Fyra Röda Rosor

Kapitel 52

Bella vaknade av en beröring vid hennes kind. Denna någon som gav henne denna beröring vid hennes kind, var ingen mindre än Adam. Adam såg på henne med en orolig blick medan hon sakta började vakna upp. Han brydde sig om henne, jämfört med de andra killarna verkade göra. Hon suckade åt det. Nathan hade inte ens letat efter henne, vad hon skulle kunna tro. Han hade festat, säkert med Kim. Hon hade säkert slängt armarna om hans nacke, så fort hon hade gett Bella lite piller att leva på under kvällen.  
  ”Hur mår du?” Adam smekte hennes kind lugnt och såg med blicken in i hennes trötta ögon.
  ”Bättre”, svarade hon lågt. ”Jag sa så mycket dumt, visst gjorde jag?”
  ”Det gjorde du inte alls”, sa Adam lågt, med ett litet leende som försäkrande om att allt gick bra.
  De satt i Fannys bil. Hon hade inte ork till att fråga hur de ens kom hem, men det hon var medveten om var att Adam inte hade körkort, men vad hon hade märkt med dessa fyra killar, var att de inte gav ett skit i om man hade ett bevis på man kunde köra eller inte, det var antagligen något man fick märka om de kunde, när man väl satt i bilen med dem. Eftersom hon tydligen hade sovit under hela bilturen, så hade han kört lugnt och försiktigt. Adam, han var lugn och försiktig av sig. Han log svagt mot henne innan han klev ur bilen.
  Hon satt i tystnad tills han kom till hennes sida av bilen och hjälpte henne ut. Hon vågade sig inte på att gå själv, då hon var rädd för att falla utan hans hjälp vid sidan. Men väl då han släppte hennes arm och istället bara höll i hennes hand så märkte hon att det var enklare än det hade varit förut. Hon gick vid hans sida fram till dörren.  
  ”Vart är vi?” frågade hon aning förvirrat, men hon kände igen sig snart med det stora blåa huset som tillhörde Adam. ”Varför är vi hemma hos dig?”
  Adam gjorde en besvärad min mot henne. Det såg ut som att han egentligen inte ville svara på hennes fråga, innan han ens svarade så visste hon nog redan svaret egentligen. Hon hade visst sagt mycket dumt under kvällen.
  ”Du sa att du ville hem till mig”, sa han lågt. ”När jag körde bil, så sa du det.”  
  Hon suckade åt sig själv. Självklart sa hon det, det var så typiskt henne att säga något helt vrickat.  
  ”Jag sa mycket dumt", upprepade hon lågt för sig själv. Trots att detta kunde vara en bra sak trots allt. Hon ville knappast komma hem i det skick hon var i denna stund.   
  Han öppnade upp dörren för henne och lät henne kliva in. Det var mörkt i hallen men han tände upp det. Han stängde dörren efter henne och såg på henne med huvudet på snedden.  
  ”Mycket dumt, som vadå?” ville han veta.  
  Hon ryckte på axlarna då hon började gå inåt i hallen, sparkade av sina svarta stövlar och fortsatte till trappan där hon satte sig på tredje trappsteget.
  ”Jag sa innan att jag älskade dig”, mumlade hon plågsamt med händerna täckande för ansiktet. Hon skämdes, över det hon sagt till honom, på en dejt med Nathan. En dejt som definitivt inte blev som tänkt.  
  Det var tyst ett tag. Snart kände hon en hand på hennes lår då Adam satte sig bredvid henne på trappan.
  ”Gör du inte det då?" frågade han henne lågt.
  Hans röst förändrades, som krypandes. Han var så försiktig med sina ord.
  Hon såg på honom länge. Frågan borde vara lätt att svara på. Antingen älskar hon honom eller älskar hon honom inte, men frågan var svår att svara på, när den som sagt inte borde vara det.
  "Jag älskar dig, som en vän."
  Han nickade sakta åt hennes ord och han såg som nedstämd ut. Hon skämdes redan, vad hon än sa så blev det fel. Adam var den enda som faktiskt verkade bry sig om henne, innan och efter den dumma leken. Han hade varit den som försökte att kyssa henne först. Han hade sagt att han ville vara med henne. Detta innan någon annan skulle få henne.
  "Jag önskar att det här skulle vara vår dejt", mumlade han lågt. ”Jag skulle göra den bättre.”
  Bella skrattade lågt. "Det är ingen dejt."
  Det var inte ens Nathans dejt längre. Han hade förstört den helt. Redan då hon hade klivit ett steg u från sitt hus,t så hade hon tappat förhoppningarna om en lyckad dejt med Nathan, då hon hade sett sällskapet.
  "Om jag kysser dig", sa Adam plötsligt med blicken in i hennes där de satt på trappan, "skulle det bli en dejt då?"
  Hon tänkte precis svara men det hann hon inte, förrän Adam lutade sig till henne och dåväl gav henne en försiktig kyss. Väl när hans läppar försvann höll hennes fingrar vid hans kinder. Hon var förvånad över kyssen, även fast han hade nästan gett henne en liten varning strax innan.
  "Tänk på det, Bella", mumlade han vidare." Killarna har behandlat dig illa."
  "Men det har inte du." Hon såg ner på hans läppar och svalde lätt klumpen i halsen hon hade. Klumpen av skam och den ångest hon bar. Skam över att hon valde killarna som behandlat henne illa, ångest över att inte ens gett den snälla killen en chans.
  "Jag bryr mig om dig, Bella." Hans blick in i hennes åter.
  Hon strök hans kind med ett litet leende på läpparna.
  "Jag bryr mig om dig också, Adam."
  Med de orden så såg de aning tveksamt på varandra, men snart träffade deras läppar till varandras igen. En kyss som höll längre än den första. Den var försiktig, som att det vore den första kyssen. Adam var försiktig med henne. Hon avslutade kyssen sakta och med slutna ögon hamnade hon i andra tankar. Hon tänkte och han såg på. Han såg på hennes slutna ögonlock och log. Snart öppnade hon upp ögonen, gav honom ett försäkrande leende om att allt var okej. Allt var mer än okej. Hon reste sig därefter upp och räckte honom handen. Han tog emot den och reste sig upp. Hon började gå upp med honom för trappan, vilket förvirrade honom.  
  "Ska jag inte skjutsa hem dig, Bella?" frågade han henne tveksamt.
  Hon skakade på huvudet och såg över axeln. Hon stannade honom på ett par trappsteg ner, så hon fick känslan av att vara lika lång som honom. Detta skulle hon ha gjort för länge sen, att ställa killen på trappa neråt, så hon skulle kunna känna en del mod hon också, känslan av att vara större än den andra. Hon stod vänd till honom, med blicken försiktigt mötandes hans. Hon släppte hans hand försiktigt.
  "Jag vill att du tar min oskuld, Adam", viskade hon till honom, samtidigt som hon placerade händerna vid hans nacke. "Jag vill ha dig."
  De såg in i varandras ögon. Det var som att fatta livets beslut i denna mening.
  "Nathan då?" frågade Adam osäkert. "Kevin? Zac? Någon annan kille på jorden?"
  Hon skakade på huvudet snabbt med slutna ögon, aning besvärad över att han ifrågasatte henne. Hon ville inte ha flera alternativ uppe, då hon hade en bra kille för framför sig.
  "Jag vill att det ska vara du, Adam."
  Inga fler ord efter det, trots att han verkade vilja säga så mycket, då han verkade tvivla på den sak, men det syntes samtidigt på honom att han ville, han ville vara med henne och hon med honom, inga konstigheter. Hon backade upp för de sista trappstegen och han gick med henne upp, med blicken fast i hennes.
  Dörren till hans rum öppnades då hon lutade sig mot den och han näst intill dansade in med henne då han med händerna om hennes kinder snurrade in med henne i rummet. Snart så letade sig läpparna till varandra i häftiga kyssar. Kyssar som skulle leda till så mycket mer.
  Hon föll baklänges på hans säng och han räfsade undan täcket åt sidan, medan de kysstes vilt med varandra. Händerna började bearbeta sig med klädesplaggen som de rev av. Plagg efter plagg som kastades åt sidan ut från sängens område. Adams läppar som kysste hennes hals med många sköna kyssar.
  Väl när de båda var som nakna uppstod bara ett problem, möjligtvis det viktigaste. Det fanns inget stånd. Adam muttrade för sig själv medan han försökte sig på att få upp den, men han såg allt för nervös ut. Bella bet sig om läppen innan hon med handen vid hans kind försökte lugna ner honom med några ord.
  "Lugnt", viskade hon till honom. "Sådant händer, visst?"
  Hon tittade upp på honom som att han hade svaret, men han ryckte endast på axlarna med en besvärad min.
  "Det är min första gång också”, slank det ut från honom.
  Det förklarade till varför det gick som det gick och hon anklagade honom inte för det heller. Han var nervös, självklart att han var det. Bella låg och pillade i hans korta hårstrån med en nervös blick under tiden. Snart så slant hennes hand ner till hans kön, för att hjälpa honom med ett stånd. Hon tänkte inte ge upp, hon höll fast vid det hon tidigare sagt. Hon ville vara med honom. Hon hjälpte honom upp med ett stånd medan han blundade njutandes. Det var första gången. Allt som hände, det var första gången. Hon visste inte hur hon skulle göra men med Adams ansikteuttryck att döma så verkade det funka.
  Hennes hand lämnade hans stånd och strök upp för hans bröstkorg. Hon andades långsamt med blicken som osäker. Hon hade läst om det, om tjejerna som förlorade oskulderna som att det inte vore någonting eller som att det vore världens största grej. Det fanns ingen mitt i det. Hon hade läst om hur killarna i böckerna himlade med ögonen åt det som att det inte vore en stor grej, men det var en stor grej för Adam, det syntes. Hans blick på henne såg som uppmärksamma ut.  
  "Jag vill inte skada dig", viskade han fram. "Jag sa det till dig dagen då jag försökte kyssa dig, att jag inte tänkte skada dig."
  Att han bara sa att han inte ville skada henne fick henne att bli osäker. Hon ville inte bli skadad, men hon trodde heller inte att Adam skulle skada henne. Hon litade på honom.
  "Du skadar mig inte", försäkrade hon lågt med blicken upp i hans. "Var bara försiktig..."
  Han bet sig lätt osäkert om läppen, innan han lutade sig ner till henne åter och kysste mjukt. Han lutade sig försiktigt över henne i en långsam rörelse. Han stödde sig lätt uppe med en hand medan den andra smekte om hennes kropp. Hon ville beskriva det som magiskt, men för stunden var hon endast rädd och kunde inte slappna av. Adam såg som koncentrerad ut då han med ståndet i sin hand sakta förde sig in i henne. Hon tittade upp i taket med händerna om hans breda axlar. Hon försökte att inte tänka så mycket, men tankarna kom endast fler och fler. Hon ville tänka på Adam när det var dem som skulle älska, men endast kom oroliga tankar om folket runt om. De som inte hade något att göra med det som hände för stunden egentligen. Adam andades tungt över henne. Hon stönade till vid varje ny känsla av honom i sig. Hon kunde inte riktigt förklara känslan, som att någon stack en kniv i underlivet upp till magen på henne.  
  "Allt okej?"
  Hon nickade stelt med blicken upp i taket. För varje sekund blev det som en ny smärta upptäcktes. Hon kunde inte hjälpa det, utan ögonen tårades lätt och hur hon än kämpade med att hålla smärtan inombords så rann en tår ner längs hennes kind. Han gjorde henne inget ont. Adam var inte ond. Hon kunde inte avgöra varför den vilsna tåren försvann ner för hennes kind. Adam började röra sig efter ett tag efter att ha fått en nickning ifrån Bella, om att allt vore okej. Hon var däremot inte så värst säker om allt var okej. I början hade det känt som en ren självklarhet att ligga med Adam, men för varje sekund som gick så dränktes hon i ångest. Hon fick nästan slut med syre och snart kunde hon inte hjälpa det utan snyftade till. Adam stannade upp i sin rörelse och såg ner på henne.
  "Bella", viskade han med rösten ostabil, det blev den när han såg Bella, så sårbar.
  Han lät så osäker och hon kunde förstå honom. Vem hade inte reagerat osäker när tjejen under honom grät under ett samlag? Hon ville inte byta roll med honom. Hon ville däremot inte ha någon roll alls längre. Hon ville få det hela överstökat, därför kollade hon upp på Adam, nytt försök att se stark ut.
 "Är du klar?" frågade hon honom lågt.
 "Om jag är klar?" Han kunde inte koppla hennes fråga till en början, men han förstod efter ett tag hur hon menade men såg ändå oförstående och förvirrad ut.
  Hon nickade kort till. Hon svalde klumpen av gråt i halsen. Hon bad till sig själv att inte flippa ut, inte här och inte nu. Tårarna i ögonen vägrade hon att släppa lösa. Hon ville inte att Adam skulle se, att det han gjorde skadade henne. Hon ville inte ge honom dåligt samvete. Hon blinkade bort de envisa tårarna.
   Han skakade först på huvudet, innan han nickade men sedan såg han bara som förvirrad ut och såg på henne med läpparna lätt isär för att få ut något att säga till henne, men inget kom. Han visste varken vad han skulle göra eller säga. Bella låg under honom och grät, vad hade han att säga? Hon frågade om han var klar och han hade skakat på huvudet, för han hade inte varit klar. Han visste inte ens om han ens kunde kalla det som han gjorde ens för en början. Han nickade, han var klar. Han var klar med att göra Bella ont.  
 "Förlåt, Adam", viskade hon fram.
  Han höll sig tyst då han försiktigt drog sig ur henne och därefter lade sig ner bredvid henne på sängen. Han sökte med handen efter täcket, som han sedan drog över dem. Hon bet ihop hårt och lade sig på sidan med armarna kramande om sig själv. Hon snyftade till med ögonen hårt stängda. Trots den pinsamma stunden av att ha sagt nej mitt under ett samlag så smög sig två armarna om hennes midja och kramade henne lätt till en bröstkorg.
 "Det kändes inte rätt för mig heller", erkände han lågt vid hennes öra.
  Hennes läppar började darra vid hans ord. Hon öppnade upp de tunga ögonlocken och stirrade ut i mörkret som var i hans rum.
 "Kommer det att någonsin kännas rätt?" frågade hon lågt.
  Det var lätt att fråga när de båda befann sig i samma situation, med att haft sex för första gången, med fel person.
  "Med rätt person", sa Adam lågt. "Med rätt person så kommer allt att kännas rätt."
  "Tror du att vi har träffat våra rätta personer?" kände hon sig tvungen till att fråga.
  En tystnad lade sig mellan dem. Frågan var svår att svara på, även för henne. Hade hon träffat sin rätta person? Hon visste inte. Hon hade sina aningar, men ändå så var allt inte klart för henne. När Adam inte gett henne svar på någon minut, trodde hon att han hade somnat, men han drog en suck, innan han svarade henne.
  "Jag har", mumlade han lågt. "Jag vet inte om du har."
  Hon tryckte sig bak mot honom och drog ett djupt andetag då hon pustade ut orden.
  "Jag har träffat honom."   

_ 
Hmm. Vem är det Bella snackar om? 
Jag älskar er jätte mycket för att ni läser och kommenterar, men jag ber er att inte ställa frågor om nästa kapitel då jag inte vill stressa mig till det. Det kommer när det kommer! ;)