"Allison I'm so sorry" sa mamma gråtandes. "What, what's wrong" sa jag oroligt och kramade henne. "Allison" sa pappa och jag drog ifrån kramen och kollade upp på honom.
Det tog ett tag för honom att säga det.
"Aaliyah ran out from the house and......out to the road, and a car...""No" sa jag och skakade på huvudet mot honom. "No" upprepade jag och backade några steg tillbaka. "We are so sorry honey" sa han och försökte att inte gråta och skulle dra in mig i en kram, men jag slet mig ur hans grepp.
"She can't be dead" sa jag och skrattade lite. "It's not true" sa jag och skakade på huvudet. "Aaliyah!" Ropade jag och gick förbi dom. "Ali!" Ropade jag igen men ingen hund kom.
"Allison we are so sorry" sa pappa igen och tog lätt tag i min arm. "No, STOP" nästan skrek jag och drog mig ur hans grepp. Mamma grät jättemycket nu. "SHE IS NOT DEAD" sa jag och gick upp på mitt rum. Hon var säkert där. Jag öppnade dörren och kollade ifall hon var på sängen, hon brukade alltid lägga sig där efter att jag bäddat.
Hon var inte där... Jag vände mig sakta om. Hon var verkligen död. "No" sa jag och började gråta. "NOOO" skrek jag igen och föll ner på knäna. Jag började skrika i panik medans jag grät.
Pappa kom in i rummet och hukade sig framför mig. "Allison breathe, it's okay" sa han och började gråta han också. "IT'S NOT OKAY SHE'S DEAD" skrek jag och kunde knappt andas för att jag grät så mycket.
Efter ett tag insåg jag att hon inte kunde vara död. Hon ÄR inte död. "No" sa jag och ställde mig upp. "She's not dead" sa jag fast jag kände mig helt tom. "She's not dead" fortsatte jag och gick ut ur mitt rum och kollade på toaletten. Där var hon inte.
Jag gick vidare in i nästa rum. Inte där heller. Nästa rum. Inte där. Nästa rum...
Jag gick snabbare och snabbare igenom rummena. "Aaliyah" ropade jag och ökade takten yttligare. När jag kollat alla rum gick jag ner för trappen och var nära på att snubbla eftersom jag gick så snabbt.
"Allison..." sa mamma och skulle krama mig. "I don't have time, I need to find Aaliyah" sa jag och slet mig ur hennes grepp och fortsatte gå.
När jag kollat igenom alla rum i källaren också nästan sprang jag upp för trappan och mamma och pappa kollade på mig och såg helt förstörda ut.
Utan skor eller något gick jag förbi dom ut. "Allison stop" ropade mamma och började sen gråta jättemycket igen. Jag gick ut på vägen och kollade mig om. "AALIYAH" ropade jag och vände mig om i en cirkel medans jag kollade efter henne.
"Hey Alli, what was it" sa Zach. Jag vände mig om men allt var tomt. "I couldn't leave before I knew what happened" sa han och då stannade jag helt upp.
Pappa sprang ut ur huset och såg Zach. "Zach..." sa han och Zach tittade oroligt på mig och sen på pappa. "Aaliyah... is dead" sa hann och Zach stelnade till.
"No she's not" sa jag.
Zachs perspektiv
Det får inte vara sant. "No she's not" sa Allison. Jag skakade lätt på huvudet. Austin såg helt uppgiven ut. Och Allison...
Jag drog in henne i en kram. Då sjönk hela hennes hållning ihop och hon började gråta. "Zach I don't know what to do" sa hon och jag har aldrig hört henne så här förkrossad.
"Just don't panic" sa jag lugnt. Trycket över min bröstkorg har aldrig gjort såhär ont. "I don't know what to do" sa hon igen gråtandes och jag drog henne närmare.
Då verkade det som att det gick upp för henne att Aaliyah verkligen var död. Hon drog sakta ifrån kramen och backade bakåt stirrandes ut i luften. Tillslut stannade hon och stod helt still fortfarande med blicken stirrandes ut i luften.
"Allison" sa jag och gick fram och la händerna på hennes axlar. När hon inte svarade skakade jag om dom lite och upprepade hennes namn. Jag tittade mot Austin. Han mötte min blick och gick sen fram till henne.
"Allison" sa han men hon var som paralyserad.
YOU ARE READING
My badboy 2 (REDIGERAS)
Teen Fiction(Uppföljare av my badboy) Allison Garcia är 16 år gammal och bor med sina föräldrar i ett hus i Florida. Hon ska precis börja gymnasiet, och stöter på 17-åriga Zachary, som lyckas gå den vanligtvis positiva och glada Allison på nerverna. Men ändå ä...