fyra personer.

"Så vad händer i veckan då?", frågar pappa och börjar äta.

"Samma gamla vanliga typ", svarar Dante. Pappa frågar oss alltid samma sak när vi äter frukost.

"Vad ska du göra i veckan, pappa?", frågar jag honom tillbaka.

"Jag ska jobba, långa dagar hela veckan. Det är mycket just nu men det går bra", svarar han och jag nickar "Hade ni det kul i helgen?", jag och Dante byter en snabb blick med varandra.

"Aa", svarar jag och kollar ner i min mat och fortsätter äta.

"Varsågod", en servitör kommer fram och ställer en... whiskey flaska på vårt bord?

"Den är inte vår", säger jag och ler mot den ganska unga killen som precis serverat oss.

"Jo, jo det är det", pappa sjasar iväg killen och öppnar flaskan.

"Vad håller du på med?", frågar jag förvirrat.

"Hjärtat, det är bara ett glas".

"Klockan 07:30 på en måndag", jag säger emot men han häller ändå upp ett glas och dricker lite.

"Oroa dig inte", snäsar han åt mig och dricker lite till. Det var exakt det han sa innan jag skrevs över till mamma. Jag kollar irriterat på honom innan jag snabbt ställer mig upp. Jag får direkt sex ögon på mig. Jag tar upp min väska innan jag börjar gå därifrån.

"Skulle jag inte skjutsa dig!?", hör jag Dante ropa men jag fortsätter att gå genom lobbyn och ut från hotellet. Jag tar bussen idag.

Klockan är snart 8 när jag går in på skolans skolgård, vilket jag ser på en klocka precis vid ingången till skolan. Jag har på mig ett par svarta högmidjade jeans, en kortärmad croppad grå tröja och en större grön jeansjacka över. Ett par svarta ganska låga stövlar till det också.

Jag börjar om 30 minuter, och mina vänner som tar bussen är här om minst 10 minuter. Jag öppnas skolans dörrar och börjar gå mot mitt skåp. Jag tar upp min mobil och ser att jag fått flera sms medan jag åkt buss, någon vana från högstadiet. Att jag aldrig håller på med min mobil på bussen och där av missar flera sms som skickas till mig på morgonen. I högstadiet gjorde jag det dock med vilje.

Dante, 07:54

Ring mig

Mamma, 07:59

När kommer du hem igen? Förlåt för hur jag betedde mig förra veckan. Vi måste prata.

Noel, 08:00

När kommer du fram till skolan???

Noel, 08:05

Lova att älska mig || Hov1Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon