Fyra Röda Rosor

Kapitel 17

  ”Jag hoppas att du säger nej till allt jag frågar nu.”
Fanny satt stirrande mot Bella. Bella som fortfarande satt klädd i underkläder med bara den stora röda tjocktröjan på. Hon skämdes, om något. Efter att ha lovat Fanny att inte låta killarna komma nära henne så hade en av dem nu lyckats komma innanför hennes kläder. Det var illa.
Bella lät Fanny starta med sina frågor, vilket hon gjorde med en suck. Hon visste redan svaren.
 ”Säg inte att det var Kevin som var här inne.”
 ”Jo, det var det.”
Fanny stirrade mot Bella, varnande på något vis, innan hon fortsatte.
 ”Snälla, säg inte att  det var han som fick av dig byxorna?”
Rodnarden var inte blyg där, utan drogs igång direkt. Hon satt med blicken neråt och mumlade lågt åt det. Hon önskade att hon kunde säga att hon redan sprungit byxlös innan Kevin kom, men hon hade knappt hunnit ta av sig skorna innan hon insett att Kevin var i huset. Det var alltid Kevin. Alltid Kevin bland killarna som överraskade henne genom att dyka upp i huset.  
 ”Svara inte ens på det.” Fanny slog handen för ansiktet med en suck, den tunga sucken som Bella väntat på så länge. Detta innan Fanny reste sig upp lätt bredbent med händerna om höfterna, som att de var tillbaka på tiden då Fanny var som en storasyster som bestämde över lilla Bella.
 ”Okej, Bella. Nu är det färdiglekt.”
Jo, det var vad som hade bestämts innan.
 ”På allvar”, fortsatte Fanny med höjda ögonbryn. ”Du ska inte låta killarna leka runt med dig.”
Bella reste sig upp, från den sittpunkt hon hade haft i soffan. Hon gick runt soffan med en lång smärtsam suck åt det hela.
 ”Men hur?” frågade hon högt med händerna ut i en rörelse som bara visade hur förvirrad hon egentligen var över hela situationen. Hon höll ögonkontakt med Fanny med en tydlig fråga.
 ”Vad ska jag göra, Fanny?”, viskade hon fram.
Fanny gick och ställde sig framför Bella med ett litet leende på läpparna. Hon såg sedan på Bella med höjt ögonbryn, vidare till en utmaning. Hon skulle inte låta killarna leka med henne längre.  
 ”Du ska leka svår. Det är din tur att leka med dem."

***

Nästa dag befann sig Bella senare än vanligt utanför skolan. Hon som alltid hade sett till att komma tidigt, hade nu bestämt sig för att denna morgon komma till skolan sent.  Hon stod och drog lätt i kjolen. Varför den satt så högt upp hade hon frågat Fanny. Om hon så mycket som böjde sig så skulle en troschock ske, och inte med några tanttrosor heller. Fanny hade tvingat på henne ett par string. Hon hade varit besvärad då Fanny förslagit detta. Varför var frågan till denna dumma sak, och svaret var; bästa sättet att leka med killar är att visa vad de egentligen missar.
Bella hade varit galen på Fanny av detta.
 "Det är bara bra", hade Fanny sagt, och det hade gett Bella ytterligare panik.
Hon skulle leka någonting idag, var det sagt. Hon hade en magtröja på sig med ett tvåsiffrigt tal som inte hade någon vidare betydelse. Denna vita magtröja matchade hennes hudfärg. Bella skämdes över det, men Fanny hade tvingat henne på detta. Bella skulle lysa med sin alldeles vita hud.
 Den vita magtröjan med de blåa siffrorna satt bra och den svarta kjolen satt lite ovanför hennes navel och slutade strax vid början av låren. Detta var inte alls som hon brukade klä sig, och det fanns en anledning till det. Hon var inte alls bekväm i det.  
 Hon tvingade sig själv att se på när killarna gick in mot skolan. Hon bet ihop, samtidigt hon såg hur killarna rörde sig tillsammans. Kevin slog Adam lätt med armbågen retsamt, med ett flin. Ett flin som Adam besvarade, och det var ingen tveksamhet på att dessa killar trivdes ihop med varandra. Nathan som gick längst bak, tycktes också trivas då hon skymtade ett leende på hans läppar. Zac gick längst frammed hade ett skratt som hördes högt. På avstånd såg de ut som fyra charmiga killar, som skulle få vem som helst på fall. Men nej, det var över med det där. Bella hade sett dem på nära håll innan och gissa vad. Färdiglekt.
 Hon tog modet till sig nu och tryckte väskan till sig, innan hon försökte sig på att intala sig själv om att hon var självsäker. Vilket var en lögn. Hon som hade kämpat med att hålla fräknarna gömda under alla plagg blev nu tvungen till att visa upp allt. Den hemlighet som fanns utspridd över hela hennes kropp. Hon tvekade om hon ens skulle få någon kille som faktiskt skulle gilla henne på riktigt. Hon visste inte vad dessa killar var ute efter. Ett ligg och sedan dra, det var vad Fanny sagt.
 Bella siktade in sina steg mot skåpen, men stannade till. Nej, denna gång skulle hon inte gömma sig bakom sitt skåp och sedan försvinna bortåt mot lektion som en rädd liten flicka. Nu var det nya tider. Hon siktade sig in på killarna som stod vid ingången med flin över läpparna då de såg på henne. Alla flinade, förutom en kille. Zac log inte. Hans leende hade slocknat, och han såg endast på henne utan något ansiktsuttryck, inte Nathan heller för den delen. Hans leende hade slocknat. De tittade bara på henne. Nathan vek blicken ifrån henne först. Han såg åt sidan, och såg som arg ut.  
Zac skakade på huvudet tillslut.
 "När jag kallade dig som något smutsigt från gatan, syftade jag inte på slampa." Det syntes på honom att han fick ta sig i kragen för säga det där. Han såg faktiskt besvärad ut.
 Bella som alltid gick runt i samma jeans och valde bland de fyra tjocktröjorna hon ägde hon hade nu gått och ändrat stil helt ifrån för denna dag. Hennes hår var utsläppt i små lätta vågor. Fanny hade fixat henne som att hon skulle på fest. Detta var egentligen en vanlig fredag.  
 Zac knuffade lätt till Kevin i sidan. Han mumlade något, och de gick iväg. Adam hängde efter dem som ett tredje hjul. Han såg som borta ut. Nathan stod kvar, med blicken bortåt och då kunde Bella inte alls låta bli. Okej, nu gällde det. Han skulle inte få henne. Hon skulle få honom.
 Hennes steg siktade hon mot honom, hon gick som att hon vore på väg ut för en modevisning då hon svängde extra med höfterna, som de tjejerna hon aldrig velat vara som. Nathans blick vann hon i alla fall. Han såg på henne med ett lätt bitande om läppen och blicken lätt granskande. Av hans blick att döma så kunde hon se att han var ute efter sexuella handlingar med henne. Men vad hade hon förväntat sig? Att Nathan tryckte henne mot en vägg som en inbjudan om ett förhållande? Knappast.
 Hon kom tillslut fram till Nathan, som såg sig om i korridoren för att försäkra sig om att ingen var där, innan han lätt tog tag vid hennes höft och vände henne om, så hon som innan flyttades till väggen, men hon gjorde allt i sin makt för att inte snubbla eller för att verka för lätt. Väl vid väggen gled hon lätt ner då hon lutade sig tillbaka till väggen. Hon såg uppåt till Nathans ögon med ett lätt leende, och bitandes om sin underläpp, som hon aldrig gjort innan. Hon kunde åter se det på honom; han tände på det. Han såg inte längre besvärad ut, utan tog steget närmare intill henne med handen om hennes höft och den andra lätt intill väggen som stöd. Han såg granskande på hennes kropp, och sedan upp till hennes läppar. Där stannade hans blick.
 "Vill du göra något äckligt?" Han log inte. Han viskade fram det som att det vore på liv och död.
Hon såg till att se tveksam ut, annars om inte för denna lek hon nu spelade så hade hon slängt sig runt hans hals och gett ifrån sig ett pip om ja. Men nej, det ville hon inte. Detta var Nathan.
 Nathan hade gjort hemska saker som hon bara ville glömma. Saker som hon aldrig skulle glömma. Han hade slagit hennes kropp gul och blå. Han hade lämnat henne gråtandes på golvet, och därefter inte haft något emot att slå till henne senare samma dag. Han var hård mot henne.
 "Som vadå?" viskade hon fram fortfarande lätt bitandes i sin läpp, och handen lätt glidandes upp för hans bröstkorg. Snart fyllde hon på, “som att vara med dig?"
 "Precis", mumlade han och närmade henne snart.
Hon kunde tydligt se hur han spanade efter killarna i ögonvrån. Han ville verkligen hålla det här hemligt. Hans läppar däremot, de ville till henne. Hon kunde inte låta bli att le av hur hon förde honom närmare sig.
  Men lätt särade läppar såg hon sakta ner på hans läppar, sedan vände hon blicken tillbaka till hans ögon och suckade lätt.
 "Jag har bättre saker för mig", sa hon innan hon gled åt sidan, och bort ifrån honom. Utan att se på honom så rättande hon till väskan genom att dra i axelbandet. Hon började sedan lätt vickande med höfterna att bege sig bortåt mot skåpet, med ett smygande leende på läpparna, som viskade fram ordet; färdiglekt.  
  Hon kunde höra Nathan slå lätt mot väggen med handflatan, vilket fick henne att kyssa luften lätt, skickandes till Fanny om det nu gick. Kanske det inte alls var så tokig ide trots allt. Inte vad hon tyckte än så länge.
 Hon kom fram till skåpet och stannade till med blicken stirrande mot golvet. Det var fullt med bindor just vid hennes skåp. Färgen var skrikrosa och det var blandat av öppna och oöppnade. Inga använda vad hon kunde se. Men det var bindor och tamponger, överallt just vid hennes skåp. Hennes väska gled ner ifrån hennes axel, och hon kände sig inte alls lika snygg som hon hade gjort tidigare. Hon såg åt sidan och mötte ett flin.
 "Varför ser du så sårad ut?" Zac höjde ögonbrynet, samtidigt som han flinade mot henne. "Jag tänkte att du skulle behöva detta, med tanke på igår."
Bella stirrade mot honom.
 "Det var inte mens!" skyndade hon sig med att säga.
Zac bara skrattade åt det.
 "Säkert, Bella." Han lät ironisk, men han visste själv sanningen.
Adam såg som borta ut. Han såg inte ens ut att vara med på skämtet.
Nathan dök snart upp bland killarna, och såg på Bella uttrycktlöst, innan han uttalade ordet.
 "Tamponghuvud." Hon kunde sedan se hur hans blick brände på henne, kanske för att han inte alls tyckte att det var så omtyckt att bli bränd, men Bella kunde inte bry sig mindre.
  Istället så gick hon till skåpet, och drog med foten lätt undan bindorna från sitt skåp med fötterna glidandes. Hon såg på killarna som iakttog henne. Varenda en stod och glodde på henne. Hon kunde i denna stund se hur allt förändrades. Detta var inte en vanlig fredag.

_
Tacksam för tålamodet ni har! Jag hoppas att ni gillar Fyra röda rosor än så länge, då det är låååångt kvar av denna berättelsen, och jag hoppas att ni kommer kunna sätta er i solen och läsa dessa kapitlen med leenden. 

Jag håller på att renskriva "Emma och Adrian" för tillfället, som kommer att ta halva sommaren då det blev 143 (A4) sidor på datorn (som kommer bli så mycket mer då jag har lagt rätt storlek på hur jag vill ha sidorna).  Jag har också fått erbjudandet att få skriva ut en kopia av min berättelse till en bok, som jag kan ha i min bokhylla som att det vore en riktig bok.
Det ger mig fjärilar i magen - Nej, ett helt zoo, när jag tänker efter.  
Det känns riktigt bra! En drömmande tanke jag har inombords är att någon dag kunna få det till en riktig bok, som ni också ska kunna ha där hemma i bokhyllan! Men än är det långa vägar kvar. 
Nu har jag skrivit hemskt mycket, och ska se till att mitt meddelande inte ska bli längre än kapitlet så ska bara skriva kortfattat: 

Tack för tålamodet. Jag kommer att försöka att uppdatera en gång i veckan. Kramar till er! ♥