"Berätta allt igen nu" America låter bestämd och jag suckar.
"Jag har redan gjort det, 2 gånger America."
"Men vad förstår inte, jag hörde skotten. Så jag smög neråt men hissen var full av panikslagna människor. Jag vill veta varför han inte sköt någon. Eller jag vill veta ännu mer varför ingen vakt grep in, eller varför ingen larmade polis. Jag vill också veta varför han inte sköt dig och hur tusan han hann iväg!" Jag önskar att Tomaz var här så jag slapp förklara allt själv, men han var och hämtade saker vi kunde behöva i sin butik. Vapen och sånt.
"Jag vet inte varför han inte sköt någon America. Ingen vakt grep in för att hotellet inte har några, det är ett litet hotell. Ingen larmade polis därför att allt gick så fort och alla hade panik, det hela var över på säkert 10 minuter. Varför han inte sköt mig har jag inte den blekaste aning om verkligen inte en aning. Tomaz kanske skrämde honom för mycket eller något? Jag menar han hade ju ändå ett vapen riktat emot sig. Att han hade tiden att fly är väl inte så konstigt, ingen hann larma en polis, så han var inte jagad" jag andas ut. Så, nu får hon inte ha fler frågor.
"Okej, jag kan gå med på allt utom en sak. Varför sköt han dig inte innan Tomaz hotade att skjuta honom?"
Innan jag hinner svara smäller Tomaz upp dörren och kliver in på hotellrummet. Hotell kanske är att överdriva, det är mer som ett vandrarhem. Två våningssängar, totalt fyra bäddar och en soffa. Det är allt som finns i det lilla rummet med bajsbrun matta.
"JÖSSES! Welie berättade inte att ni var i slagsmål också!" Skriker America och jag tittar på Tomaz. Han är rödmosig i hela ansiktet och blöder svagt ur ett sår på högra kinden.
"Det var vi inte." Säger jag och ställer mig upp. "Vad har hänt?" Tomaz tvekar för en sekund. Bara en sekund, men det är tillräckligt för att jag ska notera det.
"En brud försökte råna mig på gatan, jag slog tillbaka. Ingen fara, jag är okej" säger han och böjer sig fram för att ge mig en puss. Jag backar.
"Du stal min pistol" Jag ser tvekande på honom.
"Nej, jag stal tillbaka min pistol. Det är en annan sak" är det de?
"Okej" jag bestämmer mig för att släppa det, även om jag inte vill.
"Men jag har fixat en ny till dig" han ler och börjar rota i sina fickor. "Look at this beauty" visslar han och jag tar leende emot en tung svart pistol. Den har en liten glittrig pärla på toppen som ser ut att vara ditklistrad.
"Varför i helvete är det glitter på min?" Morrar jag, irriterad över att han trott jag skulle tycka om den fåniga detaljen. Tomaz rycker till av min stränga ton och lutar sig framåt för att titta på den lilla silvriga pärlan.
"Jag hade ärligt talat ingen aning om att det var krimskrams överhuvudtaget på den" svarar han och böjer sig ner för att ta bort det. Jag sliter snabbt bort den.
"Nej, låt det sitta" fräser jag, omedveten om varför jag försvarar den fjantiga obetydliga pärlan.
"Okej, okej. Ilskna människa" skrattar han och backar. "America, här är din. Var snäll och inte få ett utbrott du också" han tar upp ännu en pistol ur fickan, denna är grå, och kastar den på sängen bredvid America.
"Ah!" piper hon och hoppar bort ifrån den och stirrar ilsket upp emot oss. "Tänk om den hade fått spader och skjutit mig? Va!? Då hade jag varit död! Våldsvana idioter är vad ni två är! Ni plockar med pistolerna som om de vore leksaker!"
"Lugn!" Svarar Tomaz aningen chockat, "den är säkrad" och America bara stirrar på honom.
"Och det betyder?!" Fräser hon, fortfarande uppkrupen i ett hörn av sängen långt ifrån pistolen.
"Att det inte går att skjuta med den, alls. Man måste osäkra den först, vilket man inte kan råka göra." Tomaz har sin föreläsare-röst på och America ser aningen lugnare ut. Jag kommer ihåg när han använde den rösten för att lära mig, för många år sedan.
"Okej då. Men jag tänker ändå inte använda den, bara så ni vet. Jag har aldrig skjutit något i hela mitt liv och jag tänker inte börja nu. Du får sköta våldet på våra uppdrag Welie" America låter bestämd och jag säger inte emot utan bara nickar.
"Fine, våld har jag sysslat med förut. Som den våldsamma idiot jag är!" Fräser jag ilsket och vänder mig ifrån henne. "Tomaz, ge mig nycklarna till din bil nu." Han stirrar på mig, "Snälla?" jag försöker se aningen snällare ut och hoppas att jag lyckas.
"Var försiktig" säger han bestämt och lägger ett par kalla nycklar i min hand.
"Alltid" jag ställer mig upp och ger honom en puss på kinden. Han luktar massvis med herrparfym, ganska starkt men en frisk doft. Lite skogsaktigt.
"Bra" mumlar han och America ställer sig upp i bakgrunden.
"Du vet att jag inte menade så, du är inte en våldsam idiot på ett dåligt sätt" säger hon skamset och ser uppgivet på mig.
"Finns det ett bra sätt att vara det på?" kontrar jag sårat och kliver ut.
