Vad svarar man på en sådan sak? När hela din värld, allt du trodde dig veta rasar ihop framför dig, hur ska du då reagerar på det? Vad ska ditt gensvar på det faktum att din pappa du trott varit död i två år lever?
"Jesse, Nej. Du har fel, min pappa dog för två år sedan" Han ser plågat på mig och jag vet inte vad jag ska svara. Han är fri nu, ifrån bojor och kedjor ändå stannar han kvar. Han skjuter mig inte eller skadar mig han bara ser på mig.
"Nej, jag har rätt. Jag är säker"
"Nej. Nej, nej, nej. NEJ!" jag slår med armarna omkring mig och skriker ut mitt sista nej. "Min pappa dog för två år sedan i ett slagsmål som du uppenbarligen har en himla massa att göra med. Han dog när han kämpade för sin skruvade sak. Tomaz såg honom dö. Han är död! JAG VAR PÅ HANS BEGRAVNING!" Jesse lägger en hand på min axel och jag hoppar upp ur sängen och stirrar på honom. "Nej, nej nej! Aldrig i livet, min pappa är död och du är dum i huvudet som försöker lura mig såhär!"
"Jag ljuger inte Fierce lady, kan jag få förklara mig?" frågar Jesse med en frustrerande lugn ton som gör mig förbannad. Jag har panik, varför är han så lugn? Jag rycker åt mig pistolen och siktar den emot honom.
"Prata" mumlar jag lugnt, hur kan jag vara lugn? JAG HAR PANIK PÅ INSIDAN. Han höjer sina händer framför sig och ser med bestämd blick in i mina ögon. Han ögon är så svarta, så djupa och förundrande.
"Jag ska, kan du ta ner den där?" jag skakar på huvudet och han suckar. En stund förblir Jesse helt tyst, han ser ut att debattera med sig själv. "Okej, jag berättar. Även fast du försöker mörda mig" ett litet yttepytte leende skymtas på hans läppar och jag stirrar ilsket på honom.
"Nu"
"Du vet redan början, Deus hade ihjäl min syster på Amelias uppdrag. Jag ville hämnas så den där dagen för två år sedan när du inte var med sökte jag upp Deus, alla utom en person i gänget var på plats" alla utom en, jag var inte där. "Jag var inte dum, jag trodde inte att jag ensam skulle kunna ta mig an en hel arme så jag hade mutat en av dem att hjälpa mig. En person som skulle lura dit alla, en person som mot en miljon kronor skulle ge mig Deus" Vilken person?
"Vem?" Han ignorerar min fråga och fortsätter prata.
"Men det lyckades inte, alla utom du kom till platsen men när jag skulle skjuta dem kunde jag inte. Jag satt på ett tak en bit ifrån med ett gevär riktat emot din pappas huvud, men jag kunde inte trycka av. Jag hade aldrig dödat förut och kunde inte pull the trigger så att säga. Jag hade en känslomässig spärr i huvudet"
"Vem förrådde oss? Vem hade du mutat Jesse?"
"Jag hade ringt polisen innan jag satte mig på det där taket, jag ville att dem skulle arrestera alla som överlevde eller kanske plocka upp döda kroppar eller jag vet inte vad. Men polisen var redan påväg till platsen när jag fegade ur och det fanns inget jag kunde göra för att stoppa dem" han stoppar sin historia för att dra ett djupt andetag, "Jag satt där i fem minuter med siktet inställt på din pappa, ledaren. Jag såg hur den som hjälpt mig blev allt mer nervös, jag sköt inte och hans förfalskade historia, vilken den än var, skulle falla ihop. Då hörde jag sirenerna och fick panik. Jag sköt och sköt. Jag visste inte vad jag sköt på utan bara sköt och såg en massa människor falla till marken. Säkert sju stycken, alla utom en försökte ständigt ställa sig upp. Den som stannade kvar på marken skrek din pappa åt, säkert för att han var svag och sedan i samma stund som en polisbil svängde in runt hörnet slet din pappa fram en kniv och gjorde slut på mannen" Min pappa hade dödat förr, det kunde jag tro på.
"Varför tror alla att han dog?" min röst är känslolös men jag är väldigt väldigt arg.
"Lugn mitt barn, andas" Inte ens Gareja kan lugna mig nu.
"Det är en skam att åka in i fängelse för något så simpelt Welieana, i alla fall om man är en del av Deus. Din mamma ansåg att din pappa inte hade annat än dåligt inflytande på ditt liv, vad vet jag. Det finns många anledningar till att de kan ha ljugit" Tror jag på detta?
"Vem? Vem var det som förrådde oss?" Jesse ser plågat på mig, "Berätta för mig vem som skickade min pappa, som jag avskyr, i fängelse? Vem förrådde oss? Vem mördade flera av våra medlemmar för en simpel miljon kronor?"
"Tomaz" orden lämnar hans läppar och tusentals pusselbitar faller på plats i mitt huvud. Tomaz som flytt landet, som aldrig kontaktat mig, som vetat läskigt mycket om Jesse.
"Ni har jobbat ihop här också eller hur?" jag håller samma döda ton på min röst hela tiden, visar inte en enda känsla. Jesse nickar och jag får mina misstankar bekräftade. "Du sa att Emma hade info om din systers mördare, du vet redan vem det är... Letar du efter var han är?" ännu en nick. "Han är Tomaz pappa Ronald som Tomaz hatar, avskyr. Det är därför ni har jobbat tillsammans"
"Tro inte att jag har njutit av det" Jesses röst är tom.
"Vad skulle du säga..." jag sätter mig ner på huk och ser upp in i Jesses svarta ögon "Om en ny partner?"
