Lova att älska mig || Hov1

Kapitel 1 - Jonnas perspektiv

"Förlåt, han skrev exakt vadå?", jag kollar på Adelina och känner hur mina ögon växer. Jävla idiot.

"'Vi är gråzon älskling', det är allt", hon kollar på mig och ler snett. Vad fan? Hon räcker mig hennes telefon och mycket riktigt, 00:07 inatt smsade ingen mindre än Noel Flike till min bästa vän. Helvete vad han kommer ångra det.

"Han är helt jävla dum i huvudet", säger jag, vilket får Adelina att börja skratta.

"Eller hur", hon nickar "Han har inte skrivit något på bokstavligen 2 år, och så kommer det där jävla smset". Hon skakar på huvudet.

Fy fan säger jag bara, vad tänker han med egentligen? Han sårade Adelina så himla mycket, jag minns det som det var igår. Den där dagen hon för andra gången kom hem till mig och brast ut i gråt. Inte för något litet bråk dock utan för att Noel lämnat henne. Vem gör ens så? Vem skriver ens ett sms 2 år senare?

"Du svarade inte va?", frågar jag efter en stund. Adelina kollar upp från sin mobil där hon ligger i min säng.

"Vad tror du om mig?", frågar hon och kollar konstigt på mig. Jag rycker på axlarna och flinar lite mot henne, och hon kollar ner i sin mobil igen. Vad det nu är hon gör på hennes mobil, hinner hon inte göra länge förrän den börjar ringa.

"Hallå?", hon sätter på högtalare medan hon reser sig upp ur sängen. Jag kollar snabbt på displayen, det är Dante.

"Tja, vi är här nere nu", svarar han och Adelina byter ut sina mjukisbyxor till ett par jeans.

"Jag kommer så snabbt jag kan, jag ska bara packa mina grejer lite fort", jag hör hur Dante suckar.

"Har du inte packat än?", Adelina skrattar lite. Hon har sovit hos mig och ska packa ner hennes smink och kläder hon hade under gårdagen.

"Jo lite, jag ska bara lägga ner det i min väska...", mumlar hon lite medan hon slänger ner hennes saker i väskan hon haft med sig. Dante suckar igen.

"Ludde är påväg upp förresten, Jonna", säger han sen och jag känner hur mitt hjärta hoppar över ett slag.

"Okej, bra", svarar jag och funderar över hur han kunde veta om att Adelina har högtalaren på.

I samma veva som Adelina går ut i hallen och tar på sig sina alldeles för tunna skor, ringer det på dörren. Jag kliver in princip över henne där hon sitter för att kunna öppna dörren.

"Hej älskling", säger Ludwig som nu tagit ett steg in i lägenheten.

"Hej", hälsar jag på honom och han ger mig en snabb puss på läpparna.

"Tja Adelina", hälsar han även på Adelina, obviously, och får av sig sina skor och går en bit in i lägenheten.

"Tjaa", svarar hon och reser sig upp "Vi hörs senare, okej?", hon kollar på mig.

"Klart vi gör", svarar jag och kramar om henne.

"Ha så kul ni två", säger hon sen och blinkar med ena ögat, vilket får Ludwig att skratta och mig att himla med ögonen. Sen försvinner hon iväg och jag stänger och låser dörren efter henne.

"Okej så-", jag vänder mig om mot Ludde men avbryter mig själv mitt i meningen när jag märker att han står precis bakom mig. Jag hinner se ett litet flin på hans läppar innan han låter dom möta mina. Jag känner hur jag börjar le i kyssen, vilket han också gör efter en stund. Han drar sakta ifrån och jag kollar in i dom finaste ögonen jag någonsin sett. Min fina fina Ludwig. Tänk att jag trodde jag var gravid med hans barn för något år sen.

"Det är svårt att kyssas när du ska le hela tiden", jag skrattar lite och slår till honom lekfullt på armen.

"Vi har bullar kvar från igår, om du vill ha?", frågar jag och går förbi honom ut i köket.

"Bullar? Varför åt ni bullar?", jag hör hur han skrattar men följer efter mig.

"För att det är gott?", frågar jag och flinar lite. Han nickar och jag tar fram påsen med bullarna och en tallrik "Har du haft det bra?".

"Jätte bra", svarar han. Han har jobbat en hel del senaste tiden, och om några dagar börjar deras Abbey Road tour. Jag kan inte beskriva med ord hur stolt jag är över Ludwig och hur hela Hov1 grejen eskalerat så fort. Det känns som att det var igår dom släppte Hur kan du säga saker, vilket får mig att tänka på något...

"Hur går det för Gråzon?", frågar jag "Dom spelade den på festen vi var på igår". Ludwig skrattar lite och tar en bulle.

"Det går bra, dom verkar gilla den", svarar han och jag ler mot honom. Vi går in i vardagsrummet och lägger oss i soffan "Hur var det på festen då?". Han lägger sin ena arm om mig och drar mig lite närmare.

"Det var väl roligt", svarar jag och tar en tugga av min bulle "Adelina berättade vad Noel skrev precis innan du kom, det är fett skevt liksom-", Ludde avbryter mig.

"Vänta, vad pratar du om?", jag kollar upp på honom och försöker läsa av honom. Han vet inte vad jag pratar om.

"Har han inte berättat?", jag kollar förvirrat på honom och frågar mig själv varför jag tog för givet att Ludwig skulle veta. Eller jo jag vet varför jag tog det för givet, dom är bästa vänner, det är såklart Noel ska berätta.

"Berättat vad?", han kollar frågande på mig.

"Inatt, typ när er låt släpptes, så smsade Noel "vi är gråzon älskling" till Adelina", berättar jag och ler snett mot honom. Han får en rynka i pannan innan han ser ut som att han precis fått reda på något intressant.

"Jag visste att låten handlade om Adelina!", utbrister han och ler stort mot mig, tills han möter min seriösa blick "Åh", han blir lite seriösare.

"Varför skulle han smsa det? Och varför berättar han inte för dig?", jag frågar Ludwig frågar han inte har svaren på.

"Jag vet inte, Jonna. Jag kan försöka snacka med honom", jag nickar.

"Han är fortfarande dum i huvudet", säger jag och lutar mig lite mot Luddes axel, han skrattar lite.

"Det vet jag att du tycker", han börjar dra med sina naglar på min bara arm, jag ryser.

"Men jag fattar inte, det har liksom gått 2 år. Borde han inte sluta tänka på henne?", jag känner att Ludwig ler.

"Jag vet inte hur han tänker. Men in the end of the day, så skrev han en fucking låt om henne".