Fyra Röda Rosor

Kapitel 38

Bella visste inte ens vad hon tänkt med då hon kastade sig över Zac, men helt plötsligt hade hon tyckt synd om den person som hon aldrig trodde sig på att hon skulle tycka synd om. Hon hade trott att han hade haft ett bra liv i alla sina dagar, men hans ord var sanning. Alla visste om att han var rik, det var nog egentligen allt de visste om honom. Det förvånade henne inte heller att det var Kajsa som strävade efter honom. Det förvånade henne inte alls att han varje vecka hade någon ny tjej vid sin sida.
  Kyssarna hon fick tillbaka var inget att klaga på. Hon hade saknat hans läppar och ja, hon kände sig smickrad över att han kysste henne. Hennes fingrar pillade i hans hår medan han intensivt kysste hennes läppar och ner för hennes hals. Hon slöt ögonen för en stund och lyssnade på musiken som dånade högt. Hon var svag under hans grepp, men denna gång som vilken tjej som helst. En tjej som kände sig helt nere i någon kille. Bella hade bara problemet över att hon inte visste riktigt vilken kille. Just nu var det Zac, men vad sen? Hon kunde knappt tänka på grund av den höga musiken som spelades och kanske var det bara bra.
  Zacs händer smekte hennes ben och fortsatte upp innanför hennes klänning till hennes rumpa som han lätt kramade om. Hon flämtade svagt till med lätt särade läppar.
   Dörren till rummet öppnades upp och in kom Lisa med händerna fulla av påsar. Hon skuttade in och blev stående vid dörröppningen med ett leende på läpparna. Hon pratade, men inget hördes pågrund av musiken.
  Zac rynkade pannan hårt då han mötte ögonkontakt med Bella. Hon själv blev som stel i hela kroppen. Vid denna stund höll något intensivt hålla på att hända, något som Lisa trampade in i och avbröt, utan att be om ursäkt eller ens se ursäktande ut. Zac såg aning irriterad ut då han blev tvungen att resa sig upp från Bella. Han drog handen genom sitt stökiga hår samtidigt som han gick fram till stereon och sänkte volymen, medan Lisa fortfarande pratade.
  ”Och så har jag köpt”, fortsatte hon med ett leende på läpparna och händerna viftade åt alla håll.
  Zac sneglade på Bella sedan tillbaka på Lisa.
  ”Lisa”, avbröt han. ”Vad vill du?”
  Hennes leende slocknade och hon såg på Bella, sedan tillbaka på Zac, som att hon inte riktigt fattade vad det var som Zac var så irriterad över, men med ännu en blick på Bellas röda flammande ansikte så fick hon sin aning på vad hon hade avbrutit.
  ”Jag visste inte att du hade besök”, sa hon med en ursäktande min. ”Vill ni ha något? Kaffe? Fika? Kondom?”
  ”Ut.”
  Lisa gav Bella ett leende innan hon försvann ut.
  Zac stängde dörren efter henne med blicken sedan blängande in i dörren.
  ”Hon drev”, mumlade han sedan och såg bak över axeln på Bella som satt upp på sängen. ”Det där med…”
  Bella ryckte på axlarna. Det där med att erbjuda kondom? Varför var hon inte förvånad? Det var inte det att Lisa var en konstig förälder, för det var hon säkert inte. Grejen var den att Lisa var van vid att Zac hade tjejer på rummet. Hon var van vid att han hade dem i sängen. Hon var också van vid att de sprang gråtandes iväg, som Bella en gång hade gjort.
  ”Vad håller jag på med?” suckade hon lågt för sig själv med blicken ner på hans säng. Hon skulle inte vara där länge. Hon reste sig upp och skakade på huvudet.
  ”Bella”, suckade han och klev fram till henne. ”Jag tänker inte tvinga dig till något, om du tror det.”
  Bella såg på honom med förvirrad blick. Det kändes som att han hade ännu fler hemligheter för henne. Det kändes nästan som att han inte ville ha någonting med henne men tvingade sig till det. Hon visste inte om den tanken berodde på att hon hade dåligt självförtroende eller om det nu var något som det låg sanning i. Hon visste inte ens längre vem han var. Om han var killen som skickade ärenden på henne eller om han var killen som faktiskt hade känslor.
  ”Jag vet inte hur du gör, Zac”, suckade hon lågt. ”Jag vet verkligen inte.”
  Ena stunden kunde hon hata honom och nästa stund kunde hon slänga sig över honom. Hon visste inte hur han gjorde. För helt plötsligt hade hon legat ovanpå hans säng med honom över, precis som en av tjejerna i hans samling.
  ”Jag vet fan inte heller hur du gör”, svarar han tillbaka med rynkad panna. ”Tror du att jag vill kyssa dig?”
  Bella såg oförstående på honom innan hon drog en klassisk mening, den hade i alla fall blivit klassisk i hennes huvud de senaste dagarna.
  ”Känner du dig inte ens lite smickrad över att jag kysste dig?”
  Han fnös åt sidan med ett litet leende ryckande i mungiporna, innan han tog steget närmare henne för att kyssa henne, men hon tog likaså ett steg bakåt för att undvika kyssen. Som sagt, hon visste inte hur han gjorde men han kunde på något sätt få en kyss att ske sedan verka få det se ut som att allt vore okej, men det var inte okej.
  Han såg oförstående på henne. ”Vadå?”
  ”Du får mig att glömma”, suckade hon lågt. ”Du får mig att glömma allt du har gjort mot mig, Zac.”
  Han såg på henne länge utan någonting att säga, därmed fick hon prata vidare.
  ”Du får mig att glömma allt du har gjort mot mig och allt du kommer att göra”, mumlade hon. ”Jag vet att det inte är över. Det vet du med.”
  Han suckade åt henne.
  ”Jag kommer att bättra mig.”
  ”Det kommer du inte att göra”, sa Bella hårt med blicken upp i hans. ”Jag är din vardag. Det är en vardag för dig att trycka ner mig. Du kommer inte bara att helt plötsligt kunna bättra dig.”
  Han såg ner på henne och skakade sedan på huvudet.
  ”Bella”, började han.
  Innan hade han kallat henne för tamponghuvud bland annat. Att höra honom säga hennes namn var en konstig känsla. Hon såg besvärad ut då han placerade handen vid hennes höft.
  ”Nu när vi är tillsammans, så kommer jag inte att…”
  Bella avbröt honom med ett kort skratt åt hans ord. Vad sa han precis? Hon hade inte menat med att skratta, men de orden från Zac förvånade henne och hon visste inte hur hon skulle reagera över det.
  ”Tillsammans?” Hon skakade på huvudet innan hon med handen mot hans bröst backade undan honom ifrån sig. ”Hur skulle jag kunna vara tillsammans med någon som jag inte har förlåtit?”
  Han såg oförstående på henne.
  ”Vad fan snackar du om?”
  ”Du skickade Kevin att leka med mina känslor”, mumlade hon. ”Han misslyckades. Så, hur vet jag att du inte planerar att göra saken själv?”
  För alla kan uttrycket; Om man vill få något gjort så får man göra det själv.
  ”Det är inte så”, mumlade han med kisande ögon. "Jag kommer att bättra mig."
  Hon kisade likaså tillbaka mot honom med ögonen.
  ”Bevisa det.”
  Det var allt hon sa innan hon gick förbi honom. Hon hade inte mer att säga till honom. Hon behövde inte hans ord, för hon visste ändå inte om de betydde något. Hon behövde handlingen på hans ord. Hon ville se om han faktiskt kunde göra bättre och inte bara säga att han skulle bli bättre.  
  Stegen hem kändes längre än innan. Hon sparkade runt på alla stenar som hon kunde komma åt som låg på gatan. Hon såg runt där hon gick och grimaserade för sig själv när hon tänkte på senaste gången hon gick på denna gatan, och blev förföljd av en bil. Hon hade blivit upplockad av Nathan som satt i denna bil. Hon minns allt så tydligt. Hon rös av det. Hon undrade över vad som hade hänt om Kevin inte hade kommit hem. Hon funderade på om Nathan hade varit den första som hon hade haft sex med då. Hon kunde inte låta bli att le en aning åt det. Hon fann honom extremt het, då hans kyssar kunde få henne upphetsad på nolltid, men samtidigt var hon äcklad över det. Varje stund med Nathan hade han strävat efter sex, men kanske just för att det var utmaningen han hade i sig. Kevin hade uppgiften att krossa hennes hjärta, och därmed fann Nathan det lockande, därmed Adam också. Om Adam nu varit med på leken. Hon skakade på huvudet åt det. Adam hade varit den första som hade försökt att kyssa henne och därmed blivit arg då hon varit rädd för honom, kanske hade han varit arg över att han visste att hon skulle bli överraskad med fler kyssar. Kanske hade han försökt med att kyssa henne för att först få hennes uppmärksamhet. Hon visste inte ens när denna lek hade börjat för killarna. Efter eller innan Adams kyss? Hon visste inte. Hon skrapade med fötterna i marken och stönade plågsamt för sig själv över alla minnen med killarna som hade skapats på sådan kort tid.
  Väl då hon kom hem såg hon förstås förfärlig ut. Hon kände sig som helt slut.
  Bellas mamma kom springande ut från köket och drog armarna om Bella i en hård kram.
  ”Hjärtat, vad du ser trött ut!” utbrast hon och placerade händerna om Bellas kinder för att granska hennes bleka ansikte.
  Bella försökte sig på ett leende, för att försäkra om att hon mådde bra. ”Jag är okej.”
  Trots hennes ord så träffade en handrygg hennes panna och därmed skakade hennes mamma på huvudet med minen bekymrad över sin dotter.
  ”Du ska upp och vila. Det är skola imorgon också.”
  Bella nickade sakta, men hennes mamma lämnade henne inte ifred utan gick istället efter henne hela vägen upp för trappan och in till hennes rum med munnen full av ord.
  ”Det är bara en vecka kvar till Romeo och Julia”, utbrast hon ut i ett brett leende. ”Jag och pappa har redan bestämt oss för att få de bästa platserna!”
  Bella försökte sig på ett leende, men misslyckades helt med ena mungipan nere. Hon var nervös över pjäsen och att bara prata om det kunde enkelt göra henne sjuk. Hon stod mitt i rummet med blicken på hennes mamma som aldrig blev tyst, i bakgrunden hördes knarr. Det var det som fick hennes mamma tyst.
  ”Vad var det?”
  Ännu mer knarr. Bella bet ihop tänderna då blicken fästes på garderoben, då hon misstänkte att det var där ljudet kom ifrån.
  ”Jag vet inte”, svarade hon sammanbitet.
  Men hennes mamma följde hennes blick och gick därmed bort till garderoben. Detta ledde till att Bella kände en panik inombords, över att hennes mamma skulle öppna upp dörrarna till garderoben och hitta anledningen till varför det knarrade så värst i garderoben.
  ”Råttor”, utbrast Bella högt bakom sin mammas rygg. ”Det är råttor. Jag har fått råttor i rummet. Det är bara det.”
  ”Bara?” Hennes mamma vände sig om med ögonen stora som jordglobar då hon med armarna åt sidorna viftade förskräckt över orden. ”Jag måste säga till Gustav!”
  ”Du behöver inte säga till pappa…”
  För sent. Hennes mamma flaxade med armarna i panik när hon sprang ut från Bellas rum. Därmed blev Bella ensam kvar i rummet med blicken stirrandes mot garderoben. Det var ingen sådan råtta som Bellas mamma trodde däremot.
  Bella placerade handen på handtaget av garderoben och öppnade snabbt upp dörren.  

_ 
Ett litet meddelande ifrån mig dör ingen av. Tror jag inte. Iallafall.. 
För det första; Var inte rädd för att rätta mig i orden jag skriver. Ibland skriver jag snabbare än vad jag tänker. 
Och nu till de andra sakerna jag vill meddela er om;
Jag kommer att försöka med 1-2 kapitlen i veckan härdanefter. Det blir spännande hur många kapitlen det kommer att bli! Slutet kan ju komma helt oväntat, kanske i nästa? :) Nej, nu driver jag med er. Det kommer ta en hel del kapitlen innan slutet händer.. 
Sedan vill jag infomera om ändrade planer, då jag skrev om att min första berättelse Emma och Adrian skulle bli till bok. Snål som jag är drar jag mig tillbaka när priset fick ögonen att spärras upp. Förmodligen köper jag hem ett eller flera exemplar. Det är inte heller så tråkigt, egentligen. Att ha sin egen bok i bokhyllan vore så lyxigt! 

Dessutom vill jag tacka er sååå stort för att inte vara spökläsare utan kommentera/meddelar vad ni tycker. Jag älskar att svara på er! Ni är helt galet underbara! Nutellakyss från mig till dig framför skärmen! ♥