Fyra Röda Rosor

Kapitel 8

Att vakna upp bredvid sin fiende är en obeskrivlig känsla, men att somna med honom och sedan vakna upp ensam, det är en känsla som beskrivs så väl som; Usel.
   Hon sökte med blicken i rummet efter en kille med svart hår och iskalla blå ögon. Hon letade till och med desperat nog under sängen, för vem visste vart han hade tagit vägen? Hon rös till av kylan som träffade henne, från inget mer än det uppenbara; det öppna fönstret.
   Kevin hade smugit ut mitt i natten tydligen, självklart. De hade inte gjort något mer än kyssts i vilket fall som helst. Det var en engångshändelse, en dålig sådan. Hon suckade drömmande för sig själv med blicken i taket. Det var inte alls en dålig grej. Det var magiskt, underbart och så... såå...
   Hon sprattlade till med benen och armarna kramande om täcket. Hon hatade sig själv för att tycka om det. Hon hade tyckt om att kyssa sin fiende.
   Hon reste sig tillslut upp från sängen och såg ner på sina kläder. Hon hade somnat med kläderna på, och hon suckade åt det. Det fanns inget otäckare än att vakna upp med jeans och tjocktröja. Hur var det ens möjligt att somna med det? Hur som helst kunde det knappast skada att ha på sig dem idag... eller? Hon suckade åt sig själv. Hon borde byta om, men trots detta så gick hon ifrån sängen med bestämda steg. Hon orkade inte byta om. Det kliade förskräckligt i hennes ansikte. Hade Kevin gett henne något giftigt med alla sjuka kyssar eller? Hon kliade nu med båda händerna och mumlade smärtsamt för sig själv. Igår hade varit underbart. Kevin hade kysst bort hennes fåniga "mustasch", och hon likaså med Nutellaklickarna i hans ansikte.
   Väl inne i badrummet låste hon in sig själv och ställde sig framför spegeln, och det var då hon stannade upp stirrande på sig själv i spegelbilden chockerad över synen. Kevin hade inte varit helt oskyldig igår trots allt.
   Väl då hon hade somnat hade han passat på att jävlas med henne. Han hade tagit en svart tuschpenna och ritat en kuk på hennes vänstra kind riktad till hennes mun. Hon blundade med armarna om sig. Vad hade hon trott egentligen?
   Efter flera minuters gnuggande med tvål och vatten fick hon äntligen bort det. Hon tog ett äpple snabbt från fruktskålen innan hon begav sig mot skolan med väskan lätt slarvigt hängandes över axeln. Vägen mot skolan så tuggade hon på det röda äpplet med blicken tittandes omkring.
   Det var fint väder idag, vilket fick henne att starkt ångra tjocktröjan till val. Hon hade ingenting under mer än bh, så att ta av tjocktröjan var inget som stod på hennes lista direkt.
  "Bella Notte", hördes från ingenstans. Hon blev genast på sin vakt med taget om väskan hårdare och blicken snabbt åt hållet hon hörde rösten komma ifrån. Hon stirrade mot Adam som själv gick och svettades i tjocktröja, till sommarshorts i jeansplagg.
   "Bella vadå?", frågade hon förvirrat. Vad var det som höll på att hända egentligen? Killarna dök upp lite till och från, som aldrig förr.
   "Bella notte", upprepade han med ett försök i fransk uttal, vilket han misslyckades fint med. "Från Lady och lufsen du vet."
  "Jo, jag vet", mumlade hon med blicken ner i marken.
  "Lady var ginger va?"
  Bella rynkade pannan lätt med ett försök i att inte skratta, men vad sa han just?
  "Kallade du nyss en hund för ginger?" Hon kollade upp på honom och han såg faktiskt nervös ut. Han nickade kort till.
  "Ja", svarade han kort med händerna nergrävda i fickorna. "Jag skulle kunna vara din lufsen."
Hon kunde inte låta bli utan log svagt åt det. Killarna flörtade aldrig med henne, men nu när det väl hände så kom världens sämsta raggreplik fram, som säkert aldrig hade blivit använd innan ens i historien.
Men då hon ser tillbaka på skoltiden kommer hon snart tillbaka till verkligheten..
  "Vad händer egentligen?" frågade hon Adam lågt. Visste han något om det som hände? Om varför Zac dyker upp i samma pjäs som henne, och båda får huvudrollerna (Det kan inte vara av en slump. Aldrig.) och dessutom om varför Kevin dyker upp hos henne. Något var fel. Den enda som fattades var Nathan, då var det verkligen något som höll på att hända, och hon visste vem hon skulle skälla på först. Zac. Han låg oftast bakom allt skit som hände henne.
  "Vad som händer?" Han suckade. "Om jag bara kunde något säga."
Hon stannade till efter att ha tagit en tugga av äpplet. Hon stirrade mot honom innan hon pratade med biten i munnen. "Det kan du!" Han kunde säga allt som hände, för hennes egna bästa, men samtidigt undrade hon; varför skulle han berätta för henne? Drömtänkande.
  “Okej.” Han tog ut händerna från fickorna och lät sig se på henne granskande innan han tog ett andetag för att berätta, hur det faktiskt låg till. Detta kunde knappast vara någon slump, hade hon redan klurat ut.
Han såg så spänd ut. Äpplet kastade hon iväg in i busken med blicken först ifrån honom.Visste han verkligen själv vad som ens höll på att hända? Kevin hade tidigare tittat på henne allvarligare än någonsin då hon nämnt om att berätta för killarna. Bella vände sig om och blicken på Adam var stirrande mot honom med krav om ett svar "Okej?"
  "Jag gillar dig, Bella", började han. "Jag gillar verkligen dig."
Han sa det med så mycket känsla i rösten och även med den speciella glimten i ögonen. Hans hand ihopknyten intill hjärtat med blicken bedjande.  
    "Jag vet att jag behandlar dig som skit, men du vet hur det ligger till.”
    "Du vill inte riskera att bli sparkad ut från gänget", mumlade hon lågt.
Precis så var det. Han nickade bekräftat åt hennes ord, som stämde in bra. Han sänkte ner händerna i tjocktröjans fickor med blicken sneglandes åt sidan.
Var det så det låg till bland alla killarna? De var rädda för att åka ut från gänget och tog därför inga risker att bli sedda tillsammans med henne. Frågan var; visste de om varandra, eller var det hela slumpvist?
 "Jag vill kyssa dig, Bella", viskade han.
Hon stirrade endast på honom. Han ville kyssa henne. Hon minns dagen, då han tryckte upp henne mot väggen och hur hon den dagen nekade hans kyss som då träffades till hennes kind. Hon minns dagen.
 "Du får inte", viskade hon. "Adam, jag gillar inte dig. Jag gillar inte någon av er."
 "Ge mig en chans", bad han lågt med blicken in i hennes ögon. "Vad är det värsta som kan hända?"
Ja, vad är det värsta som kan hända? Adams ord förvirrade henne endast då hon istället började ifrågasätta sig själv; Vad var det värsta som kunde hända?
  "Du funderar." Han log brett åt det, då han hade märkt hur Bella stod som ett frågetecken för sig själv.
Hon skakade på huvudet åt honom i en suck.
  "Jag tvekar", rättade hon honom påpekandes.
  "Vad tvekar du egentligen på?"Frågan var rak och lika rak var hon tillbaka till svar.  
  "Dig." Hon höjde ögonbrynet mot honom. "Ge mig en anledning till att gilla dig, Adam."
  "Ge mig en chans så visar jag dig den anledningen som det krävs", flinade han lurigt.
Hon skakade på huvudet åt honom i ett svagt leende. Hon såg sedan till att komma förbi honom för att fortsätta sin väg till skolan, men kände sig som förföljd. Adam gick bakom fortsättande grubblande; "Efter skolan. Jag följer med dig hem."
Hon jublade inte direkt inombords åt hans förslag. Kevin hade varit tillräckligt, för att inte tala om att det var helt över gränsen att ens han hade varit där. Skulle ännu en in i hennes hus? Det kunde inte bli värre.
  "Jag har teater", och därmed jublade hon inombords, för det var inte någon lögn som hon bara sa då hon hade pjäsen i eftermiddag och det var hennes räddning ifrån Adam. För hur som helst, hur gott han än försökte få henne att gilla honom så glöm det. Hon ville inte gilla honom.
  "Teater?" Han lät förvånad. "Går du på teater?"
Bella såg över sin axel med lätt särade läppar. Hon visste inte vad hon skulle säga.
  "Visste du inte det?"
Hon hade tagit för givet att Zac skulle ha berättat för killarna, sedan skrattat högt med dem, som att hon var ett skämt.
  "Hur skulle jag kunna veta?" Han rynkade pannan åt det innan han skrattade åt det. "Bella, bara för att jag gillar dig så letar jag inte upp allt om dig.” Han fyllde därefter på med ett litet leende. "Det är bara tjejer som gör det."
Bella var i så fall glad över att aldrig varit kär. Hon skulle inte över hela sitt hjärta lägga ner energi i att ta reda på någon killes schema. Över hennes döda kropp, kanske då, då skulle hon spöka i sin förälskelses hem och skicka hemliga budskap, vilket bara skulle skrämma honom till döden. De levde lyckliga ihop då döden förde dem tillsammans.
  "Efter teatern.” Adam kom från ingenstans med det plötsliga förslaget, då han inte gav sig.
Varför var han så desperat? Bella lät tystnaden mellan dem vara ett bra tag så hon kunde bestämma ett datum för sig själv först.
  "Fredagskväll?" Han såg sammanbiten ut.
  "Och vad får dig att tro att jag skulle vilja ge min fredagskväll till dig?" Han förtjänade den meningen. Adam var en av de som mobbade henne, och förväntade sig alldeles för mycket av henne trots det.
  "Okej, du har rätt", suckade han med händerna gömda i sin tjocktröja. Hon betraktade honom sneglandes medan han såg ut att anstränga sig till att komma på något att säga. Hon kunde inte plåga honom mer, hur frästande det än var.
  "Okej", gav hon sig. "Fredagskvällen, hemma hos mig."
Han flinade lätt åt det. "Det kommer att bli kanon."
  "Jag tänker inte göra något med dig, Adam", förvarnade hon snabbt. Det var illa nog att Kevin hade fått kyssa henne... Det var illa nog att hon tyckte om det.  "Det är ingen dejt."
  "Jag har inte sagt att vi ska göra något heller", skyndade han sig. "Vi ser på film. Mitt förslag är den mest romantiska filmen som någonsin gjorts, vid namn Lady och Lufsen."
  "Du är så romantisk", sa hon med höjda ögonbryn. "Att du väljer en disney film på första dejt."
 "Jag tyckte att du nyss sa att det inte var någon dejt?" Han såg retsamt på henne med ett flin på läpparna.
Hon kände redan hur ansiktet bytte färg till röd. Hon såg åt sidan medan det brände rejält i hennes ansikte.
  "Det är ingen dejt", mumlade hon, bestämd över den saken.
   "Det är ingen dejt", gick han med på med ett flin lekande på sina läppar.
   Han gick sedan i före henne. Han gick om henne och därefter på bara några sekunder var han en god väg framför henne. Gick hon verkligen så långsamt?
Men ännu viktigare fråga; hade hon precis bestämt en dejt med Adam?
Det är ingen dejt, röt rösten i hennes huvud. Precis, det var ingen dejt. Men fortfarande; Vad i hela världen höll på att hända? Fredagen låg bara någon dag bort. Hon kände redan hur nerverna drog ihop sig vid bara tanken på att ta hem Adam till sig. 

_
vad tycker ni hittills? vad är er åsikt om denna Adam? Låt mig veta! Tack för att ni läser!