Fyra Röda Rosor

Kapitel 32

  När Nathan försvann med den vreden så undrade hon sig på om hon faktiskt vågade sig på att gå ut. Det var egentligen inte så svårt val, utan hon stannade i mörkret inne i städskåpet. Hon ville inte ut och mötas av alla blickar och alla som skulle snacka. Hon hade inte ens någonstans att sitta och äta, om inte toalettbåset räknades. Hon suckade lågt då hon med dörren mot ryggen räknade för sig själv. Hon skulle våga sig ut. Men innan hon ens hann räkna klart så öppnades dörren upp och hon trillade baklänges in i en famn.
  Hon pep till och med grepp om de muskelösa armarna drog hon till sig luft. Ett tag hade hon trott att fallet skulle vara hennes död, men mannen bakom henne hade räddat henne. Han ryckte upp henne på ben och hon vände sig ostadigt om redo att möta Nathans blick, för hon trodde sig på att det var han, men inte var det så.
  "Vad fan gör du?"
  Mannen var ingen i hennes ålder, utan ett skägg som visade hans ålder på över 40 och hans gråa håstrån stack vilt överallt. Hon riktade blicken rakt in i honom och stirrade mot hans overall som visade att han hade roll i skolan som vaktmästare.
  "Jag sa, vad fan gör du?" upprepade han. "Här inne i ett städförråd.”
  "Jag vet inte", viskade hon fram. "Förlåt."
  "Jävla tonåringar", svor han morrande, det verkade som att han hade något av en dålig dag och snart harklade han sig med blicken riktad mot henne. "Är allt okej med dig eller?”
  Hon såg på honom länge utan att svara. Hon ville öppna upp sig för honom. Hon ville skrika ut över att det inte var okej. Ingenting var okej. Hon var rädd och ville mest av allt hem, och den känslan hade hon haft innan hon ens hade nått fram till skolan. Hon öppnade upp munnen för att svara honom och det var då hon tyckte sig se vaktmästaren stöna av ansträngning, och bara stå och vänta på henne. Hon stängde igen munnen.
  "Dra iväg nu", fräste han. "Har inte du lektion eller något?"
  Hon svarade honom inte utan istället tog sig förbi honom och därmed iväg, blicken över axeln så kunde hon se vaktmästaren stå och glo efter henne. Hon visste vad han tänkte, säkert som alla andra på denna skolan. Bella var missfoster, säkert. Hon började snart att tro det också.
  "Där är vår tjej", fräste en röst.
  Hon hann knappt reagera eller koppla rösten till en person, innan ett starkt grepp om hennes handled drog iväg henne. Det var ingen mindre än Nathan. Hon såg på honom besvärat då hon gjorde ett försök i att backa ifrån honom men just då högg han tag om båda hennes handleder i ett rejält grepp och drog med henne till ligan. Killarna stod denna gång inte vid skåpet eller utanför toalettbåset, utan denna gång var de samlade i ett tomt klassrum. Hon såg sig stressat omkring men hittade ingen utväg. Nathan stängde dörren hårt efter sig och därefter knuffade iväg henne in i rummet, då hon hamnade ännu en gång i fel händer.
  Zac tog ett hårt grepp om hennes axlar och höll henne bestämt framför sig medan han granskade henne leendes.
  "Se vem som snubblat in hit", sa han roat med ett flin på läpparna.  
  "Ännu en show", kommenterade Kevin, som satt på en av bänkarna med händerna gnuggande till varandra brinnande av ivrighet.
  Bella stammade fram ord, ord som aldrig blev till hela meningar. Hon ville inte ha något med killarna att göra, men så kom frågorna från Zac. Frågor som han förmodligen redan visste svaren på.
  "Hur har helgen varit?" Zac lät naturlig i rösten då han ställde frågan, för naturlig för att vara Zac. Han hade höjt ögonbrynet mot henne då han med långsamma steg backade med sig henne vidare i klassrummet, då hon blev stående med ryggen mot tavlan längst fram i klassrummet.
  Adam ställde sig stående vid hennes sida och endast stirrade på henne, som vanligt.
  "Har helgen varit bra?" frågade Zac vidare.  
  Nathan gick fram till henne och hon spände blicken i hans. Han såg frånvarande ut, som han var där men ändå inte var där. Han verkade så kall och dan.
  "Svara", sa Zac otåligt. "Vad har du gjort i helgen?"
  Kevin som satt längst bak i klassrummet satt med fötterna på stolen framför och lätt framåtböjd med ett höjt ögonbryn mot Bella, som att han väntade på hennes ord. Han väntade på att hon skulle avslöja sig själv att vara på fest hos Kevin. Var det verkligen det han ville?
  Hon såg sig stumt omkring. Zac stönade irriterat åt hennes tystnad och det var allt som räckte innan Nathan tog över, då han slog lätt undan grepp som Zac hade haft om Bellas axlar och därefter med kroppen tätt intill Bellas så slog näven så hårt han kunde intill henne, in i tavlan, som dunkade hårt av hans rejäla slag. Hon ställde sig så tätt mot tavlan som möjligt med blicken åt sidan då hon blev träffad av Nathans avsky i röst.
  "Svara", fräste Nathan. "Zac sa åt dig att svara!"
  Bella klämde ihop sig intill väggen med ett hårt bett om läppen och ögonen stirrandes mot Zac som själv såg förvånad ut över Nathans utbrott. Väl då han mötte Bellas blick så harklade han sig, som att allt vore enligt hans planer, men Bella tycktes fortfarande se hans förvåning i hans blick. Hon själv, var skräckslagen. Zac gick fram till henne och njöt av synen av Bella som stod rädd. Bella var rädd, hennes läppar stamandes till en rörelse att hon ville svara men hon visste inte vad hon skulle svara med för ord. Hon hatade det. Zac flinade roat då han med långfingret och tummen höll hennes haka och riktade hennes ansikte i olika profiler, med ögonen kisandes, då han granskade henne noga.
  "Varför så tyst?" Han kisade med ögonen mot henne. "Kevin."
  Det var som att det var en beställning han plötsligt kallade på Kevin. Bella kunde se i ögonvrån att Kevin reste sig upp. Han gick mellan bänkarna fram till tavlan där han stod med händerna i byxfickorna och såg på Zac väntandes på kommando, som en hund som väntade på att ägaren skulle slänga iväg pinnen och skrika aport. Just så var det.
  "Få henne att snacka."
  Det lät så mjukt, men när Bella tycktes se hur Kevin med blicken på henne började pilla upp byxknappen spred sig paniken i henne. Vad exakt hade han i tankarna för att få henne att snacka? Han gjorde det sakta då han inväntade att hon skulle sjunga ut det hon höll så tyst om, men han visste förstås redan vad hon höll tyst om. Ändå så löd han Zac och skrämde upp Bella, vilket han lyckades bra med.
  "Du har smakat piss innan, minns du?" Han höjde ögonbrynen åt henne.
  "Svara", fräste Nathan fortfarande intill hennes öra.
  Hon tvivlade på om de runt om hörde Nathan fräsa i hennes öra. Nathan var diskret och sa det riktigt lågt, riktigt, men hon kunde honom höra, då han stod så pass nära.
  Hon nickade med blicken på Zac som sved. Zac såg på henne uttrycktlöst medan hon svarade på Kevins frågor.
  "Behöver du bli påmind om smaken?" Kevin såg på henne väntande på svar medan han höll på med byxorna, frågan var den om han faktiskt tänkte vara så ond eller om det mest var för att skrämma henne. Hon ville inte ens veta svaret, utan skakade på huvudet åt hans fråga. Hon ville inte bli påmind om något.
  "Snacka då", kommenterade Adam.
  Bella slog igen ögonen medan rösterna plågade henne. Hon visste egentligen svaret på hennes egna fråga, att det som Kevin gjorde bara var ett hot. Han skulle knappast kissa på henne i ett klassrum, men varför skulle det inte förvåna henne. Det hade tagit ett tag för henne att komma över toalettspolningen, men ännu värre var det när han påminde henne.
  "Jag var på fest", klämde hon ur sig.
  "Fest?" Zac lät imponerad, som att han inte redan visste. "Hos någon jag känner?"
  "Nej, ingen ni känner", kraxade hon fram.
  Utan någon som helst varning så vände Nathan sig mot henne och spottade hårt mot hennes kind. Hon ryckte till och öppnade upp ögonen. Hon mötte hans blick, så mörk. Han vände sig om och hon såg bara på hans ryggtavla som gick ifrån henne.
  "Jag upprepar", sa Zac då han ställde sig framför henne med höjt ögonbryn, väntande på sanningen skulle komma fram. "Hos någon jag känner?"
  Bella nickade ivrigt, med stark längta av att springa ut från klassrummet, men det var omöjligt. Kevin stod och såg på henne med tom blick, som att han först vid denna stund förstod vart detta ämnet var på väg. Nathan hade ryggen mot henne. Han vägrade att se på henne. Adam satt som alltid och övervakade allt tillsammans med henne. Han mötte hennes blick, då han öppnade munnen.
  "Ja", svarade han åt henne. "Det var hos någon vi känner."
  Hon såg på honom sårat. Varför, var frågan. Varför svarade han ens?
  "Det blir bara mer problem om du inte svarar."
  Adam sa orden hårt, men hon kunde se att hans blick var mjuk och att han menade väl. Det var endast för hennes skull som han sa det. Hon kunde däremot inte säga tack till honom utan såg tillbaka på Zac som tydligen väntade på ännu mer till svar, då han inte ens behövde fråga, utan fick svaret direkt.
  "Kevin", kved hon fram. "Hos Kevin."
  Zac flinade lätt. Han visste redan.
  "Blev du bjuden?" Zac pressade henne med frågor, då han ville göra henne illa till mods, och han lyckades. Hon såg ner i golvet och skakade på huvudet som svar på frågan. Han höjde hennes blick med fingrarna vid hennes haka och såg henne in i ögonen med sina bruna.
  "Så vad fan gjorde du där egentligen?"
  "Jag vet inte", kved hon lågt till svar med blicken in i hans. "Zac, jag planerade inte att..."
  "Bella för fan", väste Kevin. "Håll bara käften, okej?"
  Hon såg på honom tomt. Zac flinade.
  "Varje gång du öppnar din söta käft, desto mer pinsam blir du."
Zac vände sig om efter Kevins ord, då han släppte grepp om Bella. Hon pustade ut av lättnad då hon sjönk ner ihop till en boll på golvet med knäna upp till hakan höll hon om sina ben. Hon sneglade på Adam som såg på henne ursäktandes, men det hjälpte inte. Hon förstod inte vad som hände och hon var inte säker på om hon ville veta heller.
  "Du", fräste Zac, men inte var orden laddade mot Bella, utan denna gång mot Kevin som stod med händerna i fickorna och såg oskyldig ut, men hans blick blev genast på vakt då Zac fräste mot honom. Han såg inte längre så oskyldig längre ut.
  "Zac, för fan", skyndade han sig och tog upp händerna som han tog fram som skydd från stormen som höll på att inträffa från Zac. "Jag var jävligt packad. Jag visste inte ens att hon var där."
  Mer hann han inte säga innan Zac knuffade in honom i väggen, gick lättare än vad Kevin verka ha räknat med då han dunkade in ordentligt.
  "Hur jävla packad?" fräste Zac  i Kevins ansikte. "Så jävla packad att du hamnar i säng med henne?"
  Bellas blick gick genast till Nathan, som sneglade tillbaka. Han hade berättat, det kunde hon se på honom.
  "Nate", mimade hon knäckt. Varför? Vad vann han på det?
  Kevin stirrade på Zac.
  "Fan heller!" fräste han. "Jag har inte...", men han stannade sig själv då han blev tyst i några sekunder därefter rynkade pannan. "Varför bryr du dig så mycket, Zac?"
  Kevin vann Bellas uppmärksamhet med den frågan som han ställde. Hon tittade upp och såg på Zac. För frågan stämde in så bra, varför brydde han sig så mycket?
  Hon reste sig upp från där hon satt och gjorde sig liten. Hon höll händerna bakom ryggen mot tavlan, för att hålla sig stadig, då hon stod och såg på denna scen mellan Zac och Kevin. De stod endast och stirrade på varandra, som att de båda var förvirrade. Zac var den som vek undan blicken först efter en viss stund.
  "En uppgift", morrade han lågt. "Du fick en uppgift och jag vet om vad du gjorde. Jag vet att du svek mig."
  "Zac", mumlade Kevin lågt, sökande efter kontakt då han placerade handen på Zacs axel. "Jag kunde inte."
  Zac ryckte undan axeln från Kevins beröring och blicken högg som en kniv in i Kevin.
  "Jag gav dig en uppgift, och vad fan gjorde du?"
  Bella kände hur varje muskel spände sig i henne. Hon kunde se hur Zac kokade, av ilska, men för vilken anledning?
  Kevin svarade inte på Zac utan stod endast tyst.
  "Kevin", morrade Zac med varnande blick. "Berätta om vad du gjorde."
  Han behövde inget säga för Adam tog all uppmärksamhet då hans näve bankade in i bänken med ett rejält slag och därmed fräste han högt.
  "Han hade sex med henne."
  Det märktes på alla att det var oväntat, för att det just kom från Adam. Nathan stod fortfarande med ryggen mot de alla, men det syntes på honom då han höjde upp det nedsänkta huvudet och stirrade nu rakt in i väggen.
Zac och Kevin stirrade på Adam, som att de inte fattat att han faktiskt fanns ett tag.
  "Du ska fan hålla käft, Adam", fräste Zac. "Är det något som angår dig?"
  Adam tystnades. Zac hade makt, med rösten så stark och blicken som hotande. Det fanns ingen som ville säga emot honom. Han vände sig till Kevin och tog ett djupt andetag, innan han fortsatte.
  "Jag gav dig en uppgift!" upprepade han högt.
  "Jag knullade henne inte!" fräste Kevin i Zacs ansikte högt. "Hon däckade bara i min säng, okej?"
  Bella kände hur händerna darrade. Greppet om tavlan kändes ostabilt och hon visste inte vart hon skulle ta vägen, fast så svårt var det inte att avgöra vilken väg hon skulle ta. Vägen ut var ett självklart val då hon fäste blicken på dörren. Hon tog stegen och började gå mellan bänkarna, men just då hon skulle passera förbi Nathan greppade han tag om hennes handled. Hon flämtade till och såg bak över axeln.
  "Stanna", morrade han lågt, med blicken undan från henne.
  Hon hade väll inget vidare val. Istället vände hon sig om och såg på Zac och Kevin som fortfarande stod och fräste i varandras ansikten.
  "Vad bad Zac dig att göra?" frågade hon lågt.
  Hennes svaga röst vann allas uppmärksamhet. Även Nathan kollade på henne denna gång. Kevin såg som förstörd ut vid frågan hon ställde.  Zac däremot, såg mer ut av road ut. Han skakade på huvudet hopplöst och skrattade till högt åt det.
  "Rödtoppen vill visst veta nu va?" Han såg på henne med granskande blick. "Vill du veta vad det är som händer?"
  Hon såg på Zac förvirrat. Zac drog handen genom håret med ett skratt, ett skratt som inte visade glädje, utan mer verkade han ensam vid detta laget. Han gick runt bland bänkarna medan han började förklara mumlandes.
  "Jag gav honom en uppgift.”
  "Jag kunde inte!" envisades Kevin. "Zac, jag skulle ha gjort det, men jag kunde inte."
  "Vad kunde du inte?" Bella såg på Kevin pafft. “Vad kunde du inte göra?”
  Zac upprepade.
  "Jag gav honom en jävla uppgift", mumlade han. "Och vad fan gör han?"
  "Han leker kär", sa Nathan med rynkad panna. "Han leker så jävla mycket."
  "Du Nate!" Kevin spärrade blicken i honom. "Håll käften."
  Det reagerade genast Nathan på, då han vände sig om och rusade fram till Kevin, med ett snabbt tag om kragen på Kevins tjocktröja och därmed sköt in honom i väggen innan han höjde näven för att ge honom ett slag.
  Bellas hjärta rusade iväg, mot alla håll och kanter. Spring, skrek det. Spring. Hon visste bara inte om vart hon skulle springa vid denna stund. Om hon skulle springa ut eller faktiskt stoppa Nathan, om det var möjligt. Hon bestämde sig, och därmed befann hon sig bakom Nathans breda rygg, med ett lätt mesigt grepp om hans armar i försök att få bort honom, konstigt nog så lyckades hon efter en hel del slag och knuffar mot hans rygg och armar. Han backade undan men såg knappt på henne. Istället klev han åt sidan. Hon tog då sin chans och gick fram till Kevin. Hon vågade sig på att ta hans ansikte mellan sina händer då hon tvingade honom att se ner på henne.
  "Vad fick du för uppgift?" viskade hon fram panikslaget. "Snälla, säg.."
  Kevin svalde hårt. Han envisades med att berätta.
  "Jag ville inte, Bella", mumlade han. "Jag kunde inte. Du måste förstå...."
  "Vad var uppgiften, Kevin?"
  Han började att se runt, alla håll och kanter. Han mötte allas blickar. Killarna var runt om honom. Adam stod stel och såg på de. Zac stod som förväntansfull och Nathan stod som en tjur som just blivit utsläppt. Han verkade vilja slå något, om inte någon.
  Hon slog till mot Kevins bröstkorg.
  "Kevin, snälla", bad hon lågt då paniken växte i henne. "Vad var uppgiften?"
  Han svarade inte, utan endast andades tungt med blicken upp i taket, som att han bad om att få vara ifred, men det tänkte hon inte tillåta, inte förrän hon visste sanningen. Kevin hade knappast fått uppgiften om att kyssa henne.
Hon vände blicken från Kevin och vidare till Zac. Hon stirrade mot honom.
  "Du gav honom en uppgift", väste hon lågt, och med närmare eftertanke så stammade hon fram ord efter ord i försök till mening. "Du gav honom uppgiften efter att jag sagt till dig att jag hatar dig."
  Det var då det spände i Zacs blick. Hon backade undan från Kevin, samt de andra killarna med blicken på Zac.
  "Zac, betydde det någonting för dig?"
  Hon kände sig vilse, som att falla tillbaka på ruta ett, om hon ens någonsin varit där. Hon förstod ingenting. Med blicken på Kevin visades inget. Han gav upp tillslut då han såg på Bella och berättade, om uppgiften som hon önska att hon inte hade hört. Den sanning som tog hårt.
  "Han bad mig att krossa ditt hjärta." Det var uppgiften. 

_ 
Sååå, efterlängtat kapitel. Tryck på den vita stjärnan och kommentera om vad ni tycker! 
Vad är det med killarna? Betydde det någonting för Zac med kyssarna, och därmed hennes ord? 
Är Nathan svartsjuk? Är allt på låtsas? 
Var inga tysta läsare, kommentera vad ni vill, vad ni känner eller om vad ni tycker!