Fyra Röda Rosor

Kapitel 47

De träffade föräldrarna som kom in skrattandes efter sitt minglande på staden. De stannade upp med synen på Kevin och Bella och tackade de båda för att ha tagit hand om kalaset.
  ”Tack så mycket”, log hon brett och började gräva upp pengar från fickorna, kanske som lite bonus, men det var innan en person i svarta jeans och en tröja med texten ”lasergame” klev ut till dem. Någon som faktiskt såg ut att jobba där som en anställd.  
  ”Ursäkta”, sa hon då hon klev fram till dem. Hon växlade blicken mellan Bella, kvinnan och pengarna som var på gång att ges till Kevin. Hon såg misstänksam ut. Hon såg upp på Bella och Kevin med ett höjt ögonbryn.
  Avslöjade.
  Kvinnan drog tillbaka sin arm sakta och grävde ner handen i fickan med blicken skeptisk.  
  ”Vi har betalt innan”, försäkrade kvinnan för tjejen med lasergametröjan. ”Vi ska bara betala lite småpengar till Terese och…”
  ”Jag är Terese”, högg tjejen till med blicken huggandes mot Bella därefter, då saker och ting började bli tydligare.
  Bella gapade åt det hela. Mer avslöjade än såhär kunde de inte bli. Hon försökte sig gång på gång att börja en mening till ursäkt, försök i att säga att det hela var ett missförstånd och att det var något de kunde skratta åt, men hon sa ingenting. Hon sneglade på Kevin som sneglade tillbaka på henne, det innan han högg tag i hennes hand.
  ”Ursäkta”, sa han innan han plötsligt sköt ifrån och med grepp om Bellas hand sprang han iväg, ut från lobbyn och ner från trappan. Bella hängde hastigt efter, näst intill ramlade efter men lyckades sätta fötterna i styr. Hon slängde blicken över axeln snabbt och kunde se den anställda vara efter dem. Det var inte förrän Kevin skrattade, som hon själv sprack upp i ett leende. Väl ute från byggnaden slängde sig Kevin på mopeden med hjälmen pådragen och skärmen ner framför ögonen. Tjejen hojtade åt Bella men samtidigt så skrek Kevin på henne med ett skratt.
  ”Bella, skynda!”
  Hon tvekade på vad hon skulle göra. Hon ville stanna och be om ursäkt, göra ett försök i att förklara och säga att det hela var ett skämt. Det skulle sluta med att hennes föräldrar fick komma och hjälpa henne ur den röran, men istället för att uppleva föräldrarnas besvikelse igen så slängde hon sig på mopeden bakom Kevins rygg. Hon drog armarna om honom då han startade snabbt igång mopeden och i en rejäl fart så körde han iväg.
  Hon höll sig liten bakom hans rygg då vinden träffade dem hårt i deras hastighet. Hon satt tätt intill honom, med benen om vars sida av honom. Hennes ansikte mellan hans skulderblad gömmandes. Hon visste inte ens vart de åkte, men hon litade på honom. Hon litade faktiskt på honom. Hon märkte snart vilka vägar de körde på och vart de kunde hamna, då hon tittade upp med kisande ögon över hans axel och skymtade lägenheterna. I en av dessa lägenheter som Kevin bodde i.
  Han saktade in då han svängde in till parkeringen och därmed hoppade hon av. Hon hukade sig lätt för att se i backspegeln på mopeden hur hennes hår hade förändrats. Hon såg till att fixa till det stökiga håret, som på morgonen hade varit plattat med en hel mängd hårspray i. Nu var det precis som alltid, ett stort kaos av hår som lockade sig åt alla håll och kanter. Med händerna dragna igenom det ett par gånger så tog hon det hela kaoset som omöjligt att lösa. Hon rätade upp sig och väl då hon vände sig om flög hon in i en famn. Kevins famn. Han kysste hennes kind attackerande medan hon skrattade högt åt det. Hans armar omfamnade hennes midja bakifrån medan de vacklade framåt, in genom dörren efter han hade tryckt in porkoden och väl på väg mot hissen så vek hon undan ifrån hans armar om henne.
  ”Jag tar trappan”, sa hon snabbt med ett leende, leendet som Kevin hade gett henne. Hon kunde inte ens ge det ett försök i att försvinna.
  ”Jag tar hissen”, fasthöll han ändå vid, med likaså ett brett leende tillbaka. Han lät henne småjogga upp för trappan medan han själv steg in i hissen och tryckte på sin våning.
  Väl uppe vid hans våning så ryckte hon tag om handtaget, och till sin förvåning var det inte låst, som hon hade förväntat sig. Hon hade inte varit tillräckligt snabb upp till våningen, Kevin hade hunnit in först. Hon öppnade upp dörren och mitt i lägenheten stod Kevin med händerna över huvudet och blicken vass.
  ”Vad gör du här?” väste han hårt.
  Ursäkta? Men orden var inte riktade mot hennes håll, utan in mot hans sovrum. Hon spände sig rejält i hela kroppen då hon smög fram för att se det ovälkomna som fanns i hans lägenhet. Precis som hon hade trott så fanns det en tjej i hans rum. En halvnaken sådan, med endast skjorta knäppt över sin kropp. Hon såg undan, för hon visste att det förstås var det enda plagget denna tjej hade. Ett leende var på tjejens läppar. Det var ingen tjej som hon kände igen. En tjej med brunt slitet hår nerför axlarna. Bella ville inte se mer av henne, då hon misstänkte att Kevin och denna tjej hade ett förhållande till varandra, med tanke på att han fann henne naken i hans sovrum. Det förstås, Kevin hade inte haft planerna med Bella innan, kanske han då egentligen hade haft planer med denna brunett
  ”Jag måste ändå gå”, skrattade hon, men innan hon hann försvinna så klev någon ut från badrummet. Bella fick direkt syn på denna person, denna person som gav henne direkt en förklaring på hur det egentligen låg till. Nathan stod nyduschad med handduken om höfterna. Det blonda fuktiga håret drog han en hand i med blicken på Bella. Han fick syn på Bella och stannade till i rörelsen. Han såg på henne, som tom i blicken.
  ”Bella?” Han lät förvånad, för att inte tala om förvirrad.
  Tjejen vid sovrummets öppning flög genast upp framför henne med ett fnitter över det hon nyss hört. Hon tog Bellas hand i sin.
  ”Är det du som är Bella?” Tjejen lät glatt överraskad. ”Jag har hört så mycket om dig!”
  Bella visste inte riktigt vart hon skulle fästa sin blick när hon pratade med den halvnakna tjejen. Inte var det lätt att träffa någon första gången på detta sätt, heller hade hon inte väntat sig att träffa någon alls, mer än Kevin som hon var på dejt med.  Hon var inte beredd på att hon skulle hitta Nathan i Kevins lägenhet, med dessutom en halvnaken tjej, som tydligen hade hört om Bella innan.
  ”Jag önskar att jag kunde säga detsamma”, mumlade hon med blicken sneglandes mot Nathan. Hon hade inget menat med att vara oförskämd mot tjejen, men hon kunde inte låta bli, då detta riktigt flög på henne så pass
oväntat. Inte hade hon hört om att han redan hade en tjej, men han skulle heller inte svara om hon ens frågade.
  ”Ut”, morrade Kevin sammanbitet. ”Nate för fan. Du är välkommen hit men...”
  Han pekade mot tjejen som släppte Bellas hand och istället placerade händerna på sina höfter med blicken på Kevin väntande på hans ord.
  ”Du kan inte ta med dig Kim”, morrade han ilsket, sedan såg han på tjejen med en suck. ”Jag älskar dig och du får komma hit när du vill…”
  Han fick ett leende av denna tjej vid namn Kim, därefter gick hon in till hans sovrum och där förhopningsvis drog hon på sig sina kläder.
  ”Fattar du hur äckligt det är?” fortsatte Kevin med blicken på Nathan. ”Vad håller du ens på med?”
  Nathan suckade åt Kevin och som vanligt, svarade han inte på frågor utan istället ställde han en egen tillbaka till Kevin, ”vad gör du med Bella?”
  Kevin sneglade mot Bella, som likaså sneglade tillbaka till Kevin. Frågan var laddad, och varken Kevin eller Bella visste vad de skulle svara. Nathan lutade sig mot väggen med armarna korsade över bröstet.
  ”Jag dejtade henne”, morrade Kevin tillslut. ”Jag dejtar henne.”
  Nathan såg på Bella med höjda ögonbryn. Han öppnade upp munnen för att börja kaxa, förmodligen börja snacka om att han också hade en dejt planerad med Bella, men Bellas blick fick honom att tystna. Han fick inget säga. Han harklade sig med blicken ner i marken.
  ”Dejt.” Han flinade åt ordet, då han fann ett rejält sammanträffande i det, och trots Bellas uppspärrade blick så kollade han upp på Kevin med ett retsamt leende. ”På lördag ska jag på dejt, med Bella.”
  Med de orden så täckte Bella handen över ansiktet med en suck. Killarna stod och stirrade mot varandra. Kevin sökte ord att säga, men det var bortkastat. Han hade nyss fått reda på att Nathan av alla killar, också hade lyckats med att få en andra chans med Bella. Det märktes på dem båda att de störde sig på varandra vid denna handling, att de båda dejtade samma tjej. Det var någonting som inte hade hänt innan, men innan hade de aldrig dejtat heller.
  Efter ett tag stirrande mot varandra, så hörde hon Nathan kliva fram närmare henne. Hon kände snart hans andetag till hennes läppar. Hon särade lätt på läpparna för att känna hans andetag in till sina.
  ”På lördag blir det en dejt som du aldrig kommer att glömma”, mumlade han, antagligen kunde han inte låta bli, inte kunde han låta bli mumla dessa ord när Kevin stod bredvid och stirrade på honom.
  Varje muskel i henne spände sig. Hon tog undan sin hand som innan hade täckt över hennes ögon. Kevin hade hämtat Nathans kläder från sovrummet och Nathan hade tagit emot dem i sin famn, snabbt därefter ryckte Kevin tag i Nathans handduk och snäppte den ifrån honom. Nathan stod med kläderna i händerna täckandes över hans del och Kevin tog tag i Nathans bakhuvud och sköt ut honom från lägenheten. Kim gick efter med ett skratt kittlandes i henne. Hon såg över axeln på Bella väl då hon passerade ut och blinkade lätt med ögat.
  ”Ha så trevligt med Kevin”, sa hon därefter, med ett brett leende och blicken växlande mellan Bella och Kevin. Kevin som inte tillägnade en enda blick till Kim när hon sa de orden, utan istället stängde han igen dörren. Kevin slog näven mot dörren därefter med ett försök till leende då han såg på Bella, försökte att hålla sig lugn, men det var som ett skämt att ens försöka. Han ställde sig med ryggen lutad mot dörren och såg på henne länge.
  ”Du ska träffa Nathan på lördag”, sa han lågt. ”Det sa du aldrig.”
  Hon skakade sakta på huvudet. Hon tänkte säga att hon glömde berätta det, men det vore en lögn. Hon tänkte inte ens ha berättat det över huvudtaget. Det var inte meningen att han skulle få reda på något, inte Nathan heller.
  ”Kevin”, suckade hon lågt, vek ner blicken någon sekund innan hon tog modet och mötte hans blick, i försök att förklara för honom började hon med en ursäkt. ”Förlåt, du skulle inte få veta, men...”
  ”Är detta en tävling då?” frågade han med rynkad panna. ”Fast nu är det inte Zac som är ledaren på denna tävling, utan det är du. Det är du som leker runt med oss nu.”
  Precis som Fanny velat innan, men så låg det inte riktigt till i Bellas tankar. Då han sa det på det viset kunde hon inte undgå från att han faktiskt kunde ha en poäng i det. Det var ombytta roller.
  ”Vi borde sätta oss”, sa hon lågt och därmed letade efter första bästa sittplats, vilket blev soffan i vardagsrummet. Kevin gick och satte sig bredvid henne i soffan. Han såg på henne, väntande på att hon skulle ta och förklara det hela för honom.
  ”Ni är tre stycken”, började hon förklarande, med blicken på honom allvarlig. ”Ni kan inte dela på mig.”
  ”Så, bli min”, flinade han som en självklarhet. ”Jag gillar dig, Bella. Det vore en lögn om du sa att du inte gillade mig.”
  Hon kunde inte mer än att hålla med, för hon mådde bra när hon var med Kevin, det gjorde hon verkligen. Men det krävdes mer än så i ett förhållande. Hon visste inte än om hon kunde lita på Kevin, egentligen. Tjejen som Nathan hade släpat till lägenheten borde ha förvånat henne, men istället var hon inte alls förvånad utan tog för givet att det var Kevins tjej. Saker som de borde förvåna henne, men det hade det inte gjort.
  ”Jag kan inte glömma allt som du har sagt till mig, Kevin”, mumlade hon. ”Jag kan inte glömma hur många gånger du har sagt att jag är värdelös.”
  Han flyttade sig närmare henne och drog där armen om hennes axlar med en tung suck. Han drog henne lätt till sig och kysste hennes huvud lätt.
  ”Det var bara ord, Bella.”
  ”Ord som gjorde och fortfarande gör ont, Kevin”, svarade hon tillbaka hårt, utan att slappna av vid hans närhet. ”Ord som har flera gånger fått mig att vilja ge upp.”
  Hon blundade hårt, och snart lutade hon sig till hans bröstkorg trots allt. Hon drog upp benen till sig och lutade sig till honom med en tung suck.
  ”Orden som jag har sagt till dig, Bella”, började han lågt, medan hans hand letade efter hennes och därmed började lätt pilla med hennes små fingrar.
  Det märktes på honom att det var jobbigt för honom att prata om det, då hans röst lät som svag och orden lät som tveksamma på sin sak.
  ”Jag har tryckt ner dig, för att jag själv inte har mått bra”, mumlade han. ”Du har en familj som bryr sig om dig, Bella. Du har Fanny som försvarar dig när du är i kris. Vem har jag?”
  ”Vad menar du, Kevin?” frågade hon lågt och snart så drog hon sig ur hans famn för att se in i hans ögon. Hon lät honom fortfarande hålla i hennes hand, men han hade slutat pilla med hennes fingrar och istället kramade om hennes hand i sin. Hennes hand blev som liten i hans.
  Hans ögon undvek att se på henne, hur mycket hon än försökte att se in i hans ögon. Han släppte hennes hand försiktigt och lutade sig tillbaka i soffan med en tung suck.
  ”Jag blev utslängd från mitt hem.” Han bet hårt ihop.
  ”De kan inte bara ha kastat ut dig”, sa hon lågt med blicken på honom. Hon ville röra vid honom, krama om honom och säga att han överreagerade på den sak säkert. Han kunde ändå inte ha blivit utslängd, det tyckte hon inte.
  Han skakade på huvudet. ”Jag lämnade dem, för det var vad de ville.”
  ”Så kan du inte säga”, skyndade sig Bella och tog hans hand tillbaka i hennes.
  ”Han kallade mig värdelös”, mumlade han. ”Han sa att jag var oduglig och inte hade någon framtid.”
  Kevin såg nere ut då han berättade om det. Han berättade inte vem denna Han var, men det behövdes heller inte. Troligen var det hans pappa som hade klankat på honom i år, det verkade så. Det var som att allt träffade henne. Allt kom som svar på alla hennes frågor. Han hade kastat av sin skit och låtit den träffa någon annan, i detta fall Bella. Han hade känt sig ensam och därmed kommit hem till Bella. Kanske var det också därför han höll dessa fester, för att slippa känna sig ensam och värdelös.
  ”Du får mig att må bra, Bella”, viskade han till henne. ”Jag känner mig inte ensam längre, inte när jag är med dig.”
  ”Du är inte ensam”, försäkrade hon med blicken i hans. ”Du är inte värdelös.”
  ”Det är inte du heller”, log han snett och snart träffade hans läppar hennes kind mjukt. ”Du är inte ensam och du är absolut inte värdelös. Du är fantastisk, Bella.”
  Orden gjorde henne varm. Dessa ord som kom från den killen som hon aldrig trodde skulle säga något sådant, någonsin. Hans läppar som attackerade hennes kind flyttade sig till hennes läppar och hon besvarade leendes hans kyssar. Detta tills hon kände hur han började pilla upp hennes tröja. Hon lät honom till en början, då tankarna inte hann, men snart placerade hon sina händer över hans och stoppade honom. Hon avslutade kyssen plötsligt och såg in i hans ögon.
  ”Verkligen?” Hon kände hur det landade i henne, en tyngd av suckar som hon höll inom sig. Hon såg på honom, skakade på huvudet och upprepade ordet, ”verkligen?”
  ”Vadå?” frågade han förvirrat, med blicken växlandes mellan hennes ögon och läppar.
  ”Du använder denna stund”, mumlade hon anklagandes medan hon började vrida på sig obekvämt. ”Du tror att jag tänker ligga med dig. Du utnyttjar tillfället.”
  Tillfället av att han ber om ursäkt och blir förlåten. Han utnyttjar den känslomässiga stunden till att få något av henne som hon inte är redo för att ge, inte redan på hennes allra första dejt. Hon visste inte ens om hon någonsin var redo att ge något, till Kevin. Hon flyttade sig undan från honom med händerna gnuggandes i ansiktet frustrerat.
  ”Jag är osäker om oss, Kevin”, svarade hon honom ärligt. ”Jag älskar dig, men ibland är det inte tillräckligt.”
  Han såg på henne länge innan han tillslut nickade sakta, samtidigt som han tog in orden i huvudet. Ibland var inte kärlek tillräckligt, utan det krävdes mer än så.
  ”Jag vet”, svarade han tungt. Han visste, att hon inte hade tilliten ännu hos honom. Han visste att det inte räckte med att han fick henne att skratta och känna sig älskad. Det räckte inte med att älska henne, utan det gällde också att respektera henne, mer än vad han redan gjorde.
  Att leva i ett förhållande med någon som man inte litar på, eller inte litas av. Det går inte. Bella log snett. Hon lutade sig över till honom och gav hans kind den allra sista pussen innan hon reste sig upp och försvann ut från hans lägenhet. 

_ 

Hm, hur ser det ut nu? Är Kevin ute från Bellas fyra röda rosor? 

Kommer Nathan att få sin dejt med Bella trots denna tjej vid namn Kim?

Nästa kapitel lutar det mot en dejt med Zac. Ojoj.