Bär mig med dig

Kapitel 16

((Detta är andra kapitlet idag, se till att du läst de första!))

"Varför fick vi byta person?" Jag ser undrande på America vars ryggtavla är emot mig. Hon bär en lång vit klänning som fladdrar i vinden och jag kan inte låta bli att undra hur tusan hon tänkte när hon valde den.

"De är så coolt! Ga.... hade sa.... Sen..." De blåser väldigt mycket här så jag hör ungefär hälften av de hon säger och petar henne i ryggen.

"Va?" hennes aniskte spricker upp i ett leende och jag ler tillbaka emot henne.

"Gareja!" jag ser förvirrat på henne.

"Va?"

"Gareja hade velat de! Visste du att de finns folk som kan... typ ha kontakt med henne? Vissa människor får typ... Fragment av meningar ifrån henne. Så hon kan hjälpa oss att förstå saker och göra rätt."

"Vissa människor? Pratar hon inte med... ehm, alla?" America bara skrattar.

"Haha, I wish! Tänk att få prata med henne! Wow, asså seriöst. De vore så himla coolt"

"Vad menar du? Hur har de kontakt med henne då?" förvånat bara tittar jag på America som tar tag i min hand och sliter mig över gatan.

"Vi ska häråt, och de pratar typ genom drömmar. Någon vaknar upp och har fått som budskap av henne. Men det är bara ett fåtal människor som kan de. Och de sägs vara de godaste människor man kan hitta!"

"Oj... wow. Är de ingen som pratar med henne då?"

"Jag har hört att en gång för länge sedan, okej de här kommer låta som en töntig saga, men i alla fall" Hon drar mig in i en liten affär på en bakgata och äntligen tystnar blåsten. "För länge sedan säger i alla fall vissa att de fanns en man vid namn... Ehm... Okej, jag kommer inte ihåg vad han hette. Men han ska i alla fall ha hört, alltså bokstavligen hört, Garejas röst i huvudet en gång!" jag bara gapar, för jag har sedan dag ett hört Garejas röst som en självklarhet i huvudet.

"Jag vet! Fast man ska inte tro på allt man hör" America misstolkar mitt förvirrade uttryck och drar mig längre in i den lilla affären. Det är fullt av skruvar och borrar på varje hylla och längst in i butiken finns en disk i mörkt militär mönster.

"Vad gjorde vi här nu igen?" jag skäms lite för att ha låtit America ta allt ansvar, men är bestämd att börja ta igen de på en gång.

"Vi ska skaffa information om..." Hon ser sig om och lutar sig fram emot mig, "Jesse". Jag nickar och vi går fram till disken där en lång kille står med ryggen emot oss.

"Hello?" Prövande frågar jag efter hans uppmärksamhet och han stannar till en sekund innan han långsamt vänder sig om och blottar samma rak tandrand och sneda leende jag såg för bara några veckor sedan. Hans näsa är lätt svullen men nästan helt läkt och på sig har han en lång röd och vit rutig skjorta som sitter löst runt hans vältränade kropp.

"Welieana"

"Tomaz"

America bara stirrar på oss.

"Du är snubben ifrån flygplatsen! Oj, jösses. Jag svär att jag inte visste Welie! Ursäkta mig, men vi ska gå nu" hon vänder sig om direkt och börjar gå därifrån men jag står stelt kvar, vägrar röra på mig.

"Welieana" upprepar sig Tomaz och stirrar stint på mig.

"Welie!" piper America bakom mig och drar löst i min gråa munktröja. "Kom nu!"

"Vänta en sekund" jag pressar fram orden och ser hela tiden Tomaz i ögonen och sedan följer jag efter America ut ur affären.

"Jösses! Tack och lov att vi kom därifrån! Kommer han efter tror du? Welie? Welie du måste tro mig jag hade verkligen ingen aning!" jag låter henne få ur sig allt innan jag långsamt lägger en hand på hennes axel, ser henne i ögonen och säger att,

"Jag måste prata med honom" först bara glor hon på mig.

"Är du sjuk eller? Inte en chans! Han skrämde livet ur dig på flygplatsen!"

"Nej, eller ja. Det är komplicerat, men jag... Jag känner honom sedan innan, okej? Jag måste prata med honom, länge kanske. Du måste gå, leta fler ledtrådar eller något. Jag måste America" Hon ser ut att vilja slå till mig, övertala mig eller kanske knyta fast mig i marken så jag inte kan gå in till honom, men hon har inget val. När jag har bestämt mig så har jag och de vet hon, så hon bara nickar och går ifrån mig.

"Jag åker till nästa informatör, ring om de är något. Lova?" jag nickar till svar och springer till henne igen och ger henne en stor kram innan jag vänder om och återigen med fjärilar i magen går in i affären och fram till disken.

"Hur är de med näsan?" han ler emot mig.

"Vill du gå och ta en kaffe?"

"Alltid"

~~~

Det är Tomaz som jag tänker mig honom på bilden, ni får såklart tänka som ni vill ;) Men visst är han sexig? Tänk er de fast med mer tatueringar!