Fyra Röda Rosor

Kapitel 31

Bella var beredd, med handflatorna pressade mot bänkkanten, beredd på att ta sig upp och därmed snabbt som möjligt ut från klassrummet. Planen var enkel; hitta ett ledigt toalettbås och låsa in sig. Det var enda platsen hon var säker på, hon hade spenderat flera gånger med att äta lunch där. Hon hade suttit i ett bås ensam med sin tallrik i knät och ätit. 
  Läraren hade stirrat på Bella under hela lektionen, som att det var hennes fel att klassen jagade upp sig, vilket det kanske var, men han såg inte helheten i det. Visst, Bella var deras clown men de hade inte rätt att trycka ner henne så. Hon hatade det. Hon hatade att lärarna aldrig reagerade. Hon var så trött på det. 
  Han flyttade glasögonen längre ner på nässpetsen och såg på klockan med ett muntert ljud. Det betydde att det var avslut på lektionen och det betydde också en signal till Bella. Hon var den som reste sig först upp, vilket var ovanligt, då hon blev den som var först ut med böckerna tryckta mot bröstet. Hela klassen var bakom henne, och istället för att ha tankar om att de faktiskt hade sina skåp vid hennes, så inbillade hon sig att de var ute efter henne. 
  Hon var först vid skåpet och såg till att få in böckerna rätt i sortering, med blicken fladdrande, sökandes efter killarna. Hon ville bort. Lunch var inte frestande. 
  Då hon stängt skåpet skyndade hon sig att ta sig förbi ett hörn, men precis då hon började känna sig lättad, drog någon med henne in i städförrådet med ett hårt grepp om hennes arm. Hon pep till. Dörren stängdes för snabbt och hon stod endast i mörkret i det lilla förrådet och räknade lågt i huvudet sekunderna ner till sin död. 
  Hon kände hur handen sakta löstes upp från hennes arm. Hon kunde ändå inte andas ut, utan höll all luft inne. Snart ryckte någon tag i ett snöre uppe i taket och lampan tändes i ett svagt blinkande ljus. Hon ville först blunda, för att inte se vem det var. Försent. Det blonda busiga håret såg hon direkt och ögonen som log mot henne, men munnen var i ett streck. Han såg nästan mer förvånad ut än henne. 
  "Nathan", viskade hon fram och skakade genast på huvudet. "Vad gör du?" 
  Han ryckte på axlarna medan hans blick gled över henne. 
  "Jag räddar dig från Zac." 
  Hon kisade med ögonen mot honom. Hon undrade om han så mycket som faktiskt förväntade sig ett tack eller vad han nu var ute efter. Kanske allt var en lek för honom och allt handlade om sex, för så verkade det ha varit i Kevins lägenhet. 
  "Du lämnade mig", viskade hon fram anklagandes. "Du lämnade mig - i en garderob!" 
  "Jag gömde dig." 
  "Du lämnade mig!" fräste hon återigen. "Du lämnade mig hos Kevin. Hur..” 
  Han såg bara på henne och hon förstod att detta skulle bli en sådan stund då hon skulle ställa massor av frågor och Nathan skulle inte ens så mycket som ge henne en blick till svar. 
  "Varför?" frågade hon först. "Varför lämnade du mig?" 
  Hon fortsatte med frågorna. 
  "Hur tänkte du?" Tänkte han över huvudtaget? 
  "Vart var du?" 
  Vart var han, under hela den kvällen? Han kunde ha åkt tillbaka och räddat henne. Han kunde ha varit hennes hjälte, men sådana fanns ändå inte. De existerade bara i sagor. Bella var ingen prinsessa och skulle inte förvänta sig en prins att rädda henne, speciellt inte när draken som höll henne fången råkade vara prinsen själv under all grön drakhud. 
  "Varför kom du aldrig tillbaka?" 
  Nathan gav henne då äntligen ett svar, men ett svar som bara irriterade henne. 
  "Jag kom tillbaka", började han med låg hes röst. "Jag kom tillbaka nästa dag, för att smyga ut dig från garderoben. Men gissa vad jag såg." 
  Hon kisade med ögonen. Det var ingen tid för en lek om att gissa rätt. 
  "Jag såg dig utanför Kevins byggnad. Jag såg Adam och dig." 
  Hon spärrade upp ögonen och fick lust att hoppa på plats, men det fanns inte ens utrymme för det. Hon ville skrika åt honom att hon hela tiden hade sagt till dem, att alla killarna var på henne, men de hade inte trott det. 
  "Vad tycker du om det?" frågade hon vidare, ivrig över svar. 
  Han rynkade pannan. "Patetiskt." 
  Ursäkta? Hon såg oförstående på honom. 
  "Adam är patetisk", mumlade han. 
  Bella kunde inte låta bli utan försökte göra sig stor genom att ta ett steg närmare honom, men blev då bara mindre. Hon gillade inte killarnas längder, som fick de att likna år äldre än henne. Hon såg upp på Nathan med kisande ögon. 
  "Han är din vän, Nate." Det var första gången hon använde smeknamn på honom, men det kom som naturligt. 
  Nathan såg besvärad ut. "Du förtjänar bättre." 
  Hans svar var kort och på de orden kunde hon nästan genomskåda honom helt. Han såg faktiskt ut att vara svartsjuk, på sin kompis för att ta hand om en bakfull Bella. Verkligen? 
  "Då kommer du älska det här", viskade hon vidare retsamt. "Du gjorde Kevin en tjänst när du lämnade mig där." 
  "Vad fan menar du med det?" Hans röst blev hes utav att behöva fråga, och hon log bara listigt mot honom så han själv fick fundera ut över vad som hade hänt. Det slog honom bara på några sekunder då han höjde ögonbrynen i förvåning. 
  "Vänta.” Hans röst lät hemsk helt plötsligt, då han lät som nere, men i försök att hålla sig på hög status. "Var du tjejen som Kevin snackade om?" 
  Om hon var tjejen Kevin hade snackat om? Hon hoppades på det. Hon svarade honom inte. Hon körde på att bete sig som Nathan denna gång.
  Hans röst blev mörk. Han höjde handen och i ett lätt drag släcktes lampan igen och innan hon hann reagera blev hon knuffad in i dörren med handtaget hårt i ryggen. Hon stönade till av smärta. 
  "Nathan", flämtade hon fram. 
  "Hade du sex med Kevin?" väste han. "Hur jävla full var han?" 
  Det gjorde ont i henne. Orden. Handtaget i ryggen. Hans rejäla grepp om armarna. Hon kunde inte försvinna och hon var tvungen till att svara, men hon visste inte vad hon skulle svara honom eller om ens hur hon skulle svara honom. 
  "Hade du det?" fräste han i hennes ansikte. 
Hon kunde inte se honom genom mörkret. Mörkret i förrådet skrämde henne och känslan att rummet blev mindre var också något som hon for illa utav. 
  "Om jag hade", kämpade hon fram, "vad angår det dig?" 
  Han tolkade sitt egna svar då han slog näven i dörren, precis intill henne och därmed öppnade upp dörren i ett svep och sekund senare försvann han. Hon stod kvar i chock och bara stirrade efter honom. Hade hon precis skapat sitt egna rykte?