Fyra Röda Rosor

Kapitel 41

Hon kände sig som en enhörning på två ben. Kanske lät det som något alla skulle vilja vara, en enhörning, men nej. Bellas blåa handduk gled av henne och där stod hon i sin baddräkt som innehöll regnbågensfärger med dragen korsade. Därmed svor hon för sig själv att aldrig låna hennes mammas baddräkt igen.

Hennes mamma skulle stå vid hennes sida och skratta åt henne, säga att hon var fånig som oroade sig så om vad andra skulle tycka och hon skulle säga det som alla föräldrar säger; Ingen kommer att bry sig.

Men det var falskt. Kajsa tog fingrarna till munnen innan hon gav ifrån ett rejält ljud till busvissel. "Kolla in clownen! Idag uppträder hon i sin dräkt!"

Ett skratt ekade i hela simhallen och Bella blev nästan som iknuffad då läraren huffade till henne på ryggen och senare med visselpipan i munnen blåste in ljudet i hennes öra, men det var mer riktat till de som skrattade, hoppades hon i alla fall. Hon satte sig lätt ned vid kanten innan hon knuffade lätt i sig själv. Väl i vattnet började hon simma och till sin lättnad hade skrattet dämpats, men det levde fortfarande runt om henne. Med benen till grodsim och armarna kämpandes fram så hoppades hon på att denna lektion skulle gå snabbt, men knappast. Killarna som fånade sig i vattnet skvätte vatten, inte bara på varandra utan även fick Bella en hel del på sig. Det var inget att vara road över då det tog stopp för hennes simning och hon fick stanna upp i hostattack med vattnet som skrämde henne i halsen.

"Skynda då, miffo", fräste någon bakom henne.

Hon slängde en blick bakåt och såg en i klassen simma förbi henne.

"Så jävla seg."

En klump i magen bildades. Hon ställde sig på grunt men direkt så lät visselpipan bakom henne då läraren stod på kanten och skrek.

"Bara några längder, kom igen!"

Bella hade nästan lust att själv hugga tag i hans fot och dra ner honom. Be honom att simma tills han spyr, men istället höll hon sig lugn med andetagen samlandes igen. Väl då hon började simma fick hon sällskap, av ingen mindre än Zac.

"Jag såg", infomerade han henne retsamt då han började sig simma förbi henne, men hon var snabb efter.

Han skulle inte slippa undan för lätt. Benen som sprattlade i vattnet i hopp om att komma fram fortare efter honom. "Du såg vadå?"

Han slängde en blick mot henne innan han tog och ändrade till ryggsim. Hennes blick gick ner för hans mage, helt ut från tankar om vad hon gjorde.

"Det där", flinade Zac. "Gillar du det eller?"

Bella kisade med ögonen mot honom. "Du har inte bättrat dig. Jag hörde dig skratta."

Han flinade åt det. "Jag kunde inte hålla mig."

Hon förstod det. Medan alla tjejer i denna klass simmade runt i sina bikini så simmade hon runt i en baddräkt som liknade vara något för barn. Zac simmade vidare och Bella lät honom. Hon hade inget att säga till honom.

Väl då lektionen slutades drog hon direkt handduken om sig, som att det skulle få de runt om att glömma hennes show i simhallen. Hon dröjde sig på, lät de andra gå före. Hon hatade tanken att behöva stå naken bland de som mobbade henne. Det var som att frivilligt gå in och vilja bli dömd, för hennes del. Därför såg hon till att gå sakta, snart med sällskap vid sin sida.

"Är allt okej mellan oss?"

Bella sneglade åt sidan där hon mötte Adam. Hon kände hur ansiktet bytte till en toning av röd. Hon kunde inte svara på den frågan när Adam gick överbar bredvid. Hon hade lust att slänga sig över honom som hon hade gjort med Zac. Hon hummade därför åt det.

"Som vänner", svarade hon med kinderna rosiga av rodnad.

Han kunde förstås inte låta bli, utan knuffade henne lätt med armbågen mot hennes midja, om det nu var hennes midja. Hon var så inlindrad i sin blåa handduk så man knappt visste vad. Endast halsen visade sig med huvudet, som nästan försökte gömma sig likaså.

"Du tittar inte på mig som att jag vore en vän, Bella."

Bella vände genast blicken och fortsatte humma för sig själv.

"Skrattade du åt mig?" frågade hon istället rakt.

Adam blev som tyst. Då hon såg på honom tycktes hon se hur hans mungipor kämpade för att hålla ett pokerface, men som omöjligt. Ett vitt leende sprack upp.

"Jag kunde verkligen inte hålla mig", svarade han. "Jag trodde först du var naken så mycket som du skämdes."

Hon huttrade åt det. Nästa mardröm för kvällen, förmodligen.

"Det skulle jag däremot inte ha något emot", lade han till.

Hon såg på honom med blicken vidöppen då hon lätt slog till honom med handduken. "Adam", pep hon.

Därmed blottade hon sin baddräkt som lyste klart med de neonfärgerna den innehöll.

"Man får flörta med kompisar", försvarade han.

Hon skrattade åt honom, plötsligt så fick han det verka normalt mellan dem.

"Du får inte flörta med mig", svarade hon snabbt.

"Varför inte?" krävde han att veta. "Är jag så charmig? Första dejten gick hem?"

"Det var ingen dejt", påpekade hon snabbt.

Han skrattade åt det. "Nej, just precis."

Han lät ironisk. Han vinkade lätt till henne som ett hejdå innan han drog in till killarnas omklädersrum och därmed fick hon ta sin match in i damernas. Med handduken tätare om sig så smög hon sig in. Till sin lättnad hade alla börjat att gå ut och då passade hon på att skynda sig till sitt olåsta skåp. Blicken stirrandes in i skåpet för att slippa möta pinsamt så som nakna kvinnor här och där. Med sin baddräkt kunde man tro att hon var på pride och visade att alla hade rätt i att vara som de ville och vara kära i vilka som oavsett kön eller färg, med mera. Det var inte så att hon var emot det. Hon var för att alla skulle få vara lyckliga, men däremot hade hon inte haft planer på att visa politiska åsikter i simhallen. Hon drog av sig den alldeles kletiga baddräkten och lät sitt skåp stå på glänt efter har tagit sin påse med hårprodukter och tvål. Därefter försvann hon med handduken om sig till duscharna, och till sin lättnad fann hon privatduscharna som fanns i hörnen. Hon skyndade sig snabbt in med lättad suck. Vattnet sköljdes över hela henne och det var som att ta bort smuts, på riktigt. Som att tankarna renades klart i vattnet. Hon tänkte tillbaka på killarna och kände en stöt gå igenom henne. En stöt av känslor.

_

Nästa kapitel kör jag med en killes perspektiv. Gissa vem?