My badboy 2 (REDIGERAS)

Del. 3

Allisons perspektiv

Jag och Rebecca satt och åt i matsalen. Hon tittade på mig och såg fundersam ut. Efter att tag skrattade jag till. "What?" Sa jag och hon la huvudet på sned. "Nothing, it's just your eyes, they're so beautiful" sa hon och jag log. "Thank you" sa jag glatt. "But like seriously, how can they be so blue?" Sa hon och jag log. Min blick vändes mot Zach och hans lilla gäng då de kom in.

Han tittade sig omkring och när han såg mig stannade han med blicken. Jag kollade bara tillbaka på Rebecca och vi fortsatte prata. Efter en stund tittade jag mig omkring och såg att Zach satt och tittade på mig. Jag mötte hans blick och han tittade på mig en stund innan han tittade tillbaka på sina kompisar. Jag suckade och fortsatte äta.

-

Bortsett från morgonen hade dethär varit en bra dag. Jag fortsatte gå mot bussen, och jag kände att det började regna lite. Jag tog upp mobilen och spärrade upp ögonen. Bussen går om 2 minuter. Jag började springa så fort jag kunde och precis när jag kom fram, såg jag bussen åka iväg typ 50 meter framför mig. Jag suckade och facepalmade mig själv.

Och eftersom jag inte vet vägen hem så behövde jag ringa mamma. Jag tog upp mobilen, och gick in på kontakter, och så fort jag såg mammas nummer blev mobilen svart och en liten snurrande cirkel kom upp (oklart). Den var slut på batteri. Och precis då började det att spöregna. Jag kunde inte låta bli att skratta, hur typiskt var inte dethär. Jag satte mig i busskuren. Sen bestämde jag mig för att gå åt hållet bussen åkte åt.

När jag gått ett tag insåg jag att jag inte hade någon aning om vart jag var. Jag har varit vid skolan flera gånger, och områderna runt om, men hur man kom hem visste jag inte. Och nu kände jag inte ens igen mig längre. Det regnade fortfarande och jag frös. Tillslut bestämde jag mig för att fråga någon vart vi var.

Jag såg en man lite längre bort och började gå dit. En bil saktade in bredvid mig och jag tittade dit istället. Fönstret åkte ner och jag såg Zach. "What are you doing?" ropade han så att jag skulle höra genom allt regn. "Burning calories" skämtade jag medans jag fortsatte gå. Vad trodde han egentligen, att jag skulle gå i ösregnet frivilligt.

"Do you want a ride?" Jag tittade lite på honom. "No thank you" svarade jag.

"Allison, come on, you're going to get sick" jag ökade takten lite. "And why do you care" sa jag men försökte att inte få det att låta otrevligt. "Just get in" sa han och den här gången svarade jag inte utan fortsatte bara gå. "I won't give up". Jadu, jag har märkt det.

Jag stannade återigen. "And what if you're a murderer" sa jag och tittade på honom och han flinade.

"You're freezing, and it's raining, and you actually look a bit lost" sa han. "Oh it's raining? I didn't notice" sa jag sarkastiskt och fick tillbaka ett litet leende. "No but seriously, you can't tell your friends I slept with you and then act like it didn't happen, especially when we just met and don't even know eachother" sa jag och han blev tyst ett tag.

"Well I'm sorry for that one" sa han och jag suckade lite. "You should be" muttrade jag ohörbart och tittade ner på mina genomblöta skor. "But come on, let me just make it up to you by driving you home" sa han och då stannade jag. "Don't think for a second that this is you making up for it, or that I'll talk to you again after this, I'm only doing this because I want to get home" sa jag och gick runt och satte mig i bilen.

Han tittade på mig med ett leende. "I know"