Fyra Röda Rosor

Kapitel 45

Bella pillade nervöst med skjortans knappar samtidigt som hon stirrade in i sin spegelbild. Hon liknade någon från vilda västern med den rutiga skjortan hon bar, eller liknade hon någon slags tönt från lång tid tillbaka. Hon skakade på huvudet då hon såg ner på sina plagg som hon bar. Byxor var svårast i denna klädsel. Skulle hon ta vanliga jeans eller kanske ta de jeans som hennes mamma hade slitit sönder, mycket speciellt då hon hade tyckt att slitna jeans i affären hade kostat allt för mycket och själv tyckt att hon löste det smidigt genom att själv riva sönder de.
  Bella minns dagen så väl då hon pekade genom skyltfönstret på de slitna jeans som satt ordentligt till skyltdockans ben. Bella hade dreglat efter dem så länge och en dag stormade hennes mamma in med ett par jeans till Bella, ett par vanliga endast. Bella hade påpekat det, att det inte var slitna jeans. Det hade blixtrat i fingrarna på hennes mamma då hon tagit till sig sprättaren och därmed sprättat upp tyget på jeansen lite överallt. Det var så hon hade löst det. De var slitna och Bella hade varit lycklig över det, men det hade inte räckt för att passa in i skolan. Eleverna på hennes skola hade skrattat åt henne. De hade lagt märke till att hon inte bar något speciellt märke på byxorna och därmed var hon nere på listan igen, om hon ens var så mycket med på den alls över huvudtaget. Mode låg inte bland hennes intressen. Hon drog på sig det första som hon kunde hitta i garderoben och denna gång hade hon slängt ut jeans över hela sängen. Varför? Jo, för att denna dag var en speciell dag. Bella hade grubblat över mycket under natten men kommit fram till en slutpoäng. Killarna hade lekt med henne, därefter hade de på något konstigt sätt fått känslor för henne och då sagt förlåt. Denna dag bestämde hon sig för att acceptera deras ursäkter och därmed ge dem en chans på nytt, för Zac hade bjudit med henne på något av en dejt, och det skulle bli hans chans att visa om han faktiskt hade bättrat sig. Hon skulle ge alla fyra killarna denna chans, till och med Adam, även om han var så tydligt kallad för hennes vän, och inget mer än så, kunde han ändå behöva en chans av henne att visa vem han faktiskt var.
  De svarta jeansen valde hon tillslut. Därmed kämpade hon på sig dem, trots att dem kände flera storlekar för små. Efter att har fått på jeansen gjorde hon en sista titt i sin spegelbild. Hon nickade kort till, som att hon gav sig själv godkänt och lov till att faktiskt gå ut från rummet. Hon joggade ner för trappan som ledde till hallen.  Hennes föräldrar satt i köket men spanande med blicken efter henne bra ändå.
  "Oj." Hennes mamma lät överraskad, så pass att hon reste sig upp och drog sig undan från sitt morgonkaffe och sprang fram till Bella och därmed stoppade henne mitt i gången i hallen.
  Hon tog ett tag om Bellas axlar och stirrade mot hennes hår.
  "Det är rakt", viskade hon fram.
  Det ryckte i Bellas mungipor, ett litet leende visade sig försiktigt och hon ryckte lätt på axlarna.
  "Jag hittade denna magiska sak kallad för plattång."
  Hennes mamma såg helt plötsligt bekymrad ut, som att plattången hade blivit något av hennes nya fiende som Bella nämnde. Hon försökte på ett osäkert leende.  
  "Du är jätte fin", började hon och det skulle alltid komma ett följande ord till detta. "Men..."
  "Jag gillar mina lockar", sa Bella leendes med händerna om sin mammas armar, för flytta undan hennes mammas händer som tyngdes på axlarna. "Idag vill jag bara testa något nytt."
  Hennes mamma nickade sakta åt hennes ord innan hon släppte sin dotter fri efter att ha lämnat en lätt puss på hennes kind. I hennes öra viskade hon sedan orden som inte skulle få höras högt, då hennes pappa satt i rummet bredvid.
  "Jag vet att du klär upp dig för en kille. Du klär upp dig för en av rosorna."
  Bella kände rodnaden som spred sig, utav uttrycket att hennes mamma kallade de fyra killarna för rosor. Hon svarade ingenting, utan tog sin ryggsäck med bandet över en axel och skyndade sig ut från huset. Vägen kändes kort. Hon sökte hela tiden med blicken efter Adam, som att han skulle dyka upp.  Han hade överraskat henne från ingenstans och kallat henne för vacker, med andra ord, om han nu ens förstod det själv, det var det enda hon kunde tänka på under den korta vägen till skolan. Han hade kunnat säga "vacker natt" på italienska för att det var med i en disneyfilm, där han verkade sno sina raggningsrepliker ifrån. Hon skrattade åt det tyst för sig själv.
  När hon skymtade skolan kände hon snabbt hur fötterna kändes tyngre, hur de vägrade att röra sig mot skolan och stannade helt till. Hon bet sig nervöst om underläppen, som att hon var på gång att äta upp den. Om läppen försvann hade inte killarna kunnat kyssa henne och det hade varit en fördel. Vem försökte hon ens lura. Att kyssa killarna var det bästa som hade hänt henne, varenda en av dem, tyvärr.
  Hon klev in i skolan och blicken träffade direkt killarna som stod lutade mot skåpen. Hon ville inte springa fram till de allihop och bjuda på dejt, det skulle psyka alla runt om. Mobbningsoffret bjöd ut mobbarna, det skulle likna ett stort skämt. Hon hade ett leende på läpparna då hon gick förbi dem och deras blickar fästes direkt på henne. De såg stumma ut, som att de aldrig hade sett henne innan. Det var som att det var en ny tjej i skolan, men så var det inte. Det var bara Bella, men med håret denna tag platt och inte som andra dagar med oborstat hår. Med henne lockar, så var det som omöjligt att borsta sitt hår i vanliga fall, då det skulle sluta upp med att hon liknade en fånig pudel.
  Killarna som såg på henne var samma killar som hade mobbat henne och samma killar var de också som hade kysst henne. Hon tänkte inte attackera dem samtidigt, då hon hade en plan. Denna gång var det inte dem som skulle hålla henne hemlig, utan hon som skulle hålla dem hemliga.
  Hon gick till skåpet och plockade ut sina grejer för lektionen, i lugn och ro för första gången på länge. Denna dag hade hon ingen panikattack över att killarna skulle hoppa på henne. Konstigt nog så tyckte hon sig kunna lita på dem hyfsat bra. Hon sneglade mot Zac. Hon visste inte än vem han var eller vad han ville, men att han hade bjudit ut henne på dejt var så otänkbart för henne. Hon visste inte om hon skulle skratta eller gråta över det. Zac var ett olöst mysterium som hon behövde anlita Sherlock Holmes till för att lösa.
  Killarna såg stumt på henne, utan ord. De verkade inte ha några ord.
  Läraren stampade ut och avbröt tystnaden mellan dem.
  "Lektionen är i bibloteket idag", informerade han dem. "Ni ska gå dit och hitta en ungdomsbok."
  Bella lyste genast upp. Äntligen en lektion som skulle vara inne i bibloteket, ett ställe där hon kunde koppla av och endast gå runt och bläddra i böcker tills hon fann något intressant.
  Lika intresserade var inte killarna dock över informeringen dem hade gått. Nathan sa inte det minsta till ljud, utan växlade bara en blick med Kevin, vilket ledde till en tung suck, troligen över ordet "biblotek".
  Adam pillade vid sin skjortas knapp och Bella tycktes se att han ändå inte var helt emot förslaget trots allt. Hon log smått åt det. Läraren schasade iväg dem med handen och precis som de ville så vandrade de igenom korridoren mot bibloteket. De alla i tystnad. Inte så konstigt, då ingen visste riktigt hur läget var. Allt hade i början varit mobbning och sedan en tystnad av hemliga förhållanden och just nu, bestod tystnaden av förvirring. Där ingen visste vad de var. Bella skulle visa dem, hon skulle se till att de alla fick reda på vart de stod till med varandra.
  Väl inne på bibloteket så splittrades killarna åt varsitt håll, då Adam var mer intresserad av böcker och drog sig iväg mellan hyllorna. Kevin och Nathan satte sig däremot ner i varsin stol och började snacka lågt med varandra. Zac förvånade henne inte, då han stod och snackade med några tjejer i klassen. Hon visste inte exakt om varför det irriterade henne att han snackade med tjejerna. Han var ju inte direkt någon pojkvän till henne som hon ägde. Zac såg över axeln och mötte Bellas blick. De såg kort på varandra, men inget tecken på vänska, inte ens något litet som ens ett leende till tecken på fred mellan dem. De bara såg på varandra innan Bella vände sig och gick vidare längs hyllorna med mängder av böcker. Hon lät fingrarna slinta förbi bokryggarna med fundersam blick. Snart stannade hon till, med blicken som gick över alla bokryggar och vidare till andra sidan av hyllan, där Adam stod med blicken som försvunnen i en bok. Hon log över det innan hon smög sig fram till honom. Hon tog lätt tag i hans bok och i ett lätt ryck så gömde hon den bakom sin rygg, för att få hans uppmärksamhet. Det skulle inte gå, om han hade boken i hand.
  "Jag ska dejta", viskade hon leendes.
  Han såg förvånad ut, för att inte tala om förvirrad. Han letade efter sin bok bakom hennes rygg samtidigt som han svarade.
  "Ska du börja träffa andra?" frågade han med rynkad panna, oförstående på hennes plötsliga ord mitt i hans läsande.
  "Nej", svarade hon och tog ett steg bak, för att inte hålla honom på avstånd och inte låta honom riktigt än få boken. Boken som nu tillhörde henne, det var vad hon retades med, egentligen kunde hon inte bry sig mindre om boken han läste, vilken det nu än var.
  "Så, du ska bjuda oss fyra på dejter?" Han skrattade smått åt det. "Varför?"
  Han slutade att leta efter boken och istället så höll han blicken på henne med ett leende på läpparna, lagom road över hennes plötsliga ide. Bella gjorde en lätt grimas åt hans fråga. Varför?  
  "Det känns som att det vore bäst så", förklarade hon lågt. "Jag har fått fyra röda rosor och allt jag vill veta är om vilka som är gjorda av plast. Någon måste vara äkta."
Då menade hon inte att tre av rosorna faktiskt var av plast, utan det var poetiskt sätt hon tydde sina ord. Tre av killarna kunde inte ha riktiga känslor för henne, det var inte möjligt.
  Adam suckade smått åt det, inte längre lika road över hennes ide.  
  "Akta så du inte skär dig på blombladen, Bella." Han lät irriterad, då han i en snabb rörelse ryckte handen bakom hennes rygg och tog boken enkelt ifrån hennes grepp.
  Hon tänkte heller inte låta honom sticka iväg från henne efter det utan istället ställde sig framför honom med handen som tog ett lätt tag i hans ärm.
  "Adam." Hennes blick in i hans när han väl vände blicken till henne. "Vad är det med dig?"
  Han vred på sig, med blicken osäker innan han såg tillslut tillbaka in i hennes ögon med en suck.
  "Ingår jag?" frågade han henne lågt. "Kommer du att vilja ha en dejt med mig?"
  Hon släppte greppet om hans arm och såg som osäker ut. Det hade varit tanken först, att hon skulle ta med alla killarna på varsin dejt, men egentligen så tvekade hon över det. Hon ville inte gå på dejt med Adam, då det oroade henne att det skulle leda de till fel. Hon ville inte förstöra den vänskap som de hade skapat.
  "Jag vet att du behöver en vän, Bella", sa han med en grimas. "Men jag kan vara mer än bara din vän."
  "Det tror jag säkert", mumlade Bella med blicken åt sidan. "Men..."
  "Men, jag är bara inte tillräckligt bra för dig, eller?"
  "Adam", suckade hon, men han gick direkt förbi henne. Hon ville skrika efter honom, att han var så barnslig som tänkte så, men hon stod kvar i tystnad. Hon hade innan tänkt på att fixa dejt med alla fyra killarna, men Adam var hennes kompis. Det var så hon ville ha det, men det var inte det som han var vidare nöjd med.
  Hon slängde blicken åt sidan och fick där se Kevin stå och bläddra i en bok. Hans blick var smygande, som att han faktiskt gillade boken men han var väl på sin vakt till att lägga undan den ifrån sig. Då väl Bella kom till hans sida så lade han genast tillbaka boken på sin plats och låtsades som ingenting, precis som hon hade trott.
  "Jag gillar inte böcker", sa han med en grimas, kanske i försök att hålla en status över sig själv.
  "Självklart att du inte gör", sa hon med en suck, utan att le, då senaste samtalet hade sänkt henne en bra bit ner på marken.
  "Du är inte så glad idag", påpekade han med ett snett leende, med all hans uppmärksamhet till henne. Förr hade hon varit som boken han innan hade läst. Han hade gillat att lära känna henne, men hade varit på sin vakt för att lägga undan henne när någon kom nära. Hon hade en gång varit som boken.  
  Hon såg upp på honom innan hon gjorde draget och tog steget närmare honom. Han såg aning förvånad ut, men var framåtlutad där han satt i stolen. Hon hade läpparna nära hans öra, då hon viskade till honom orden.
  "Jag vill gå ut med dig, Kevin", viskade hon lågt. "Jag vill gå på en riktig dejt med dig."
  Att bjuda ut killen på dejt var emot normerna. Enligt alla normer så skulle killen ta första steget och dessutom var det han som skulle bjuda ut på dejt, men Bella visste redan att om hon inte bjöd dem på dejt, så skulle det aldrig hända. Killarna skulle inte direkt bestämma sig för att klä upp sig och hämta Bella till en fin middag, inte skulle det i alla fall vara idé från deras sida.
  "En dejt?" uttalade Kevin samtidigt som han rynkade lätt pannan.
  Hon log smått åt det, för han såg extremt söt ut när han gjorde så. Hon nickade kort som svar. Han hade hört rätt, men fortfarande såg han lika förvirrad ut.
  "Du vet väll vad en dejt är?" Hon kunde inte låta bli, det var menat som ett skämt men Kevin såg faktiskt väldigt förvirrad ut, som att han faktiskt inte visste riktigt vad en dejt var.
  Han nickade kort till.
  "Okej", gav han sig leendes. "Jag hämtar dig idag, efter skolan."
  Hon kände hur hjärtat slog hårt till i hennes bröst. Ursäkta, vad sa han precis? Redan denna dag och redan efter skolan? Det kändes så plötsligt. Då var det bara någon timme kvar, av den enda lektion som de hade denna dag. En fördel med gymnasiet, hade hon alltid tyckt. När dagarna kunde innehålla en lektion och sedan dra hem för att antingen studera själva eller för att helt enkelt bara vara lediga.  Det var ett eget val man hade och denna dag valde Bella att ha en dejt vid den tiden då hon i vanliga fall brukade studera hemifrån
  "Okej", sa hon med halvöppen mun, fortfarande aning tagen över hur snabbt de hade bestämt dejten, hur liten tid det var kvar.
  De sa inget mer. Kevin log lekfullt, som att han hade stora planer på gång, men det kunde han väll ändå inte ha med tanke på att hon var den som kom plötsligt med förslaget. Bella log osäkert innan hon vände sig om och gick därifrån. Stegen ledde till Nathan som hade satt sig ner på en stol vid ett annat bord. Han satt lätt framåtlutad med händerna gnuggande i ansiktet trött. Hon drog ut stolen framför honom och satte sig ner. Hon lutade sig lätt fram över bordet till honom med ett leende på läpparna. Hon skymtade likaså ett leende från honom då han tittade lätt upp och såg på henne.
  "Bjud ut mig på dejt", viskade hon leendes.
  Hans leende försvann och en stark rynka mellan hans ögonbryn syntes till. Han såg åt sidan med ett dröjande svar, "jag gör inte sådant."
  Hon kände sig besviken av hans svar. Det var inte vad hon hade förväntat sig.
  "Jag känner mig osäker, Nathan", förklarade hon lågt. "En dejt skulle klara upp saker och ting. Jag skulle veta om vi skulle bli något."
  Han såg tillbaka på henne med en suck, sucken över att det faktiskt fanns ett avgörande och det skulle ske genom att han skulle bjuda ut henne på en dejt, någonting som han var helt okunnig på, men fick försöka med, för Bellas skull.
  "På fredag”, bestämde han mumlandes.  
  Hon gjorde en grimas. Fredag var redan upptaget av Zac, men det kunde hon knappast säga. Denna gång skulle hon få vara deras hemlighet, på riktigt.
  "På lördag", sköt hon in. "Nate, berätta inte för killarna."
  Han skrattade svagt till. "Jag är inte helt dum, Bella. Fan heller."
  Hon reste sig upp, nöjd med att fått dagar uppbokade av killarna och med färdig uppgift så gick hon vidare i bibloteket sökande efter en bok att läsa tills lektionens slut.  

_ 
Okejokej, ska jag vara ärlig så är jag inte alls nöjd över detta kapitlet. Det kändes för rörigt på något sätt. Ändå är jag glad över att ha skrivit klart det. Det börjar alltså dra sig mot sitt slut, kan jag tro. 
Så mycket händelser kvar finns det! Och jag vill bara tacka er för att ha läst enda bort hit! 
Jag har så mycket att tacka er för. Under bara några veckor nu så har mina siffor i följare stigt till över 600följare. Ni gör mig sååå lycklig! 

Så om ni inte vet vad ni ska kommentera så är jag nyfiken på en grej; Hur tror ni att killarna kommer att sköta dejten? 
Nästa kapitel blir det Kevin och Bella i rampljuset!