Fyra Röda Rosor

Kapitel 21

Adam var jätte snäll, det var vad som återupprepades i Bellas huvud när hon satt vid frukosten denna morgon. Samtidigt så bankade det i hennes huvud att Adam tillhörde de andra killarna, och vad hon visste om dem allihop var att de hade gemensamt intresse; att trycka ner Bella.
  Trots att Adam inte gjorde det grova i mobbningen så gjorde han fortfarande något. Han var med i lekarna och dessutom såg han på när allt hände. Han skulle kunna göra något, men nej. Tydligen inte. Hon rörde runt i den varma chokladen med blicken i den. Hon suckade då hon tänkte vidare på killarna.
  Kevin. Han var inte så farlig. Han fick henne sprallig vid bara den lilla tanken av honom. Hon skulle inte ha något emot att slänga sig över honom med Nutellakrig igen, men sedan kom de hemska stunder tillbaka då han drog in henne på toaletten och spolade hennes ansikte i hans kiss. Det var hemskt. Hon ville gråta vid den tanken. Hon smuttade på den varma chokladen med slutna ögon. Kevin var ingen ängel precis.
  Nathan. Hon ställde ner muggen på bordet med ett svagt leende ryckandes i mungiporna. Den mystiska killen som alltid var så tyst men absolut inte blyg. Verkligen inte blyg. Hon skulle aldrig kunna glömma stunden i boxningslokalen då han tryckte upp henne mot väggen. Känslorna hon fick då hade hon aldrig upplevt innan. Hon greppade hårdare tag om muggen med båda händerna och stirrade nu över bordet på sin mamma som satt och bläddrade i tidningen; hon visste ingenting.
  Bella ville skrika ut över bordet om vad som hade hänt på bara en vecka, men då skulle hon antagligen fått hjärtattack och hamnat på dödsbädden. Bella lekte vidare med den tanken; skulle killarna komma på hennes begravning eller skulle de ha en fest?
  Hon slängde en blick mot klockan och suckade. Tiden gick för fort. Hon skulle om någon halvtimme befinna sig hos Zac. Modellen Zac som fick henne att vilja hoppa från närmaste klippa i området.
  "Känner du dig inte ens lite smickrad över att jag ville kyssa dig?"
Nej. Hon kände sig mer självmordsbenägen med tanke på Zacs perfekta läppar pressade mot hennes. Okej, inte perfekta. De läppar som tillhörde Zac var billiga. Han hade varit överallt med de läpparna. Det kunde misstolkas, men det var kanske inte var så fel trots allt. Zac var en bortskämd kille som alltid hade fått allt som han ville ha och det skulle inte förvåna henne om han bara hade kunnat peka ut tjejer som att de gick att beställa och befann sig på en lista... Bella stod inte på den listan och det skulle hon inte heller göra.
   Hon reste sig upp från stolen med en suck, då det var dags att berätta för sin mamma som stod i köket och drack kaffet i sin besvikelse över att Adam hade rymt ifrån hennes planering till en stor frukost.
  "Jag ska till Zac och öva på pjäsen", sa hon till sin mamma som direkt  tittade upp med glittrande ögon då namnet nämndes.  
  "Zac?" Hon såg som förtrollad ut över namnet och innan Bella hann svara så fortsatte hennes mamma i en rabblande fart, "menar du den Zac som bor i drömhuset och äger det perfekta utseendet?”
  "Zac", sa Bella snabbt med uppspärrade ögon. "Jag menar Zac. Vad är det som är så förtrollande med den killen?”
  "Han är en svärmorsdröm”, sa hennes mamma då hon ställde ner koppen med kaffe och såg ut genom fönstret med blicken drömmandes, kanske om sin så kallade svärmorsdröm.
  Bella kunde inte låta bli att skratta åt det. Hennes mamma var så väldigt omedveten om hur Zac egentligen var. Det där charmiga leendet lurade många, men inte Bella. Nej, Zac skulle inte kunna lura Bella ens om hans tänder var gjorda av diamanter.
  Klädesvalet hade varit det svåraste hon hade upplevt denna morgon då hon slängde kläder över hela rummets golvyta. Det var så patetiskt egentligen. Det var ingen dejt med hennes mammas dröm till svärson. Det var en övning på en pjäs hemma hos honom. Hon höll upp en klänning men gjorde genast en grimas åt den. Hon ville inte verka för fint klädd men heller ville hon inte komma in med en stor tjocktröja och vanliga jeans. För kanske skulle hon få blickar från Lisa som bodde där? Bella drog händerna besvärat i håret med en grimas och riktade blicken upp i taket som ett rop på hjälp av gudarna där uppe. Att Zac skulle vara sjuk och  vara det tills pjäsen var över . Det var hennes önskan.
  Bella beslutade sig för de svarta knästrumporna till ett par svarta shorts och en svart kofta i det omtyckta Hollister  märket, som faktiskt var det enda märkesplagg hon ägde, vilket hon bara var lycklig över. Hon knöt sina skor och började sedan gå bortåt på väg mot Zac.
  Vägen kändes för kort helt plötsligt. Hon behövde mer tid. Hon ville att vägen skulle vara så pass lång att jorden skulle hinna gå under eller liknande. Men så helt plötsligt stod hon utanför huset och knackade på hans dörr. Dörren öppnades och där stod Zac lätt lutad mot dörren och blicken uttråkad riktad på henne. Bella kunde inte känna sig mer välkommen, ironiskt tänkande. Hans blick granskade henne lätt och det fick henne återigen att fundera på om klädervalet var fel trots allt.
  Hon sa ingenting till honom och han sa ingenting till henne. Hon pillade nervöst på sitt manus då hon gick upp för trappan och helt plötsligt kändes kläderna trots allt mer än bara fel. Det kändes som en skandal att kliva in hos Zac i en ny stil. Uppe på hans rum så satte hon sig ner på hans säng men då han också gjorde det så flög hon direkt upp som en ren reflex med blicken svävande omkring i rummet, osäker på vart hon skulle sätta blicken. Borde hon ge hans rum en komplimang? Nej. Han förtjänade det inte.
  Hon sneglade på Zac som tittade ut genom fönstret ifrån där han satt på sängen. Ursäkta? Bella väntade fortfarande tålmodigt på en hälsning men Zac var tyst. Väl då han mötte hennes blick så rynkade han pannan åt henne.
  "Vad fan glor du på?"
Hon trodde att han drev med henne till en början men det gjorde han inte. Bella kände sig svag men fortfarande kunde hon inte acceptera att känna sig så pass illa välkommen för då skulle hon behöva gå till Lisa och upprepa orden igen, sakta med en ny mening om att de skulle adoptera en ny son.  
  "Hej”, sa hon plötsligt och såg på honom länge. Det var allt hon krävde till en början. Bara ett enkelt hej, och det kunde inte skada honom på något fysiskt sätt alls.
  "Hej" svarade han med rynkad panna. Det lät inte ens som en hälsning, utan mer som att det vore en fråga, som att han bara upprepat hennes ljud.
Hon suckade åt honom och snart så gick hon fram till honom med manuset ner på hans skrivbord.
  "Ska vi öva nu då?"
  "Läs för mig", var allt han sa innan han lutade sig tillbaka i sängen belåtet.
  Hon slängde manuset på honom och därmed överraskade sig själv, även syntes det på honom hur blicken for upp och taget om manuset blev osäkert. Hon älskade det.
  "Läs själv."
Han var faktiskt också förvånad över hennes kaxighet och inom henne så skrek Fanny uppmuntrande som att hon vore en hel hejaklack åt Bella.
  "Jag?"
  Hon ryckte på axlarna lätt leendes åt Zacs förvånade blick. Hon kunde inte låta bli att njuta över kunskapen hon hade över honom. Han harklade sig lätt och en liten rynka bildades mellan hans ögonbryn då han riktade ner blicken i manuset.
  "Jag vet inte ens varför jag gick med i den där fåniga pjäsen.”
  Bella höjde ögonbrynet mot honom.
  "Så du började inte bara för att jag var med." Hon visste det hela tiden. Han skrattade till och såg upp på henne med en fnysning.
 "Allt handlar fan inte bara om dig."
 "Allt handlar inte om dig heller", högg hon genast emot med kisande ögon.
Det syntes på honom likaså att han blev uppretad.
  "Vad fan menar du med det?"
  "Zac.” Hon suckade högt åt honom. "Du frågade mig om jag inte kände mig lite smickrad över att du ville kyssa mig."
  "Bella.” Han flinade. "Du vet vem jag är."
  "Alla gillar inte den du är", påpekade hon lågt och vände sig genast med ryggen emot honom.
Han lade undan manuset på sängen och reste sig upp efter henne. Det var då hela hennes kropp spände sig snabbt, med att höra honom resa sig upp efter henne. Hon visste inte vad som väntade. Slag? Ord? Allt kunde hända, dessutom var detta Zac. Det var han som började allt och det var egentligen han som kunde avsluta allt om han bara sa åt killarna, men det skulle han knappast göra, någonsin.
  ”Varför gillar du inte mig?”
Han flinade samtidigt som han sa det och hon vände sig om och stirrade mot honom. Varför hon inte gillade honom? Hon visste inte ens om hon orkade med att rabbla upp listan för honom om anledningarna till varför han inte var så pass populär i hennes ögon. Hon hatade honom grovt. Det kunde hon däremot inte säga för hon var rädd för hans styrka. Han hade makt. Om han så mycket som ville få henne slagen så bad han bara Nathan och om han nu så mycket som ville få henne förödmjukad så bad han Kevin och om han hade något annat på tankarna så bad han bara Adam. Han kunde så mycket som be hela skolan att slänga saker på henne och de skulle göra det, för det var den makten som Zac hade.
  ”Kom igen”, suckade han. ”Vad är det med dig?”
  ”Vad det är med mig?” Hon skakade på huvudet. ”Vad är det med er killar? De kysste mig.”
  ”Det gjorde dem säkert.” Han himlade med ögonen åt hennes ord och han såg faktiskt ut som att han inte trodde på det hon sa och det var just det som irriterade henne.
  ”Zac!” Hon suckade högt åt honom. ”Vet du vad det värsta är?”
  ”Det värsta är att du bara drömmer om det”, fräste han åt henne. ”De har inte kysst dig, Bella, så håll käften.”
  ”Det värsta är att du kommer att kyssa mig”, viskade hon då hon ignorerade det som Zac sa, då hon själv visste om hur det låg till. Det var inget som hon hittade på.
Det blev tyst mellan dem.
  ”Men det kommer inte att gå om du inte kan replikerna”, viskade hon sedan kisande med ögonen. ”Jag vet om det, Zac.”
  Zac blev på sin vakt och innan hon hann reagera så knuffade han in henne i väggen med honom tätt intill och med blicken vass mot henne.
  ”Vad vet du?” krävde han att få veta
  ”Jag vet att du inte kan läsa”, viskade hon fram.  
Hon hade aldrig sett honom sådan då hon viskade de orden till honom. Han såg naken ut i ansiktet, som att någon hade tagit av honom masken... Hon visste  hans i stort sett största hemlighet och det gjorde honom ont.
   Bella insåg att hon inte kunde berätta vem som sagt detta till henne, för då kanske det var han som åkte på stryk och det var något hon tänkte undvika. Det tycktes se ut på Zac att han väntade på fortsättning, om vem som nu hade berättat eller om hur hon hade fått reda på det. Hon blev tvungen till att påpeka någonting annat än den förklaring att Adam hade berättat för henne.
  ”Du har inte läst en enda replik”, förklarade hon lågt med blicken in i hans.
Han backade ifrån henne med en suck. Han svarade henne inte utan gick istället runt i rummet med en arg rynka mellan ögonbrynen.
  ”Kan du inte läsa?” Hon blev tvungen till att fråga då hon inte fick något svar. ”Zac.”
  ”Jag kan inte läsa”, fräste han då han stannade till med ansiktet en decimeter ifrån hennes. Hon ryggade tillbaka och under de följande minuterna så såg hon bara på honom.
Zac kunde inte läsa och han var hennes Romeo. Det skulle bli omöjligt.
Bella tvekade länge innan hon gav förslaget som hon aldrig trodde sig på att hon skulle ge.
  ”Jag hjälper dig”, sa hon tyst och inom henne så tjöt Fanny högt nedlåtande över förslaget. ”Jag hjälper dig, för betyget. Mitt betyg.”
  Han såg på henne där han satt på sängkanten med händerna omrufsande i det bruna håret. Hon blev generad av synen. Zac var snygg. Han var som en modell plockad från en tidning och det plågade henne djupt i hjärtat.
  ”Jag vill inte ha din hjälp.”
  ”Du behöver min hjälp”, precis som Miss Taylor hade sagt.
Han såg motvillig ut då han rätade på sig med en suck.
  ”För betyget?” sa Bella med blicken mot honom.
Han nickade kort till då han svarade henne, “för betyget.”
  Hjärtat slog panikslaget i henne  för varje ord hon sa. Det var så svårt att andas med Zac i samma rum. Han såg däremot helt lugn ut där han stod mitt i rummet med manuset slängt i papperskorgen och det enda de hade var Bellas. Bella läste innantill med rösten låg och ibland hackandes. Det var svårt att prata med Zac i samma rum, väl då hon höjde blicken från pappret så mötte hon Zacs blick. Blicken brände på henne och det gjorde så fräknarna vid hennes kinder syntes tydligare och hennes vita hudfärg matchande hennes hår i en röd nyans.
  Hon hatade att han hade den effekten på henne och allt det bara för att han hade en stor makt över henne, men inte längre, det skrek Fanny samtidigt som hon använde Bellas hjärta som en boxningssäck inombords. Fanny levde i henne som LizzieMcguire filmerna då den tecknade figuren sprang omkring överallt och kommenterade var minsta sak som hände.
  Efter att Bella läst klart sin del och därefter berättat för Zac vad han skulle säga så skakade han på huvudet. Först nu så sa han emot och det gjorde henne trött. Han hade varit duktig den senaste timmen då han hade läst med henne och lärt sig in replikerna. Han hade fördelen att lära sig saker lätt, förutom med att läsa och skriva.
  ”När kommer scenen då kyssen händer?”
  Han frågade precis vad? Bella stirrade ner i sitt manus.
  ”Vilken scen?” Om hon inte var generad innan så var hon det verkligen nu.
  Hon ville inte att han skulle fortsätta med orden för hon visste redan vad han menade.
  ”Dödskyssen.”
  Jo allt var det en dödskyss. Hon tänkte inte kyssa Zac, då det var rena dödens kyss. Det var som en perfekt beskrivning på att kyssa Zac. Det var som en fribiljett till döden.
  ”Zac.” Hon såg på honom med blicken allvarlig. ”Jag tänker inte låta dig kyssa mig.”
Inte ens om de var de två sista människorna i världen. Då skulle hon antingen vänt sig till förslaget av att skapa en ny art istället för att fortsätta med människoarten. Okej, det där var konstig jämförelse men det visade också tydligt om vem hon inte tänkte kyssa.
  “Du får inte kyssa mig”, sa hon gravallvarligt.
  Han flinade då han gick stegen fram till henne med fingertopparna snuddande vid hennes hand, och bara den lilla beröringen fick henne att tappa greppet om manuset som föll till marken.
  ”Jag behöver inte din tillåtelse, Bella.”
  Det var allt han sa och samtidigt som han tog ännu ett steg fram till henne så tog hon ett steg bak, men längre kom hon inte då hon krockade in i hans vägg. Han tog steget närmare henne och hon sköt undan honom med handen mot hans bröst. Detta var ett tydligt nej. Han var snabbt tillbaka och hon sköt lika snabbt iväg honom igen, men det var då han snabbt i en blixtfart tog sig till henne med kroppen tätt intill hennes. Hon var som fast mellan honom och väggen. Hans händer höll först stadigt vid hennes höfter men snabbt gick upp till hennes ansikte då han kysste henne med en intensiv kyss. Han visste verkligen vad han gjorde och kyssen var inte kladdig på något sätt, utan det kändes mest som att detta var en scen från någon sorts film. Kyssen avbröts snabbt då hon höjde handen och slog till hans kind med en örfil.
  Dödens kyss hade nu skett. 

_

Man kan lätt luras av de röda rosornas skönhet då ingen tycks se att det inte är alla rosor som är taggfria. 

Jag hoppas att ni tyckte om kapitlet och jag vill att ni ska vara väl medvetna nu; Alla de fyra killarna har kysst henne. 

Vilken kyss har ni tyckt har varit bäst? 

Vem har fått tag i hennes nummer och skickat iväg följande smsen? Vem är det som hon kommer att ses snart med? 

Kommentera om vad ni tycker och tänker! ♥