"Och ni är alla här därför att ni har fött med en speciella gåva, ni har fått ett uppdrag. Ni är liksom resten av mänskligheten tjänare åt Gareja, och ni skall arbeta åt henne".
Han sa hennes namn. Han sa Gareja. Det är inte ett ord, det är ett namn. Gareja är ett namn. Ett namn som jag skrivit över ett helt papper, ett namn som skänker mig värme och trygghet. En namn som får mig att vilja göra det rätta och inget annat. Ett namn på de som viskade i mitt huvud.
"Vem är Galeja?" Den blonda flickan vid namn Aurora ser chockat på Peter och jag får lusten att skrika på henne. Gareja heter de, eller hon, eller han.
"Ga-r-eja" Peter betonar ordet R:et och jag ler, tack. Sedan ler Peter emot henne och jag får lusten att be honom att sluta le hela tiden, det är ganska obehagligt. Fast han nog menar väl så får de där ständiga leendet fjärilarna i magen att bli ännu mer panikslagna.
"Vad för gåva?" Frågar jag och plötsligt är allas blickar på mig.
"Va?" Flickan med de långa svarta håret i flätan ser förvånat på mig, "Vadå gåva?". Jag struntar i att svara henne och ser istället på Peter.
"Du sa att vi alla hade fötts med en speciell gåva, jag vill veta vilken" mina ord låter självklara och jag kan inte fatta att jag lyckas säga dem. Hela mitt inre vibrerar av nervositet. Peter bara ler emot mig och jag önskar att han skulle sluta le hela tiden.
"Det har ni. En gåva som kan bli er död likväl som er frälsning" Jag skakar på huvudet, han pratar i gåtor.
"Förklara nu, ordgrant och tydligt" Amerika ser först strängt på Peter och sedan på mig med ett leende som till skillnad ifrån Peters ser äkta ut.
"Okej, okej. Så här är de, jag är en så kallad finnare och sådana som jag föds också med en kraft inom sig, men den visar sig senare. Tio år senare än er för att vara exakt."
"Så du är 28?" Frågar Aurora.
"Jag är nyss utvald så ja, jag är endast 28 år. Det betyder att ni alla är 18 och därför utsedda till något annat, något som inte är finnare. Ni mina vänner, är sökare." Jag tror att jag nyss satte i halsen.
"Lugn. Han förklarar snart" Jag rycker till igen när samma silkeslena röst viskar i mitt huvud. Jag kommer aldrig vänja mig vid de här.
"Sökare?" Amerikas röst hörs igen och jag ser surt på henne. Kan de inte höra Gareja inombords? Det är så sjukt att jag nyss tänkte de där.
"Ja, sökare. Jag är en finnare vilket betyder att jag får en känsla när en ny sökare är redo. Mitt jobb är att hitta er och introducera er till det här livet." Peter sätter sig ner i en fotölj och de röda skinnet skriker.
"Vad gör en sökare?" Auroras röst hörs igen.
"En sökare letar reda på personer som har de svårt i livet och hjälper dem. Inte människor som mår dåligt, utan människor som beter sig dåligt. Erat jobb är att göra dem bättre." Peter ler obehagligt igen.
"Så vi ska åka runt bland snattare och folk som röker i tidig ålder och tala dem tillrätta?" Amerika låter tveksam och jag kan nästan höra på henne att hon vet om vad han kommer svara.
"Nej. Mer mördare, rånare och knarklangare" och-där-dog-jag. Längst bort i soffan piper Sammy till och hennes bleka hand åker upp till munnen. Amerika stirrar ner i marken och Aurora försöker panikslaget säga något. Själv bara stirrar jag på Peter, chockad men säker.
"Vad innebär vår gåva då?" Orden kommer ur min mun utan att jag menat att yttra dem. Genast dras allas ögon emot mig och Peter bata gapar.
~ Amerikas PoV ~
Jag förstår henne inte. Jag har verkligen aning om hur hon tänker, hur hon kan vara så lugn! För inom mig skriker paniken högt och jag kan inte fatta allt detta. Inget är logiskt och helst av allt vill jag bara springa in på badrummet lch gråta. Men hon, Welie, bara står där. Hon har inte satt sig ner än och bara står och ser beslutsam ut.
"Det kan jag inte berätta, inte nu. Men gör er redo, kom på ursäkter och förberedd er på att ljuga för allas säkerhet. För om en vecka åker ni på erat första uppdrag. Två och två."
~~~
Tadaaaaam!
Vad tycker ni? Fler kommentarer, please!
