Fyra Röda Rosor

Kapitel 34

Bild på Fanny ✔
_

Fanny rusade fram till Bella med öppna armar och drog henne in i en kram, vilket Bella besvarade mer än gärna. Med armarna om hennes midja med sin korta längd och Fanny med armarna om hennes nacke så drog hon in all doft som luktade hemma för henne. Bella ville gråta, berätta allt om skolan och klaga över sig själv men det gjorde hon inte. Istället drog hon med Fanny in i huset och stängde dörren snabbt om dem, som att Fanny skulle smita iväg om hon kunde.
  "Överraskning", skrattade sedan Fanny och hon gjorde en gest mot väskan i hallen.
  Bellas leende lystes upp direkt. Packningen var ett gott tecken på att Fanny skulle sova över. Hon började att ivrigt hoppa på sitt ställe innan de kramade om varandra igen.
  "Vi har så mycket att prata om!" skrattade Fanny.
  Bella drog undan armarna från Fanny med ett lätt bit i kinderna och blicken på Fanny. Hon ville inte berätta något. Det skulle sluta med att allt blev allt för känslosamt och det klarade hon inte av.
  "Men!" väste Fanny med ett lätt grepp vid Bellas axlar. "Vad hände med min plan? Vår plan?"
  Bella skrattade lätt till och skakade på huvudet medan hon såg åt sidorna.
  "Jag var inte bekväm", förklarade hon med enkelt axelryck. "Kläderna var inte jag."
  Fanny såg på Bella innan hon nickade kort bekäftande åt det, då hon kunde hålla med om att kläderna Bella hade haft inte var hennes stil.
  "Så, ska vi börja på en ny plan?"
  Bella skakade på huvudet, med ett litet leende på läpparna för dölja smärtan hon bar inombords.
  "Det är över", sa hon lågt. Det var så över. Bella hade inga tankar på nya planer utan istället hade hon tankar på att koppla bort dem alla fyra. Inget hade varit på riktigt ändå.
  "Ska jag slå någon?" frågade Fanny med höjda ögonbryn och greppade tag om Bellas axlar och stirrade allvarligt in i hennes ögon.
  Det ryckte en aning i Bellas mungipor.
  "Allvarligt!" Fanny skakade lätt Bella i sitt grepp. "Jag svär. Jag skulle kunna döda någon för din skull!"
  Bella spärrade upp ögonen. "Fanny!"
  Fanny skrattade roat åt det innan hon fortsatte. "Jag skulle åka in i fängelse, men efter att ha sett på två säsonger av Orange Is the new black så verkar det inte så värst hemskt."
  "Du är hemsk!" skrattade Bella innan hon drog Fanny med sig in genom rummen för att försvinna upp till övervåningen och där uppe släppa ner hennes väska bestämt. En övernattning med Fanny var det enda hon behövde för tillfället.
  Kvällen gick fort, för fort. Filmer efter filmer såg de, till sent, trots att skolan skulle vara nästa dag. Långa djupa snack om allt och ingenting. Det slutade med att de låg i Bellas säng och skrattade åt exakt ingenting alls. Fanny var underbar, med inga ord om killarna och inte ens långa långa dryga samtal om rätt och fel bland det hela. Allt var underbart.
  Tills morgondagen kom.
  Bella vaknade upp liggandes som en boll på mattan i rummet. Hon kände hur jeansen hade klistrat sig äckligt in till hennes hud och hon ångrade så mycket de sena samtalen med varandra som bara hade lett till att de hade glömt att bry sig om byta om till bekvämare kläder eller ens fixa sovplats till Fanny. Bella drog sig obekvämt där hon låg med händerna om koftans ärmar. Hon satte sig försiktigt upp och funderade på om hon kände sig bakfull, utan alkohol. Att vakna upp på golvet och må som en kratta, fick henne att inse att hon borde städa rummet oftare. Hon hostade sig i ärmen innan hon med trötta tittade upp på sängen där Fanny låg med armar och ben åt alla håll och kanter som att hon faktiskt ägde sängen. Därmed tyckte Bella inte alls synd om Fanny för att de inte hade fixat sovplats åt henne. Bella hade tydligen gett all plats till henne. Blicken gick vidare och hon suckade ut högt med handflatan mot pannan.
  "Klockan!" väste hon.
  Fanny började då att vakna, eller hade hon legat vaken ett tag men njutit av att inte behöva gå upp. Hon vände sig om så hon låg på rygg och såg på Bella med en suck.
  "Det handlar om en dag", mumlade hon. "Jag ringer och säger att du är sjuk."
  "Men jag är inte sjuk", envisades Bella då hon reste sig upp på ostadiga ben.
  Fanny drog av sig täcket och tydligen hade hon hunnit byta om till sitt nattlinne som slutade ovanför låren. Hennes hår var snyggt, enligt skatorna som sökte fågelbon. Annars var det bara en enda röra som man ville undvika. När kusinen såg ut så, ville inte Bella ens veta hur hon såg ut en morgon som denna.
  Fanny såg på Bella med granskande blick. "Du ser sjuk ut."
  "Om man kunde stanna hemma för att man ser sjuk ut så skulle jag stanna hemma varje dag, Fanny", väste Bella sammanbitet.
  "Nu är du fånig", skrattade Fanny och skakade hopplöst på huvudet  nnan hon pekade på mattan i rummet samtidigt som hon letade efter borsten med blicken. "Sätt dig."
  "Jag har redan tillbringat hela natten där."
  "Vill du iväg till skolan, så låt mig fixa ditt hår, annars kommer det se ut som att du haft en rejält vild natt."  
  Bella suckade innan hon satte sig ner på mattan med ryggen lutad in mot sängens ben och hennes ben uppdragna till hakan.
  "Jag vill inte till skolan", mumlade hon sammanbitet.
  Fanny satte sig på sängen bakom Bella och började att omsorgsfult dra borsten genom hennes hår. Nej, det var vad man ville att hon skulle göra. Men Fanny behandlade Bellas hår som att hon var i kamp med ett monster. Hon slog och drog med borsten i håret kämpande för att få ut kaoset till hår som normalt sett brukade ha lätta vågor men som hade denna morgon hade krullat sig till hennes mammas afro hår. Bella stönade av smärta över hur Fanny drog och slet med borsten in i håret.
  "Jag vill så gärna gå i skolan med dig", mumlade Fanny sedan. "Jag skulle vilja vara din privata livvakt. Jag skulle slå den som bara tittade fel på dig."
  Bella skrattade till. Grejen var den att Fanny inte var speciellt mycket till stark kroppsuppbyggnad, utan pinnsmal med inga vidare muskler om armarna. Trots detta var hon tuff och kunde hota med att döda personer även om poliser hade stått runt om. Hon var väldigt hård, men en riktigt störtskön person.
  "Jag skulle vilja ta med dig till skolan", suckade Bella drömmande likaså, då dragen i håret började bli omsorgsfulla som önskat. "Varför är du så gammal?"
  Hon stönade åt det, då hon hatade att Fanny var helt klar med plugget. Hon hade precis börjat med att jobba, vilket hon gjorde på en bensinmack.
  "Gör mig ung", skrattade Fanny till.
Bella bet sig lätt om läppen fundersamt innan hon slöt ögonen och med ett lätt skratt pirrande i henne började hon att sjunga den ramsan som skulle få Fanny ung.
  "Blomma, sprid din glöd. Stark och intensiv..."
Det fick henne tyst därefter, då tankarna träffade Disney, som den låten var ifrån. Filmen så kallad Trassel där Rapunzel sjöng låten för göra en gammal kvinna frisk och ung samtidigt som håret blev borstat. Det är en fin scen. Bella öppnade upp ögonen och stirrade stumt rakt fram. Tankar på Adam träffade henne, hur han hade kallat henne för Lady från Disneys film Lady och Lufsen. Hur han hade kallat henne vacker, med det italienska ordet Bella Notte, som betydde vacker natt, som han hade ropat efter henne. Hon spände sig. Han hade inte menat något han hade sagt intalade hon sig.
  "Bella", sa Fanny upprepandes i försök från att väcka Bella ur hennes tankar och hon lyckades då Bella kollade bak på Fanny som hade slutat att dra borsten genom hennes hår. "Du är så borta. Det plingade på dörren."
  Dörrklockan plingade högt på nedrevåningen och Bella drog på läppen.
  "Det är läraren. Hon kommer för att döda mig."
  Fanny skrattade högt åt Bella. Hon reste sig upp, slängde ner borsten i sängen innan hon gnuggade händerna mot varandra.
  "Om hon nu tänker döda dig så får hon försöka ta sig förbi mig", drev hon innan hon med snabba steg sprang iväg ut från rummet. Bella ropade efter henne, som att det skulle stoppa henne. Fanny var något av alltid nyfiken och Bella hann inte ens ta första steget ner i trappan innan hon hörde Fanny skrika efter henne från nedervåningen.
  "Bella!" Rösten var bestämd.
  Hon kände hur kroppen spände sig då hon gick ner och igenom alla rum för att ta sig till hallen där en kille i blont hår stod med ögonfärg gröna. Han blinkade tomt framför sig, chockerad över synen på Fanny i det lilla nattlinnet förmodligen. Han flaxade med blicken mellan de två innan han såg på Bella,
  "Jag har en blomma att leverera", sa han och tog upp en röd ros som han räckte fram till henne. Intill rosens stjälk var ett vitt litet kort knutet i ett rött band. Hon såg förvirrad ut då hon tog emot det. Killen vände då hon öppnade munnen, för att säga att han hade kommit fel, men han var snabb på att försvinna in i sin bil igen. Hon stod kvar som förvirrad. Fanny stirrade på henne då hon stängde igen dörren långsamt.
  "Vem är det ifrån?"
  Bella skakade på huvudet då hon själv inte visste. Hon tog kortet mellan fingrarna och såg oförstående på texten utan något namn att nämna.
  Förlåt för allt som jag har gjort och förlåt för allt jag kommer att göra.
  Hon stirrade stumt på meningen. Hon vände på lappen flera gånger som att ett namn skulle dyka upp om hon kollade extra på det, men nej. Hon läste om meningen flera gånger, i försök i att komma på vem detta var ifrån.  
  "Är det ifrån...?" Fanny såg på Bella med höjt ögonbryn.
  "Nej", svarade Bella snabbt med blicken på Fanny rak, men sedan tvekade hon och såg ner på lappen igen som var knuten till rosen. "Jag vet inte. Det kan vara vem som helst av dem."
  Hon såg på rosen oförstående.
  "Någon verkar gilla dig", sa Fanny med höjda ögonbryn. "Denna någon har skickat en ros med en ursäkt på. Hur gulligt är inte det?"
  Bella såg på Fanny.
  "Men vem av dem?" viskade hon fram. 

_ 
Så, vem av killarna har ansträngt sig så pass för att skicka en ros till henne på leverans? 

Nu när vi ändå lärde oss vad "Bella Notte" betydde på svenska, så kan jag lika gärna lära er hur man säger hej på potugisiska. Oi. 
Jag lärde mig nämligen det idag när jag, Em-iii, Idakandenas och Phoenixelm ringde till en läsare på wattpad; Cleo1021 
Detta för att Em-iii bestämde sig för att hon ville ringa några av sina läsare, och därmed fick vi några mobilnummer. Vi hann bara göra ett samtal, som blev så långt som nästan en timme. Medan en elvaårig tjej lärde oss ett nytt ord på det språk så passade jag på att lära henne lite sexualkunskap. Så, därför bör jag kanske undvika att ringa folk.  
Jag hade egentligen lovat henne att ta med det ordet i berättelsen men hur konstigt vore det inte om någon av killarna började att säga oi som hej mitt i berättelsen? Ojoj. Nejnej, det fick bli ett meddelande här efter istället. 
Jag vet inte ens varför jag skriver detta meddelande. OiOi.