Allisons perspektiv
"Zach I wanna go home" sa jag och satte händerna för magen. Han nickade och hjälpte mig upp och sen gick vi ut ur toaletten. När vi gick förbi matsalen stannade jag lite och tittade in. Rebecca, Victoria och Jonna stod och skrek på Aubrey medans Zachs kompisar höll i dom.
"I need to go" sa jag och gick in men Zach tog tag i min arm och drog tillbaka mig. "Let's just go home, they'll be fine" sa han och jag kollade tveksamt dit men följde sen med Zach.
Vi satte oss i hans bil. "You okay?" Sa han och jag nickade lite. "My stomach still hurts though" sa jag och han nickade sakta. Han var tyst ett tag.
"... I'm sorry" sa han tillslut och jag rynkade ögonbrynen lite. "This wasn't your fault" sa jag och han tittade fram. "This is all my fault. I'ts my fault she does all these things to you. And I'm so sorry. Ever since I met you, things have happen, and you were a lot happier before I got in to your life. And like seriously Alli, I am so sorry" sa han och jag bara tittade på honom.
"Uuuhm Zach... I've never been more happy in my life than I am right now, with you. All these things with Aubrey doesn't matter at all. Because I have you. That's what counts. You. And trust me, ever since I met you, it has always been, you. Seriously, don't think for a second that I was happier before I met you. Because just looking at you, makes me the happiest person alive"
Han tittade på mig. Sen böjde han sig fram och kysste mig mjukt och helt plötsligt hade jag inte ont i magen längre.
Nästa dag
Jag flinade och gick emot honom och kysste honom. Han lyfte upp mig runt hans midja och kyssarna blev mer slarviga. Jag kände blickarna på oss vilket fick oss båda att flina mellan kyssarna.
Tillslut drog jag ifrån och hoppade ner och backade ifrån honom med ett flin. Han flinade tillbaka och jag höjde ögonbryna lite och vände mig sen om och började gå. Folk följde mig med blicken vilket bara fick mig att flina ännu mer. Jag tittade bak lite och såg att Zach stod och tittade på min rumpa medans han bet sig i läppen.
Jag vände tillbaka huvudet med ett flin och fortsatte gå. När jag kom ut i andra korridoren möttes jag av Jacob. "Hiii" sa han glatt och drog in mig i en kram. "Hi" sa jag lika glatt.
"How are you doing" sa han och jag log. "I'm great, you" sa jag. "Yeah, it's good" sa han och jag nickade.
När vi hade pratat en liten stund till så behövde vi gå. "See you later" sa jag och han log och gav mig en snabb kram och sen gick vi åt olika håll. Jag började gå och just då kom David och hans kompisar in. Jag kollade mig om och såg bara några få elever kvar i korridoren.
Jag mötte Davids blick och han flinade lite. Då vände jag mig om och joggade ikapp Jacob som precis skulle gå in i andra korridoren. "Jacob" sa jag och han stannade och jag stannade framför honom.
"Could you follow me to my class?" Sa jag lite osäkert och han tittade bakom mig och såg David. Med blicken fäst på dem nickade han och la sen sin arm om mina axlar och började gå dit.
När vi gick förbi dem var en av Davids kompisar såklart tvungen att blinka med ena ögat mot mig vilket gjorde så att Jacob genast släppte mig och innan jag ens hann reagera började dom slåss.
"Fuck" mumlade jag och skulle springa och hämta Zach men då tog en annan där tag i mina armar. "And where are you going" sa han och flinade.
Jag tittade på honom. "Section 18: 6 , false imprisonment, I quote, any person who intentionally restricts another's freedom of movement without their consent may be liable for false imprisonment, which is both a crime and a civil wrong"
"Now, if you'd not like to get charged for that, let go of my arms" sa jag och log stort och han släppte sakta mina armar. "Thank you" sa jag och fortsatte sen springa till andra korridoren.
Zach och hans kompisar stod en bit bort. "Zach" ropade jag och han tittade på mig och log, men slutade le när jag inte gjorde det och sen joggade han fram mot mig. "Jacob is fighting" sa jag stressat och han tittade bak på de andra och de sprang fram och sen sprang de tillsammans in i andra korridoren.
Jag följde med. De sprang fram, men istället för att stoppa bråket började ALLA killarna slåss.
"Fuck" mumlade jag. Flera elever började samlas nu. Jonna och Sofia kom nu också in i korridoren. "What do I do" sa jag stressat.
"Why are they fighting?!" Utbrast Sofia. Det var en bra fråga. Just då kom Ryan och hans kompisar in. Jag mötte Ryans blick. Han vände bort den mot Zach och David och dom istället och sen tillbaka på mig.
Han sa något till en av sina kompisar och sen började dom gå dit allihopa och när dom kom fram slet dom bort alla från varandra och då hjälpte flera andra till. Nu var det en stor hög med massa killar i mitten av korridoren.
Jag är verkligen så trött på alla slagsmål. Jag tittade bak på Sofia och Jonna och sen gick vi tillsammans ut från korridoren.
På väg ut mötte vi Aubrey. "Look what you started" sa hon och flinade. Hon syftade uppenbarligen på killarna. Då skulle Sofia argt gå fram till henne men jag tog tag i hennes arm. "Let's go" sa jag bara och log sen lite mot Aubrey och sen gick vi ut från korridoren.
####
FÖRLÅÅÅT FÖR DÅligt kapitel och för dålig uppdatering!!!😫😫😫❤❤❤
YOU ARE READING
My badboy 2 (REDIGERAS)
Teen Fiction(Uppföljare av my badboy) Allison Garcia är 16 år gammal och bor med sina föräldrar i ett hus i Florida. Hon ska precis börja gymnasiet, och stöter på 17-åriga Zachary, som lyckas gå den vanligtvis positiva och glada Allison på nerverna. Men ändå ä...