Fyra Röda Rosor

Kapitel 50

Att vakna upp till en sjungande mamma var inte ovanligt i detta hus. Hon kunde sjunga om allt som dök upp i hennes väg och Bella plågades rejält över detta, ungefär varje dag. Med kudden över huvudet dämpades trots allt inte ljudet sig, vilket det borde. Istället kändes det som en mardröm då hennes mamma skuttade omkring i hennes rum sjungandes om solen, fåglar med annat. Hösten var här. Höstkänslorna var stora, i alla fall vad intrycket var ifrån hennes mamma.

  Hennes mamma satte sig på fotänden av sängen och visslade på en morgonvisa som hon själv hade kommit på, innan hon med sin vänliga stämma mornade Bella med en hand över täckandet klappandes på Bella.  

  ”God morgon, mitt lilla egna höstträd!” utbrast hon sedan leendes. ”Nu måste du upp och hoppa.”

  ”Nej.” Ett kort och enkelt svar som morrades in mot kudden.

  ”Det är en sådan vacker dag idag”, trallade hennes mamma vidare med den glada tonen.  

  ”Nej.”

  Hennes mamma fortsatte med komplimanger för denna dag.

  ”Solen strålar så vackert och löven har skiftat färg till höstens färger!”

  Bella suckade då hon satte sig upp med håret till fågelbo. Hon liknade väll om något ett höstträd, precis som hennes mamma hade sagt, men hon lät inte som fåglarna utanför hennes fönster gjorde. Istället mumlade hon lågt med händerna gnuggandes i ögonen. Väl då hon försökte fästa blicken på sin glada mamma som hade mungiporna nästintill uppe till öronen så blev allt som suddigt. Hon lät det vara så då hon inte hade orken att fästa blicken tillbaka till fokusläge. Hon var för lat för det denna morgon, med tanke på denna skolvecka som hade varit. Elände med en hel del plugg och för att inte räkna med killarna i den eländiga veckans hög. Hon hade i stort sätt gjort slut med Kevin, som hon verkligen hade velat försöka mer med, som hon verkligen tyckte om, så otroligt löjligt mycket, men vid hans försök vid att bli intim med henne strax efter att ha haft ett riktigt djupt samtal med henne, det tog verkligen kål på henne och det var anledningen till att hon gjorde slut med honom, då hon inte kände av att hon blev osäker. På andra dejten som var med Zac visste hon inte riktigt vad hon gjorde där heller. Hon intalade sig själv till att hata honom, men varje gång hon var med honom så charmade han lustigt till sig henne på något sätt. Att ha träffat Adam, det hade satt sig i henne hårt. Hon hade sett på hans blick, hur han var så illa sårad. Hon kunde inte hjälpa det. Adam var bara en vän, en bra sådan som hon behövde. Varför förstod han inte det och tog det bra? Varför var han så självisk? Han såg väll ändå redan hur jobbigt Bella hade det med tre killar hängande över sig. Hon suckade tungt åt veckans gång och såg på sin glada mamma.  

  ”Jag ska ut ikväll, mamma”, mumlade hon. ”Med Nathan.”

  Hennes mamma började genast visa viss ivrighet med en nyfiken blick.

  Bella log snett åt det. Hon såg på sin mamma, med aning mycket ångest. Hon ville berätta allt. Hon ville säga att hon hade hittat Nathan gårdagen med en tjej. Hon ville säga att Nathan inte var något pojkväns material, men det visste hon förstås inte än. Hon hade inte gett killen en chans än. Den chansen skulle ges på kvällen.  

  Kvällen som kom allt för fort. Den mesta av det nervösa gick ut på att leta efter kläder att ha på sig för kvällen. Kläder, var det kanske det viktigaste på dejten? Det hade hon frågat sig själv hela dagen och då hon tänkte på gårdagens händelse så beslutade hon sig för svaret var ett stort ”ja”.

  Han hade viskat till henne att denna lördag skulle vara en lördag som hon aldrig skulle glömma. Det fick henne att rysa, på både ett behagligt och obehagligt sätt. Detta hade han sagt i största del till att irritera Kevin, det märktes. Bellas mobil pep gång på gång, men inte för den anledningen som hon ville. Det kom meddelanden efter meddelanden, men de var inte från Nathan utan de var skickade ifrån Fanny som gång på gång undrade vad hon höll på med, då hon hade hört om dejterna som Bella hade planerat upp. Fanny hade först i början tyckt att det var utmärkt men för tillfället verkade hon endast få panik över det. Bella hade därför slutat svara, för om hon lät Fanny jagade upp henne till att få panik och vara nervös över kvällen, så var hon helt körd.