Några dagar senareJag ringde på dörren och backade bak lite medans jag väntade. Dörren öppnades och Alexa öppnade med ett leende, men när hon såg mig försvann det. "Allison..." sa hon förvånat.
"Hi, is Zach home?" Sa jag och hon tittade förvirrat och oförstående på mig. "Uhm, yeah, on his room, but uuhm, do you know he's with....Aubrey, right now?" Min hållning sjönk ihop. "What..?" Sa jag lite tystare. "Oh I'm so sorry honey" sa hon. "I thought you knew.... he is such an asshole" sa hon och såg lite argare ut.
"I-i have to go" sa jag och rynkade ögonbrynen för att inte gråta och vände mig sen om och gick. Jag ökade takten och tvingade mig själv att inte gråta. Jag är så dum.
Jag öppnade dörren och tog snabbt av mig ytterkläderna. Aaliyah mötte mig, men denhär gången hälsade jag inte på henne. Jag kollade uppgivet på henne och vek sen av mot trappen och joggade upp och gick in på mitt rum.
Zachs perspektiv
"Don't even think about it" sa jag och blängde på henne. Hon hade lagt sig på min säng och jag stod och tittade på henne med armarna i kors. "I am thinking about it, and have been for a while, and yeah, you know the deal" svarade hon.
"There's no deal?! How the fuck did you even know that? Leave her and her family alone" Sa jag argt men hon bara flinade. Då ringde det på dörren, men vi gjorde inget åt det.
"Oh honey, I don't care what you think, either you do it, or yeah, I'm doing it" Jag gav henne en mördarblick. "You can't try to control everyone" utbrast jag argt. "Maybe not everyone, but you" svarade hon.
Jag skakade sakta på huvudet. Då kände jag en plötslig smärta i bröstet. Eller inte riktigt nån smärta, mer som ett tryck över bröstkorgen. Jag rynkade ögonbrynen. "I have to go" mumlade jag och gick ut ur rummet. Aubrey följde efter. "Don't forget" viska hon med ett flin och drog handen över mitt bröst innan hon fortsatte ner och gick ut ur huset.
Jag gick ner för trappen och skulle gå ut men blev stoppad av mamma. "Why?" Sa hon besviket. "What do you mean" sa jag och skulle gå förbi henne, jag måste till Allison, nått är fel.
"Why would you do that to her?" Sa hon och jag stannade upp och tittade på henne. "Do what?" Sa jag och hon skakade besviket på huvudet. "You let her down" "what do you mean mom what's wrong with Allison" sa jag lite högre och oron steg.
"She was here. I thought you two weren't talking anymore because you brought home Aubrey, which I by the way could puke on you for doing, but obviously you played her. Good job" sa hon och jag skakade på huvudet. "No, no mom!! I didn't do anything with Aubrey, just, I'll talk to you later" sa jag och skyndade mig ut ur huset. Jag ökade takten och tillslut sprang jag.
Jag var ganska snabbt framme vid Allisons hus och började ringa på. "Come on" mumlade jag och började knacka på också. Dörren öppnades och Kaylie öppnade. "Hi Zach" sa hon och gick åt sidan så jag kunde komma in. "Hi" mumlade jag och sprang upp för trappen mot Allisons rum.
Jag öppnade dörren. Allison satt på sidan av sängen och lutade sig mot väggen. När hon såg mig fylldes hennes ögon med tårar, och hon kämpade för att inte gråta. Hon tog djupa andetag.
"Allison, it's not wha..." "no, stop" sa hon och la huvudet på sne. Jag kom ihåg vad Aubrey hade sagt och rynkade ögonbrynen. Mina ögon fylldes nu också med tårar, och jag kämpade för att inte gråta. "I'm sorry" sa jag och tittade på henne. Då började hon gråta. Trycket på min bröstkorg gjorde ondare.
"It wasn't suppose to happen, she just came over..." sa jag och det tog emot. Det märktes att hon försökte kämpa för att inte gråta mer. Hon tog ett djupt andetag och tittade sen på mig. "I'm in love with you" sa hon och trycket över bröstkorgen försvann.
En tår föll ner för min kind och jag sjönk ner mot väggen. "I don't know what to do" sa jag och hon la sig ner på rygg på sängen. "Me neither"
YOU ARE READING
My badboy 2 (REDIGERAS)
Teen Fiction(Uppföljare av my badboy) Allison Garcia är 16 år gammal och bor med sina föräldrar i ett hus i Florida. Hon ska precis börja gymnasiet, och stöter på 17-åriga Zachary, som lyckas gå den vanligtvis positiva och glada Allison på nerverna. Men ändå ä...