Fyra Röda Rosor

Kapitel 30

Bella blev tyst stående framför Kevin med förvirrad blick. Hon visste inte om hon skulle fråga honom något och han såg likadan ut han. Skulle han fråga något? Hon öppnade upp munnen igen, för att kanske fråga denna gång, men stängde den återigen och såg åt sidan.
  "Bella, lyssna", mumlade han med blicken i henne. "Försök att hålla Zac på bra humör."
  Bella skakade genast på huvudet. Hon skulle inte klara av att hålla Zac på bra humör, då han inte höll henne på bra humör.
  "Om Zac inte är glad", förklarade Kevin sedan till henne med djup blick, "så är ingen glad."
  Han hade en poäng i det. Om Zac inte var nöjd, så var ingen nöjd. Om Bella gjorde Zac upprörd så gjorde hon hela hans gäng upprört och därmed fick hon skit för det. Kevin visste det och han sa det faktiskt till henne, för att hålla henne trygg.  
  "Har Zac en sådan makt?" viskade hon lågt.
  Hon hade lust att sätta Kevin ner på en stol nere i en kall och mörk källare med starka lampor siktade med ljuset in i hans ögon extremt, då hon skulle kräva information. Infomation om vem Zac egentligen var och därmed gänget över huvudtaget. Vilka var alla och hur de hamnade där? Hon förstod fortfarande inte, även om Adam skulle förklara om och om igen att han trivdes i gänget så skulle hon inte förstå. Hon hade sett att Adam inte hade trivs speciellt bra, då hon hade varit offret och han hade varit åskådaren till det hela. Det var den delen han ville undvika men det var också den biten som gänget handlade om.
  Kevin såg på Bella med höjda ögonbryn.
  "Om Zac har en sådan makt?" Han såg ut att vilja skratta åt henne. "Zac har makt, ja. Tänk efter, han har även makten för att få det att sluta."
  Hon såg oförstående på Kevin.
  "Få det att sluta?"
  Kevin suckade åt henne, kanske tyckte han att hon började bli trög men hon kunde inte hjälpa det riktigt. För mycket hände, trots planerna om att hon i första taget skulle ignorera killarna i skolan. Han klev undan från henne och öppnade upp varenda bås, för att kontrollera att alla bås var tomma, sedan gick han fram till henne igen med handen dragen i håret. Han såg på henne sedan med ett lätt leende på läpparna.
  "Det var Zac som började med att kränka dig", väste han. "Om han var den som började så kan han lätt bli den som avslutar det."
  Bella såg på honom under tystnad innan hon klev fram till honom med handen lätt smekandes i hans hår och en lätt kyss till hans läppar, då hon inte kunde rå för det. Kevin innehöll kanske inte bara massa skratt och oseriösa saker, utan han hade förnuft.
  När läpparna försvann från hans såg han förvånad ut. Han log med ena mungipan.
  "Du bad inte om lov”, påpekade han.
Hon höjde ögonbrynen och minnen från kvällen kom tillbaka, då hon hade sagt åt Kevin att be henne om lov om någonting skulle hända, då kyssar. Hon kunde inte låta bli att skratta åt det.
  "Minns du det där?"
  "Jag klarar av att dricka mer än dig, acceptera det”, flinade han.
Hon sa inget mer och inte han heller. Han lämnade henne på toaletten och hon insåg åter att hon var sen till klass, då de hade börjat för ett bra tag sen. Trots detta skyndade hon sig till lektionen, för det var bättre sent än aldrig.
  Insnubblande med böcker och papper i slarvigt grepp under armarna kom hon in genom den öppna dörren. Alla satt redan och väntade på henne med roade blickar.
  "Så snubblade clownen in", kom en kommentar från tjejen längst fram, Kajsa. Hon hade fingret lätt i munnen leendes då hon lekte med det chockrosa tuggummit runt fingret och tillbaka in i munnen.
  Hela klassen var med henne på noterna då de genast började applådera och jubla över Bellas entre. De brast ut i högt skratt, inte med henne, utan åt henne.
  "Kom igen, clownen!" skrek någon.
  Läraren satt endast ner bakom disken med pennan hårt i handen och antecknade något, något som verkade viktigare än detta tydligen.
  "Dansa för oss", röt någon högt över alla. "Eller behöver du lite alkohol för det?"
  Bella kände hur ansiktet brann av skam. Självklart, hon hade sett några från klassen men hon hade inte trott att de hade sett henne. Hon såg över axeln och märkte Kevin kliva in tomhänt med ett flin på läpparna.
  "Vad är det som händer?" frågade han.
Nathan som satt längst fram, denna gång, nickade mot Bella.
  "Showen har just börjat", mumlade han.
  Bella kände hur greppet om böcker och papper började att tappas och hon såg på Nathan med blicken förstörd. Han såg på henne uttrycktlöst, inte ens med ett flin på läpparna, vilket Kevin bar, som vanligt
  "Jag antar att detta är clownen va?" spelade han med. Han hängde på det som börjat.
Killen som för bara fem minuter sedan hade tryckt upp henne mot väggen och kysst henne, hånade henne nu inför hela klassen.
  Hon antog att det var kul för dem som stod och såg på, men med hennes plats så missade hon skämtet. Hon stod där mitt framför alla, med pulsen hög och hjärtat bultades hårt, på ett sätt som att det var väg på att spricka vilken sekund som helst. Hon hade inga vänliga ansikten att möta vad hon kunde se. Hon mötte Zacs blick längst bak i klassrummet, han hade endast ett belåtet leende på läpparna där han satt tillbakalutad med fingrarna knäppta bakom nacken. Han såg ut att njuta mer än någon annan av föreställningen.
  Kajsa reste sig upp från sin plats med ett retsamt leende på läpparna då hon klev fram till Bella, som stirrade fortfarande ut över klassen utan att möta Kajsas blick. Hon riktade in sig på att möta ett vänligt ansikte, och där träffade hon Adam. Men Adam såg rädd ut. Han satt längst bak åt kanten med blicken skamsen ner i bänken, som att det var han som stod där framme. Det brann i henne. Ilska, hat, sorg och alla andra möjliga känslor som kunde blandas in i detta tillfälle.
  "Vad är det med dig?" Kajsa hade en retfull ton till medlidande. "Behöver du någon kille att klänga på? Kärlek du känner, kommer aldrig att besvaras."
  Bella sänkte blicken.
  Kajsa tog tuggummit i handen, innan hon sökte ett grepp i Bellas hand som hon öppnade upp och därmed placerade det rosa tjocka tuggummit i och stängde igen.
  "Äckel", viskade hon sedan till Bella med veckad panna.
  Bella släppte alla böcker från famnen och gick direkt till försvar. Hon förvånade sig själv med att gå till attack mot Kajsa, med tuggummit kletandes in i Kajsas blonda hår och ett skrik, som väckte lärarens uppmärksamhet då han harklade sig högt, som att det skulle hjälpa. Han reste sig upp och mellan de skrikande två tonåringarna så särade han de åt sidorna med ett rejält högt skrik på dem båda.
  "Sätt er!" väste han. "Detta var det värsta!"
Verkligen? Var det just det värsta han hade sett? Bella hade lyckats kleta av allt tuggummi tillbaka till Kajsa. Det satt nu i hennes hår och Kajsa skrek fortfarande med händerna kletade in i det förstörda håret.
  Meningen läraren utbrast ekade i hennes huvud. Det värsta, det var inte ens nära. Lärarna var dåliga på detta stället, och även om de fanns vid plats, så var de inget till hjälp. Bella stirrade ner skamset i golvet på hennes utspridda saker.
  I en romantisk film skulle någon dyka upp och hjälpa henne upp med sakerna, få dem upp till hennes famn igen. Men hon stod där ensam i flera minuter innan hon själv fick sätta sig på huk och med darrande händer samla upp alla saker från golvet.
  Hon kände blickarna brännandes på henne. Hon visste redan att detta skulle dömmas som hennes fel. Ingen skulle kunna se Kajsa som den elaka i handlingen, nej, de kommer se det som att Bella gav sig på henne, utan anledning. Väl då hon reste sig upp för att gå till plats, tyvärr bredvid Zac, så började Kajsa att snacka igen med ett högt gnäll till ljud.
  "Aldrig att du får gå på våra fester igen!" Hon stirrade anklagande mot Kevin. "Visst, Kevin?"
  Han skrattade högt åt det då alla blickar träffade honom.
  "Hon var fan inte ens bjuden!" Han såg så road ut då han sa det och mötte blicken med hennes, som att han var på väg på att börja snacka om från början. "Jag svär, hon kommer ifrån Narnia. Visst är det så, Bella?"
  Hon slog sig ner på platsen, men stolen kändes större än någonsin. Platsen kändes för stor för henne, som att hon krympt och satt och dinglade på kanten, beredd på att hoppa som att stolen var ett stup. Hon sneglade mot Zac som hade spänt blicken i henne. Hon visste redan om hans tankar, och därmed visste hon om förhöret som skulle ske på rasten.
  "För jag antar, att min garderob var Narnia för dig?"
  Alla stirrade på Bella, innan ett högt skratt spred sig. Läraren hade ställt sig upp och harklade till alla att vara tysta. Det var så patetiskt. När alla skrek mot henne så gav läraren inte ens henne en blick. Han såg bara till att tystna klassen, vilket var mer än hon kunde kräva. Hon tog tag i stolens sidor med axlarna ihoptryckta och huvudet nerböjt. Hon blundade hårt, i kamp mot att få rösterna att sluta, för trots att klassrummet nu var tyst så var inte hennes huvud det. Tankarna skrek. Röster skrek. Röster från klassen, som skrek åt henne, därmed hör hon killarnas röster. Blickar kommer tillbaka från händelser som hänt förr.
  Kyssar efter kyssar. Kyssar som var lekfulla och kyssar som betydde något. Skratt hade uppstått, ett gott skratt då dem skrattat med varandra. Allt förändrades så häftigt och nu skrattade de inte med varandra, utan åt. Rättare sagt; Bella blev utskrattad.
  Hon antog att det bästa skämtet man kunde köra med var; Bella. Hon med det stora clownhåret. Bella med de kraftiga fräknarna över ansiktet och kropp. Hon som inte var som alla andra, kanske så.
  Ett lätt andetag kändes intill hennes öra, men hon slog inte upp ögonen. Hon lät endast öronen samla information, så hon hörde då Zac viskade;
  "Det blir ett snack efter lektionen." 

_ 
Nutellaklickar, är ni allihop! Tack så jätte mycket till er som läser Sex med Sir på Em-iii's konto. Jag vet inte vad vi håller på med, menmen. Hittills går det bra. 
Även är jag sååå tacksam över att ni har läst hela 30 kapitlen av Fyra Röda Rosor! Vem vet hur många kapitlen det kommer att bli? Det märker ni!