Fyra Röda Rosor

Kapitel 54

*Nathan pov i något slag*

Jag tänker inte ljuga, jag hade druckit. Jag hade glömt vem jag kom dit med och hade mer planer på vem jag skulle gå därifrån med. Jag hade sagt så mycket dumt till mina kompisar, som att Bella vore min. Men Bella var inte min, det var jag väl medveten om. Jag ville inte ens ha henne, inte på det sättet. Visst hade jag innan velat ha henne, för alla andra hade velat ha henne. Men sanningen var den att det inte var Bella jag ville ha. Jag ville ha någon. Det handlade inte om henne eller någon specifik person, utan om någon som faktiskt skulle kunna få mig att känna mig bra, bättre än vad jag egentligen är. Sättet Bella en gång hade sett på mig, och sagt att jag inte var ett monster. Jag ville ha en tjej, som skulle se på mig på samma sätt och dessutom tro på mig, som Bella hade gjort.
  Men jag visste redan dessutom om att Bella tillhörde någon annan. Hon själv visste inte om det, men jag visste det. Efter att ha tillbringat all denna långa tid med gänget så kunde man lätt under tystnad förutspå vem det var som hade känslor för Bella och vem som bara hade fortsatt på den fåniga tråden om leken, att få Bellas hjärta för att sedan krossa det.
  Jag själv? Det kan man undra. Jag var som Bella, vilse den kvällen. Allt förändrades, då en tjej klädd i svarta slitna shorts och med magen bar trots den kyliga natten steg ut från bilen och skrek upp i mitt ansikte. Jag hade lyssnat på hennes ord, om det inte vore för att hennes stora hår distraherade mig så dant. Det syntes direkt att hon hade Bella i släkten. Tjejen skrek mot mig, frågade om vad jag hade gjort med hennes kusin. Jag hade inte ens haft på minne att det var Bella som hade varit mitt sällskap. När jag trodde att hon hade börjat slappna av så upprepade hon mitt namn lågt. Jag såg stumt på henne utan någonting att säga, sedan då vi fick ögonkontakt var det första hon gjorde var att ge mig en ordentlig örfil. Vi började därefter fräsa mot varandra, vad jag inte tänkte erkänna för henne var den sak att denna tjej fick mig att öppna upp ögonen. Aldrig innan hade jag träffat någon som Fanny. En tjej som brann inombords och tog ribban på högre nivå. Hon vågade höja rösten mot mig.  Hon var inte rädd. Det var just det jag gillade med henne.
  Det syntes på henne att hon brydde sig om Bella och var beredd att ge upp allt, om inte den skyldiga fick den utskällning som den personen förtjänade. Jag hade inte stått emot frestelsen, att reta med henne samtidigt som jag närmade mig henne. Hon stod kvar bestämt medan hon väste upp i mitt ansikte, om hur besvärlig jag var och om hur jag borde lära mig en läxa. En känsla jag hade var att hon var min läxa. Jag hade en känsla över att hon var min lösning också. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev galen över att se på hennes läppar. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kysste henne, för det gjorde jag, hårt.

****

När de väl kört hem till Bella så hade de gått in i tystnad. Ingen var hemma, som tur var. Bella och Fanny gick upp till övervåningen och gick in till Bellas rum, där de satte sig på hennes överkast. De satt och stirrade på varandra. De sökte båda ord ifrån varandra, som svar på varför Bella befann sig hemma hos Zac och Bella själv sökte svar på hennes förvirrande syn, om kyssen hon sett hade varit på riktigt.
  "Han kysste dig", sa Bella med blicken in i Fannys ögon. Hon var förvirrad, eftersom kyssen hade varit så värst plötslig. "Är det en del av planen?"
  "Vi båda vet att planen aldrig fanns”, sa Fanny efter att långsamt skakat på huvudet.
  Planen avslutades lika fort som den började. Det höll en dag med att styra och ställa bland killarna, sedan var de tillbaka på samma nivå och rollerna var samma som innan.
  Bella log snett medan hon pillade med handen genom det trassliga håret. Hon visste inte vad orden skulle vara till Fanny eller hur hon ens skulle placera ut dem.
  "Jag vill säga grattis, till att du har ett förhållande", mumlade Bella, "men jag tror inte att Nathan är bra för dig."
  Det var ärligheten från Bella. Dock, visste hon inte ens om det var ett förhållande mellan Fanny och Nathan, eller om det blev som med Kim och Nathan. Den sak hon visste var att Nathan inte var världens bästa kille, men att Fanny enligt Bella var världens bästa tjej. Fanny ryckte på axlarna med ett skratt åt Bellas oro.  
  "Jag kanske är bra för honom?"
  Det kan så stämma. Bella såg på Fanny med ett litet leende, men fortfarande fanns oron hos henne. Oron av att Fanny inte förstod.
  "Du förstår inte, Fanny." Bella drog knäna upp till hakan och kramade om dem lätt. "Han har problem."
  "Jag vet." Fanny drog handen genom håret med en tyst suck. "Han berättade för mig, om hans familj och hans bakgrund. Vi var uppe hela natten och pratade…"
  Bella såg stumt på Fanny. Kanske en viss avundsjuka fanns över att Fanny fick Nathan att öppna upp sig fortare än vad han gjort för Bella. Bella hade knappt fått honom att öppna upp sig, bara då han hade sökt en viss närhet med henne.
  "Vi vet båda att han endast var ute efter..." Bella hann inte avsluta meningen utan Fanny vad tätt därpå med att protestera mot det som hon var gång på att säga.  
  "Kanske han var, men han fick det inte." Fanny kisade med ögonen. "Jag är inte lätt att hantera."
  "Hur vet du att han inte kommer att lämna dig nu?" Bella drog ner knäna och såg oroligt på Fanny. ”Tänk om han lämnar dig, för att du inte lät honom ha sex med dig?”
  Fanny ryckte endast bekymmersfritt på axlarna.
  "Det vet jag inte." Hon såg på Bella med ett litet leende. "Det märker vi."
  Bella skakade misstroget på huvudet.
  "Igår bråkade du med honom, Fanny. Dagen efter kommer du till mig och säger att du ska ge honom en chans. Killen du har klagat över senaste året."
  Fanny ryckte återigen på axlarna.
  "Strypsex", kommenterade hon sedan leendes, i försök att skämta bort det hela. "Tystnaden som uppstår när man har strypsex och Nathan dör."
  Bella tystnades med handen för munnen och ögonen stora, så pass att det inte skulle förvånas om de ploppade ut. Men Fanny flyttade sig snabbt och drog armarna om Bella för att krama henne till sig med ett nervöst skratt.
  "Det var ett dåligt skämt”, sa Fanny sedan.
  Bella nickade medhållande. "Du är inte bra på att skämta."
  "Det är därför jag inte drar skämt ofta", påpekade hon med en grimas samtidigt som hon drog handen tröstande över Bellas rygg, som en ursäkt över ett skämt om döden, dessutom om Nathan och döden. Bella brydde sig självklart om Nathan.
  Efter en tystnad, smältning över det dåliga skämtet så satte sig Fanny upp med handen över Bellas och blicken in i hennes för att besvara frågan och denna gång på allvar.
  "Jag tror inte på att jag och Nathan kommer att bli något förhållande", sa Fanny tydligt för henne. "Vi båda har sett killen och vet varför jag följde med honom hem, till en början.”
  Bella skrattade, för trots allt kunde hon inte låta bli att skratta en aning. Som att det hade handlat om Nathans utseende, knappast. Killen hade det som Fanny sökte, vad Bella tycktes kunna utse. Han var något problem som Fanny ville ta hand om. Han var ett problem som såg Fanny likaså som ett problem. Han hade bestämt sig för att Fanny skulle bli hans problem, likaså hade Fanny bestämt sig för att Nathan skulle bli hennes problem.
  "Sluta!" skrattade Fanny med ett lätt slag vid Bellas arm. ”Vi kommer inte bli något förhållande, så sluta skratta åt mig!”
  "Ni är i stort sätt perfekta för varandra", skrattade Bella ut högt, då hon inte längre kunde hålla det inne.
  Fanny fnös innan hon högg tillbaka.
  "Du och Adam då?" skrattade hon retsamt, sedan fortsatte hon smygandes. "Vart tog ni vägen igår?"
  Bella började sticka ner naglarna i handryggen på sig själv med ett nervöst bett om läppen. Det var alltså dags att berätta för Fanny om hur det låg till. Vad som hade hänt gårdagen. Det skulle komma fram, så det var ingen ide att dra ut på det.
  "Jag var hemma hos Zac för att jag skulle berätta om att jag hade förlorat min oskuld", sa Bella lågt och lät en tystnad vara mellan dem innan hon fortsatte lågt. "Jag hade sex med Adam."
  Fanny reste sig genast upp från sängen med uppspärrande ögon mot Bella. Hon började slita sig själv i håret och hittade inte orden. Bella tycktes se hur gott Fanny ville skrika ut, men hon andades bara flämtande över det hela.
  "Jag trodde att ni två bara var kompisar!" Därefter fortsatte hon vidare med frågor som kom upp i hennes huvud. Frågor som aldrig verkade ta slut. "Varför åker ni till Zac och berättar om att ni hade sex? Galet, Bella. Hör du det? Galet!"
  "Jag vet!" väste Bella med händerna täckandes för ansiktet. "Men jag tänkte om Zac var den rätta."
  "Bella, lägg av!" Fanny skakade extremt på huvudet med en hög suck. "Zac är inte den rätta. Jag kan inte säga dig varför, utan det får han själv berätta för dig."
  "Vad menar du egentligen med det?" Bella kände hur det växte frågor i henne. Vem var Fanny att avgöra om vem som var den rätta för henne?
  Fanny skakade ivrigt på huvudet. Hon tänkte inte svara på hennes fråga, utan istället hackade upp sig på annat.
  "Dessutom, så har man inte sex med kompisar", väste Fanny. "Det blir bara konstigt efteråt."
  Det var redan konstigt då klänningen åkte av. Det fanns ingen trygghet mer än i kicken av att någonting inom henne talade om att det var rätt att göra, men det visade sig vara fel. Att ha sex med Adam hade varit fel och hon hade inte varit ensam om den tanken. Adam själv hade funnit det besvärligt. En sorglig vänskap, men vad Bella kan tänka sig är så att denna vänskap skulle kunna bli stark. Det skulle den bli.
  Bella skakade på huvudet häftigt. Dessutom, handlade det inte om att hon förlorade oskulden med Adam, det var inte han som var felet. Felet i gårdagen var att hon var desperat, desperat efter att bli av med oskulden.
  "Vi var inte kompisar då", antydde hon med en grimas.
  De hade varit något av älskare vid den stunden. Han hade varit hennes hjälte den kvällen och det var allt hon ville kalla för tecken, tecken för att han skulle vara hennes hjälte. Han hade varit hennes hjälte.
  Fanny hade lugnat sig då hon skakade på huvudet med ett litet skratt.
  "Vad är det för komplicerade liv vi har?" frågade Bella med en suck.
  "De komplicerade liv som andra undviker”, svarade Fanny med ett skratt.
  Bella himlade med ögonen där hon fortfarande satt kvar på sängen, medan Fanny allt mer rörde sig mot dörren.
  "Jag kommer imorgon, förresten", påminde Fanny då hon nickade mot Bella.
  Bella såg aning förvirrad ut innan hennes blick träffade häftet som låg vid sidan av henne. Häftet där det var stämplat med stora svarta bokstäver skrivet på det vita manuset; Romeo och Julia.
  Hon försvann en stund, då de oroliga tankarna slog henne. Skulle hon spela mot killen hon inte ens ville se i ögonen? Skulle hon kyssa killen som slog till hennes bästa kompis? Hon skakade på huvudet.
  "Jag kommer inte att klara det."
  "Om du har den inställningen, så visst, då klarar du dig kanske inte", sa Fanny med höjt ögonbryn. "Tänk positivt, Bella. Jag och Nathan fixar plats längst fram. Jag är med dig hela tiden."
  "Ta med er en spypåse", tipsade Bella med sarkasm i rösten. "Jag har scenskräck."
  Fanny skakade på huvudet leendes innan hon skickade iväg en slängkyss åt Bella, mer fanns det inte att säga då Bella enbart skulle stressa upp sig ännu mer.
  Men vem skulle inte det, när hon skulle spela en pjäs för hela skolan, familjer och dessutom spela mot skolans populäraste kille vars var något av hennes fiende? 

___ 
Romeo och Julia sker i nästa kapitel, förhoppninsvis! 
Tryck på stjärnan och gör mig glad med en liten kommentar. Hur kommer nästa kapitel se ut, tror ni? 
Tack för att ni läser och er tålamod! ♥