Armen ska inte vara om mig, den ska inte det. Trots detta kan jag inte hjälpa att känna mig aning tröstad av den värme och... trygghet den skänker mig. Jag kan hata Tomaz allt jag vill, men han kommer alltid att vara en trygghet för mig. På samma sätt som han är en koppling till min skräck.
Fast armen ska ändå inte vara där, så fortfarande med ett pipande i öronen lägger jag av den ifrån mig och sätter mig upp i gruset. Snart ser jag mig om efter huset, bara för att se att det inte... finns. Där huset tidigare var är det nu bara eldsvådor och rök, luften är tjock och jag börjar hosta av all tjock rök som svider i halsen och näsan. Värmen är kväljande och jag vill bara komma härifrån, nu. America är medvetslös men jag ser att hon andas. Bakom mig ligger Tomaz med ögonen stängda och avsvimmad även han. Skit. Rakt framför mig står den vita bil han kom hit i och jag tänker att jag måste ta oss till den. Jag får släpa dem andra, dra dem i gruset eller något. Jag reser mig upp och ser ner på Tomaz avslappnade ansikte, den ljust bruna hyn och de tjocka svarta ögonfransarna. Utan att kunna hjälpa det sätter jag mig ner på huk och för min hand till hans ansikte, låter fingrarna vandra utmed hans lena hud. I det ögonblicket slår han upp ögonen, inte långsamt utan väldigt, väldigt fort. Jag håller kvar min hand en sekund och han sneglar på den med ett förvirrat uttryck i ansiktet.
Han rör på läpparna, säger något. Allt jag kan höra är det ständiga pipandet och jag tar bort min hand och skulle nog ha rodnat om det inte redan varit så varmt att hela mitt och Tomaz ansikte var rött. Istället bara pekar jag på America och han reser sig upp, tack och lov oskadd. Vi är kanske 20 meter bort ifrån där byggnaden innan var och jag greppar Americas ena arm och ser Tomaz ta tag i den andra. Han ser på mig och nickar, får en nick tillbaka och sedan vandrar vi med America bakom oss i riktning emot bilen.
//
America ligger ligger och sover nere i sitt rum och jag och Tomaz har smugit upp på hotellets tak. Vi funderade på att skaffa ett nytt hotell, fast kom fram till att det inte fanns mycket anledning. Om Jesse visste var vi var nu, kunde han utan tvekan ta reda på det igen. Hade jag dessutom rätt, tror han nu att vi är döda.
"Det var han vet du, han vi jagar. Han skrev en lapp till mig, jag vet att det var han. Han som planterade bomben och allt" säger jag och mitt uttalande följs av ett duns. Jag vänder mig om och ser att Tomaz slagit sig ner på marken, mitt på den kalla betongen.
"Sätt dig" orden är hårda men tonen mjuk, trots detta skakar jag bara på huvudet. "jag är för stressad".
"På grunda av honom? Tänker du berätta för mig vad han heter?"
"The one that got away" muttrar jag, väl medveten om att det inte kommer göra Tomaz något klokare. "Jesse, han heter Jesse. Men han smet, han var vår första människa att rädda. Att övertala att välja den rätta vägen, men han smet. Och barnslig som jag är döpte jag mappen jag gjort om honom till just The one that got away" ett mullrande skratt, som kommer djupt inifrån hans bröstkorg ekar på taket och jag stirrar ilsket på honom. "Skrattar du åt mig?!" fräser jag och han nickar bara. "Idiot" säger jag och sätter mig ner bredvid honom. "Varför körde du efter oss när jag bad dig att låta bli?" frågar jag och ser ner i marken. Studerar den grå betongen.
"Skulle du önskat att jag inte gjort det?" Frågar han och lägger sig ner med huvudet emot den hårda betongen. Plötsligt känner jag hur otroligt trött denna dag gjort mig och önskar att jag också kunde sjunka ihop, vila emot honom. Vore det konstigt? Jag bestämmer mig för att skita i vilket och lutar mig bakåt, sjunker ihop emot hans bröstkorg.
"Det är klart jag inte skulle önska det, men jag bara undrade varför"
"För att jag var orolig" svarar han och flätar ihop sina fingrar med mina.
Hand emot hand.
Fingrar som kupas om varandra och styrker toppen på två nakna handflator.
Jag ligger på hans mage med slutna ögon och bara lyssnar på trafiken omkring oss. Mitt uppe på taket är det tyst förutom alla de ljud som kommer nerifrån. Över oss lyser en himmel full av tusentals stjärnor, var och en unik.
"Jag hatar det här" viskar jag med gråten i halsen. "Hatar oss, dig"
"Jag vet" svarar han bara.
"Varför Tomaz?" Frågan är oklar man jag vet att han kommer att förstå, att varje ord kommer att vara givet.
"Jag vet inte Welie" han drar med sin hand över mitt hår och jag blundar igen.
"Varenda slagsmål. Jag minns allt Tomaz och jag vet inte hur jag ska kunna minnas dig för något annat än det. Inte för att du slogs, de gjorde jag också. Alla aggressioner vi hade inom oss, all ilska vi tog ut. Jag anklagar dig inte för den, för jag var lika illa jag. Men alla minnen Tomaz. Hur ska jag någonsin kunna titta på dig utan att tänka på när jag lappade ihop min pappa på nätterna? Utan att minnas när vi kom hem ifrån ett gängkrig och jag satt där nätterna igenom med dig bredvid mig och klistrade ihop hans trasiga hud?" Jag hör honom dra ett andetag.
"Welieana, hur ska jag någonsin kunna tänka på dig utan att minnas min söndertrasade pappa? Jag var också med vet du, när vi åkte ifrån gäng till gäng och slog alla sönder och samman. Jag har också sätt vilket extremt storhetsvansinne våra pappor hade. Jag kommer aldrig kunna förklara varför. Det kommer för mig alltid vara ett mysterium varför vi skulle slå skiten ur hela stan. Så hur ska jag någonsin kunna se dig som något annat? Berätta de för mig Welieana" orden hugger in i hjärtat på mig, för jag vet hur sanna dem är. Jag är lika mycket olycka för honom som han är för mig. Våra pappor ingick i precis samma gäng, slogs precis lika mycket och intalade oss lika mycket båda två att slagsmål var de enda rätta sättet att hantera saker.
"Jag hatar att jag älskade dig Tomaz" viskar jag och han säger inget. "Jag avskyr att jag inte kan hata dig" fortfarande inte ett ljud, "Och jag tror att jag alltid kommer älska dig" och han säger inte ett ord.
~~~
ÅH! NU ÄR BOKEN PÅ FEMTE PLATS! JAG BARA... GAHHHHH!
TACK TACK TACK!
Jag vet att "Övernaturligt" listan är jämförelsevis lätt att klättra på men ändå, det känns så amazing! TOPP 10 listan har boken varit med på! TOPP (FREAKING) 5 till och med!!
Men ni, nu får ni kommentera mer! Ni är bäst på både det och att rösta men ni kan ännu bättre! Jag vill veta vad ni tycker om Tomaz? Jesse? Welie? America?
