Fyra Röda Rosor

Kapitel 15

Hon såg på sin mobil under tystnad. Vad skulle hon göra på den egentligen? Tanken av hennes föräldrar när hon fick sin mobil var att så många kompisar skulle kunna nå henne och skriva med henne. Tyvärr, så hade hon inte en enda kontakt som kompis. Listan var ganska tom, då det bara fanns följande tre kontakter: Hennes pappa som högst upp, och på plats nummer två var hennes mamma, den tredje platsen hade gått till hennes kusin - Fanny.
 Fanny med också det alldeles orange håret, då hon var från mammas sida. Bella höll tummen länge på hennes namn. Kanske skulle hon ringa Fanny och be henne komma med ett par nya byxor till ersättning?  
  Nej, det skulle inte gå. Om killarna såg hennes kusin skulle hon bli ännu mer mobbad för den anledningen att Fanny också hade Bellas utseende. Fanny med den glada klädstilen, det stora alldeles spikraka orangehåret med lugg. Hon hade ett stängsel över tänderna när hon log. Fanny log alltid med tänderna. Bella gillade henne verkligen. Kanske hon ändå skulle bara ringa för att prata.. Hon tryckte på ring upp knappen så fort så hon inte ens hann tveka. En glad röst svarade på andra änden.
 "Bella!" Hon skrek av glädje. "Vad länge sedan!"
  Bella skrattade lågt till, stelt måste hon erkänna pågrund av den kniviga situationen. Att sitta inne på skolans toalett med de vita byxorna nerkladdade av röd färg. Hur skulle hon ens kunna förklara det här?
 "Hur är det?" Fannys röst blev genast allvarlig. "Jag menar, verkligen... Hur är det?"
Fanny var den enda i familjen som visste om att Bella var svårt trakasserad med slag och ord från bland annat klasskamraterna, och även utanför klassen fanns det fler som såg ner på henne. Det värsta av allt måste vara att lärarna inget låtsades om.
 "Det är..." Bella sökte efter ordet som kunde beskriva det hela. Var det ens möjligt? "Katastrof."
Perfekt. Allt var kaos. Det var ordet som förklarade allt i hennes dag; kaos. Fanny upprepade ordet frågande, efter fortsättning. Det lät inte på Bella som på det deprimerande sättet som "jag är mobbad”, utan mer sättet i "Det är något galet pågång och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det."
  Just så var det. Det var återigen en tystnad mellan dem innan Bella tog tag i att förklara en del.
 "Det finns fyra killar", började hon mumlande.
 "Zac, Nathan, Kevin och Adam." Fanny kunde det där. Hon hade hört vad de hade gjort mot henne. "Har Nathan gjort dig illa?"
Bella hummade lågt till svar. Ja, det hade han.
 "Vad har han gjort mot dig nu?" Fanny lät skarp på rösten.
Bella reste sig upp från toalettlocket och gick fram till spegeln med blicken som borta i sig själv. Hon höll sin mobil hårt i ena handen och den andra lät hon sig hålla i handfatet med.
 "Han", började hon lågt med rösten skakande”, han kysste mig."
 "Han gjorde vad, sa du?" Fanny trodde sig inte uppfattat hennes ord rätt.
 "Fanny", började Bella med ögonen blänkandes av tårar som snabbt hade bildat sig. "Han kysste mig."
Ett skrik inträffade hos Fanny.  Bella kunde inte uppfatta om hon var glad eller förskräckt, för Bella själv visste inte vad hon tyckte om det. Det fanns en känsla i henne att hon ville hoppa av lycka och krama om sig själv med ett brett leende, men även fanns känslan av att hon ville krypa ner i ett hål och tycka synd om sig själv. Nathan var inte rätt kille för henne. Ingen av dem var det.
 Mitt i allt skrik så fyllde Bella på med läpparna darrandes.  "Kevin kysste mig".
Fannys skrik dog sakta ut.  "Kevin kysste dig?" Hon var tillbaka, rösten nu osäker. "Adam då?"
 "Han tänkte kyssa mig", svarade Bella lågt med greppet om sin mobil till örat hårdare.
 "Och Zac?" frågade hon vidare med rösten hård. "Har han kysst dig?"
 "Nej", svarade Bella sammanbitet och vände nu blicken ifrån sin spegelbild. "Men han kommer att göra det."
 "Vad menar du med att han kommer att göra det?" Fanny skrattade lätt till."Kommer Zac att kyssa dig?"
 "Han är Romeo", viskade hon lågt fram, "och jag fick rollen som Julia."
En rejäl tystnad uppstod och Fanny stammade osäkert åt det.
 "Jag skulle vilja skrika av glädje, Bella."
 "Jag med", svarade hon med rösten stel. "Men jag har scenskräck."
 "Och det är din största rädsla just nu?"
 "Egentligen inte." Bella såg ner i golvet med en suck. Nej, scenskräcken var inte hennes största rädsla just nu, inte efter att tre killar attackerat henne med kyssar.
 "Leker de med dig?"
 "Det vet jag inte", viskade hon fram. "Jag tror det, men samtidigt inte.”  
Åter stod hon med luft runt omkring sig, en känsla hon alltid haft i sig när saker som förvirrar henne hände. Hon kände ingen mark under sina fötter, och inga väggar eller någonting runt om. Men det var som dimmigt runt om henne. Hon visste inte vart hon skulle ta vägen.
 "Är de öppna med det?"
 "Nej!" skyndade sig Bella att säga med rösten skarp och väsandes. "De är så noga med att jag inte ska berätta detta för någon. Hjälp mig innan jag svimmar av.”  
 "Lugna dig!" Fanny verkade inte speciellt lugn själv då hon upprepade informationen hon hade fått för sig själv. Hon var själv som helt borta av detta."Lyssna på mig, Bella."
 "Jag lyssnar." Det kunde Bella lova dyrt och heligt. Hon kunde inget annat göra än att lyssna på sin tjugoåriga kusin som redan gått igenom denna tid med att vara mobbad och förtryckt utan vänner.
 "Stå på dig", sa Fanny bestämt. "Låt inte dem få makten över dig."
 "De har makten över mig!" skrek Bella då hon drog bort sin mobil från örat och istället skrek i den med blicken stirrande mot den. "Fattar du inte det? De har redan makten över mig!"
 "Bella!" skrek likaså Fanny tillbaka högt, i försök att överrösta henne. "Låt dem inte vara nära dig."
 "Vad ska jag göra, Fanny?"
 "Inga flera kyssar, beröringar eller något över huvudtaget."
  Det var det sista de sa till varandra, innan de kom överens om att Bella skulle dra hem, direkt innan något annat skulle inträffa. Dessutom kunde hon inte gå runt med en röd fläck på de vita byxorna. Glöm det.
  Väl hemma, timmar tidigare än hon borde, så förvånades hon över att dörren var upplåst, igen.
 "Pappa?" började hon sakta med blicken sökandes efter ett par skor. Inte ens hennes pappas skor befann sig i huset, och det var vad som skrämde henne värst. Hon hörde steg inomhus, med skorna på självklart.
 "Vad gör du hemma?"
  Det måste vara hennes pappa, men samtidigt borde han vara väl medveten om att gå in med skorna i huset är som att beställa sin egna död. Om hennes mamma hade varit hemma och sett detta så skulle hon ha gått i taket, och jagat gubben med stekpannan i ett rejält grepp springandes efter honom.
  Men det var inte Bellas pappa som hade klivit in med skorna i huset.
  "Du kan inte vara seriös", viskade hon fram. "Gå ut, nu genast.”
____ 

Tror ni att Bella kommer att klara av det? Inga fler beröringar eller kyssar. Fortsättning kommer imorgon, då jag är den som säkert går runt med en röd fläck på rumpan, och inte Bella. jävla vita klänning. :)))
Tack för röster och kommentarer!