My badboy 2 (REDIGERAS)

Del 12

"I know it's wrong, but it felt soooo right" sa jag och kollade uppgivet på mamma. Efter att vi kysstes, och jag kommit tillbaka till min iq-nivå igen (som verkar ligga på 0 med tanke på mina handlingar) körde jag bara ut honom och satt nu i soffan och åt glass med mamma.

"Maybe he has changed" sa hon och jag suckade och stoppade en stor sked glass i munnen. "Ofcourse he hasn't changed, I saw him like three days ago making out with another girl, I'm soooooo stupid" sa jag med munnen full av glass och sjönk ihop ännu mer. "Now I'm just one of the girls that fell for his stupid eyes, and smile..... And laughter....."

"OH NOOO MOOOOM I'M SOUNDING LIKE REBECCA, this is so ridiculous" sa jag och ville bara gå tillbaka i tiden och ändra tillbaka allt. Hon skrattade och fortsätta äta glassen som att det här inte var något problem. Vilket det var. Ett STORT problem. "And the worst thing is that I actually like him. I have no idea how, it's just when we touch eachother and when he does this thing with his eyes, or like he just looks at me and his eyes just AAAARAARRFGGAGAGGAH THIS IS SO ANNOYING why wouldn't he just leave me alone, these six months were great until now" sa jag och hon höjde ögonbrynen.

"Allison, it's snowing, you're getting a break from school a while, and you just kissed a hot guy. I can't see the problem" Sa hon och ryckte på axlarna. "The problem is not that I kissed a guy it's which guy I kissed. He's probably going to spread that around to the whole school, and just be more assholeish"

Hon skrattade till lite och log sen. "But what if he actually likes you, and won't behave more assholeish, and, if you're lucky, he might not behave like an asshole at all" Jag suckade igen. "I need to talk to him" sa jag och ställde mig upp. "Do so" sa hon och blinkade med ena ögat. Jag blängde på henne och kollade sen på min outfit. Gråa mjukisbyxor och en vit t-shirt.

Jag tvekade en stund men struntade sen i att byta och gick bara ut i hallen och satte på mig skor och jacka, och sen gick jag ut. Jag blev genast lugnare och det var som att alla mina aggretioner bara rann ut. Jag tog upp lite snö och började sakta forma till en boll medans jag började gå. Jag vet inte exakt vart han bor, men ungefär, och förhoppningsvis ser jag väl hans bil någonstans. Jag började gå och bara njöt av den friska luften.

-

Jag var nu i området jag trodde att han bodde i. Jag kollade mot alla hus och kollade efter hans bil. Till slut såg jag som tur var hans bil vid ett stort hus. Det var mycket större än vårat, och såg ut som ett jävla slott. Typ. Det såg ändå mysigt ut, och det var JÄTTEfint.

Jag började tveka lite. Ska jag verkligen ringa på? Tänk om hans familj är jättestrikta och sånt här fint folk.

Eller vet ni vad? Vad spelar det för roll. Jag ringer på. Jag kollade mig lite sneaky runt och kunde skymta massor av leksaker på baksidan. Har han syskon?

Jag följde grusstigen fram till huset och hörde röster. "MOOOOOOOOMMYYYYYYY ZACH TOLD ME TO SHUT UP" ropade en liten ledsen röst.

"ZACH!!! DON'T TALK LIKE THAT TO YOUR SISTER" ropade en kvinna tillbaka.

"BUT COME ON, SHE WOULDN'T STOP TALKING" Det var Zach. Jag log lite åt deras konversation. Jag tog ett djupt andetag och ringde på. "I'M OPJENING THE DOOR" ropade den lilla rösten igen, som nu lät glad.

Det var det sötaste jag hört. "NO YOU'RE NOT, I AM" ropade nu Zach, vilket fick mig att skratta. "NO I AM" en till röst joinade. En killröst, men han verkade inte vara så gammal heller, men äldre än den lilla flickan.

Dörren slets upp och den lilla flickan tittade upp på mig. Hon såg genast blyg ut och backade. Jag hörde hur nån sprang ner för trappen och sen dök Zach upp bakom henne. Han stannade nästan helt när han såg att det var jag.