Barndomsvänner | o.e

1 - sommarlov

Sången tystnade och alla väntade spänt på vad rektorn skulle säga. Vi alla hoppades på att han nu skulle säga att vi har sommarlov, men som vanligt skulle han dröja ut på tiden och hålla ett långt tal om hur härligt detta läsår har varit.

Otåligt sitter jag och pillar bort nagelacket från naglarna då jag ändå inte har något bättre för mig.

Igår fixade jag dom själv med fransk manikyr. Vilket jag verkligen ångrar idag att jag gjorde. Det blev snett, fult och dessutom hatar jag att ha nagelack på mig. Det är så fult på mina naglar och jag biter ändå bara bort nagelacket.

"Hänger du med mig och Julia till stan sen och fikar " viskar Märta till mig.

"Klart, vart ska vi fika?" svarar jag på samma sätt som Märta ställde frågan, genom att viska.

Märta, Julia och jag är en oskiljbar trio. Många bruka påstå att vi umgås för mycket med varandra. Attt vi behöver vara ifrån varandra mer och umgås med andra. Men vi mår bra och har kul när vi är med varandra, så jag förstår inte varför det är så fel?

"Vi tänkte att vi kunde fika på starbucks men ja vet inte" sa hon lite osäkert då hon vet att jag inte är ett jätte stort fan av stasrbucks. Egentligen har jag inget emot deras grejer de säljer, det är gott och varierat. Men att alla gör starbucks till en så stor grej, att dom tycker det är coolt att gå dit är det jag stör mig på.

Jag nickar bara som svar och återgå till att lyssna på rektorns tal som äntligen börjar lida mot slutet. Ingen verkar lyssna speciellt mycket, men det verkar inte Nils, vår rektor märka. Han pratar på som om att alla vore jätte intresserade i det han säger.

"Nu vill jag önska er alla ett riktigt härligt lov" avlsutar han sitt tal. Alla flyger upp från stolarna, och tjoar glatt. Det dröjer inte många sekunder innan alla 300+ elever har lämnat den fruktansvärt värma aulan.

Hela klassen samlas för att kramas och säga hejdå. Även några bilder tar vi tillsammans innan alla går skiljda vägar.

En timme senare sitter Julia, Märta och jag inne på Esspresso House med varsin frappino och kaka. Jag valde en choklad cookie till min frappe vilket Julia också valde. Märta valde en choklad muffins.

Till min stora förvåning lyckades jag övertala dom att fika på espresso house istället för starbucks. Tydligen är espresso house "ute" enligt dom. Enligt dom var det populärt förra året. Men jag tycker det är ett mysigt ställe så jag bryr mig inte om det ger status av att gå dit eller inte.

"så har ni hört att killarna ska till USA snart igen?" suckar Märta och tar en tugga av sin muffins.

"Ja de ska tydligen vara iväg jätte länge " säger Julia en aning sorgset.

Något dom alltid pratar om när vi träffas är The Fooo, man kan väll säga att både Julia och Märta är ganska så besatta av dom fyra killarna. Själv tycker jag inget speciellt om dom. Jag tycker om deras musik men jag är verkligen inte insatt i det dom gör. Dessutom kände jag och Oscar varandra som små. Så de känns bara pinsamt att vara ett fan av honom.

Oscars familj och min familj bodde grannar innan. Vi lekte väldigt ofta med vasrandra. Men en dag flyttade han och hans familj till en annan del av Stockholm. Jag var 11 och han 12 år. På så sätt tappade vi kontakten, vi umgicks nått år efter han flyttat, men ju äldre vi blev så tappade vi kontakten mer och mer. När han blev känd slutade han höra av sig, men jag var inte särskilt bättre på att höra av mig heller.

Så att fangirla över en person man tidigare känner känns fel på så många sätt. Även om han verkar ha glömt mig så känns det konstigt att va ett fan av dom. Så jag har helt försökt att undgå att bli besatt av dom.