"Jag tänker inte döda dig i sömnen, sov nu" väser Jesse och släcker lampan i taket. Rummet blir nästintill kolmörkt och jag kniper ihop ögonen.
"Du kanske ofredar dig på mig?" Fräser jag och får ett skratt tillbaka.
"Du, Welie. Om jag var en vidrig våldtäktsman, vilket jag inte är, skulle jag förmodligen inte använda ord som ofreda" svarar han mig trött och jag muttrar till svar. Mina ögon börjar vänja sig vid mörkret nu, jag kan urskilja saker. Mina fötter, mitt täcke, soffan jag ligger i, Jesses nakna ryggtavla, hans säng... Vänta nu. Jesses nakna vadå? Jag vet att jag inte borde, men jag tittar igen. Ser hur den mycket riktigt är riktad emot mig medans han står bredvid sängen och pilar med något. Det är för mörkt för att se mycket, men jag kan se att den är tatuerad, precis som resten av hans kropp. Armarna är fulla av dem, tatueringarna.
Sedan vänder han sig om.
Oj.
Wow.
Jösses.
Jag tror att jag lider av Stockholmssyndromet. Jag vill inte något annat än att titta närmare på den där magen, alla sex rutorna. Kan man vara tänd på sin kidnappare? Är det väldigt onormalt? Han äcklar mig, hans livsstil. Men kan jag vara attraherad av hans utsida?
"En kudde till?" Frågar han mig och jag sväljer.
"Ehm, ja tack?" Mitt svar är alldeles för tveksamt, rösten för skakig. Han skrattar åt mig och kliver närmare, räcker mig kudden. Det är då jag ser det, hans mage på nära håll. Full av ärr. Hundratals vita, raspiga ärr. I alla storlekar, vissa lika stora som en tallrik på längden, andra små som en enkrona.
"Ville du säga något mer?" Muttrar Jesse aningen - besvärat? - och släpper kudden. Han märkte att jag stirrade, jag måste säga något.
"Hur?" mumlar jag, för skamsen för att se honom i ögonen.
"Non of your business" han vänder sig om och går tillbaka till sin säng, lämnar mig kvar ensam i soffan. Plötsligt vill jag desperat veta, förstå. Varför är han som han är? En kallblodig mördare. Var han som jag? Tvingad i en värld av våld?
"Jag..." börjar jag men vet inte hur jag ska fortsätta.
"Låt honom vara" viskar Garejas lugnande röst inom mig och jag tystnar.
"Bara låt det vara" muttrar Jesse och sedan knarrar det till och han lägger sig i sin säng. Minuter går. Jag stirrar som besatt på klockan med de intensivt blåa siffrorna på hans nattygsbord, 01:23. En timme går. Borde jag försöka fly? Jag är inte dum nog att tro att dörren inte är förseglad på något sätt, men jag kanske kan överlista vad det nu är för lås han använt sig av? Jag är rätt duktig på att dyrka upp vanliga lås.
Försiktigt, med minsta möjliga ljud sätter jag mig upp i sängen.
"Försök inte ens" Jesse låter inte ens upprörd men jag reagerar direkt på hans ord, lägger mig snabbt ner i sängen.
"Jag är bara kissnödig" ljuger jag snabbt och jag känner Garejas missnöje inom mig.
"Du kissade för en timme sedan, innan vi gick och la oss" muttrar Jesse, helt klart inte övertygad.
"Ehm, ja. Men jag kanske måste kissa igen?" Han suckar, tänder lampan och ställer sig upp. Endast iklädd kalsonger. Hjälp. Sedan vänder han ryggen emot mig, visar upp en vältränad och ärrad rygg, överallt har han ärr. Han drar på sig sina byxor, ett par ljusa lågt sittande jeans och vänder sig emot mig igen.
"Ska vi gå då? Du vet väl själv var toaletten är?" Han ser trött på mig.
"Vem fan har inte en toalett i sin lägenhet?" fräser jag och följer honom emot dörren.
"Jag? En massa andra människor!" fräser han tillbaka och böjer sig ner framför dörren, låser upp något och öppnar dörren. I trappen är det kolmörkt och han kliver ut före mig för att tända lampan, jag passar på att greppa en gamla ölflaska som står bredvid mig på det pyttelilla svarta hallbordet. "Kom nu"väser han och jag kliver ut i den nu upplysta trappen med mitt täcke runt mig och ölflaskan instoppad bakom täcket.
"Jag är påväg" muttrar jag och släntrar efter honom. Jesse vänder sig om och går framåt i den slitna trappen som stinker av kiss och gammal sprit. Nu, nu eller aldrig. Jag tar ett språng, släpper täcket och slungar iväg flaskan i riktning emot Jesses huvud.
Den träffar.
Det låter hemskt.
Han faller.
Det rinner blod.
Jag spyr.
Är jag fri nu?
