Människan är synnerligen ett underligt släkte. Fråga mig, jag vet. I detta nu sitter jag och tittar ner på dem, ser varje steg de tar och beaktar vart beslut de tar. Vem jag är? Gud? En ängel eller kanske en fågel som försiktigt flyger över allt och alla? Nej mina vänner, jag är inget av det. Jag är bara den som alltid finns med dig, den som vilar i utkanten av ditt medvetande och hela tiden ber dig att tänka om, tänka igen. För tänk om du gör fel? Kan jag då någonsin förlåta dig?
Jag kan riva i dig, jag kan tvinga dig att tänka till en extra gång. Ibland, om du gör som jag säger, ger jag dig möjligheter, öppnar nya dörrar och hjälper dig att sova gott om natten. Men om du trotsar mig, struntar i mig eller låtsas att jag inte finns... det är då jag blir farlig!
Om du behandlar mig illa, då kanske du är en av dem som tar till alkoholen för att dämpa smärtan, vem vet? Alla hanterar mig olika. Jag kan dock lova dig att dina nätter kommer bli till ett helvete och dina dagar kommer kännas avdomnade. Du kommer aldrig få ordentlig ordning på dig själv, aldrig kommer du finna ro att slappna av helt och hållet.
Betyder detta att jag är din fiende? Är jag kanske en del av dig, en mörk och hemlig del? Är jag en allsmäktig kraft som hela tiden finns omkring oss alla? Eller är jag din vän?
Kalla mig Gareja så länge, så får vi se om du listar ut resten.
YOU ARE READING
Bär mig med dig
Paranormal~ En siluett. En mörk, hukande siluett med en pistol i handen. Den riktas emot kvinnan som ligger på marken framför oss. Hon gråter, skriker och kramar sig själv. Endast en tunn klänning klär henne och den ligger klistrad emot hennes kropp, indränkt...
