Bär mig med dig

Kapitel 37

Hey igen! Ido-Doi här, äntligen tillbaka. Förlåt att jag inte skrivit på så länge, jag ber om ursäkt. Saker har kommit emellan. Men nu kommer ett kapitel, tänkte dock uppdatera er lite. Eller rättare sagt påminna er om lite saker. Så ni slipper läsa tillbaka och ändå förstår vad kapitlet kommer handla om. FÖR VILL INTE FÖRLORA ER FIIINA läsare bara för att jag slarvat med uppdateringar!

Jesse - Han ligger fastbunden i sin säng efter att ha mixtrat med Welies bil och sedan kidnappat henne. Hon göra sig fri och har nu bundit fast honom. 

Welie - tvivlar på allt och alla. Försöker pussla ihop allting. Den där dagen för två dagar sedan som var sista gången hon träffade Tomaz är ett mysterium som håller på att lösas just nu. 

Tomaz - Vet allt om den där dagen. Har samarbetat med Jesse om saker ingen vet vad dem var. Han vågar inte erkänna något. Han försökte kyssa America för att hämnas på Welie när hon kastade ut honom. 

America - Nobbade Tomaz kyss, är arg på Welie men trogen. 

Amelia - syster med Emma som Jesse sköt för länge sedan. Amelia var den som beställde mordet på Jesses syster. 

Deus - (latin för gudarna) namnet på gänget som Welie, Tomaz och deras pappor ledde.

Sååå! Läs nu och lämna gärna en kommentar! Kramar ifrån miig!

~~~

"Jag ska berätta om din pappa Welie, men först måste jag förstå en sak. Min syster mördades när jag var 8 år gammal, idag är jag 21 år gammal. Min syster dödades år 2000, då var du... Hur gammal var du då?" Jag ser oförstående på Jesse. 

"Jag var fem... Det var samma år som Tomaz och hans pappa anslöt sig till Deus... Var vill du komma med detta Jesse?" Hans ansikte slappnar av, som om han fått något han länge undrat över bekräftat.

"Fierce lady, jag vill att du håller dig lugn nu. Men innan jag berättar om din pappa, ska du veta detta om Tomaz och Ronald. Vet du vad din pappa krävde av folk för att de skulle få gå med i Deus?" frågande höjer jag på ett ögonbryn. 

"Att man var skicklig och våldsam? Vad menar du? Vi har redan pratat om detta?" jag är inte dum, jag förstår att det är något annat som Jesse syftar på. Men jag kan inte för mitt liv gissa vad. 

"Ja, det var helt säkert en del av det. Men långt ifrån allt. Deus utförde uppdrag åt folk, det var så de tjänade sina pengar. De mördade, utpressade och skrämde folk. Slåss med andra gäng för makten var inte allt." han ser på mig som om han tror att jag ska explodera. Hans mörka mystiska ögon bränner in i mig och jag vill nästan ducka under för känslan av hans intensiva stirrande. 

"Jesse, jag vet detta. Jag var en del av det, det är inget jag är stolt över men jag vet" tvekan smyger sig på mig. Vad kommer han berätta för mig?

"För att komma med i Deus var man tvungen att utföra ett uppdrag och det som Tomaz och hans pappa Ronald fick var ifrån Amelia. De skulle mörda min syster. När Tomaz var sju år gammal så mördade han för första gången." Plötsligt tror jag honom inte. Att ett litet barn skulle ha utfört något så grymt låter ju absurt. 

"Nej. HAN VAR ETT BARN!" jag känner en ilska emot Jesse nu och en skuld emot Tomaz. 

"Jag säger inte att han höll i kniven som hade ihjäl min syster, så dum är jag inte. Men han hjälpte till, han lurade min lillasyster att följa med honom. Att leka med honom. Då väntade Ronald på dem och han dödade henne. Men Tomaz lockade dit henne. Tomaz var delaktig i min lillasysters död Welie. Han har sagt det själv, han har sett mig i ögonen och berättat" Det är då jag minns hur rädd Tomaz var för sin pappa, hur han skakade och hur han blev slagen.  Jag önskar att tårar kunde rinna ner för mina kinder men istället känner jag bara tom. Ska jag vara arg på honom för något hans pappa skrämde honom till för 13 år sedan? Det var hemskt, men hade han något val?

"Varför ville Amelia ha ihjäl din syster ifrån början?" jag kan inte koncentrera mig på vad jag känner om Tomaz, så jag lägger mitt fokus på logiken istället. 

"Min pappa och mamma är rika, snuskigt äckligt rika. Och är i affärer hela tiden, lögnaktiga affärer. Emma och Amelias föräldrar blev lurade på pengar av mina föräldrar och skuldsatta livet ut, båda förlorade sina jobb och Amelia blev arg så hon bestämde sig för att hämnas. Det enda hon inte visste är att mina föräldrar inte bryr sig ett skit om mig eller min syster" Sakerna han säger låter inte verkliga. De känns inte på riktigt, är det på riktigt?

"Så din syster dog på grund av pengar?" Han nickar emot mig och jag sträcker mig emot honom, lutar mig över honom och lossar på knutarna runt hand handleder. Han kommer loss och sätter sig upp i sängen, sträcker på armarna och lutar sig ner för att knyta loss sina fotleder också. "Vad skulle du berätta om min pappa?" plötsligt stannar han upp, fryser till is mitt i sin rörelse. 

"Jag, ehm." han sätter sig nu upp helt fritt i sängen och ser på mig med de där djävulska ögonen. "Din pappa lever Welie, han sitter i fängelse" Jag bara gapar. Det är för mycket. Allt på en gång. 

Tomaz hjälpte till att döda Jesses syster. 

Jesses föräldrar lurade Amelia på pengar. 

Min pappa lever. 

MIN PAPPA LEVER. 

Lever min pappa?