ANGEL | OM

Kapitel ett ~ Mitt perfekta liv

Att gå i andra ring var definitivt ingen lätt uppgift för mig. Hade det inte varit för min allra bästa vän Nadja hade jag nog inte klarat av matten. Flera dagar innan slutprovet hjälpte hon mig med att få in alla små detaljer i min hjärna och tack vare mitt fotografiska minne så klarade jag av provet och nu är jag redo att fortsätta med mitt nästa kapitel av mitt liv, att klara av trean. Helt ärligt hoppas jag att det kommer gå som en dans på rosor och inte en dans på lego. Sista året i skolan vill jag verkligen slippa stressa sönder med alla inlämningar och sådana saker som knäcker en totalt.

Nu kommer vi väl till den delen då jag berättar om hur perfekt mitt liv är..? Hur jag går ut och festar varenda helg och träffar killar varannan dag. Men nej, tro mig, mitt liv är absolut inte perfekt. För det första så är jag extremt lat. Jag bokstavligen lever i mjukisbyxor och hoodies. Mitt hår är nästan alltid uppsatt i en messybun och jag lägger knappt någon tid alls till smink. Jag väljer alltid att ta bussen till skolan trots att jag hade kunnat gå då det bara tar tio minuter för mig att gå till skolan.

Min pappa tjänar inte direkt så mycket pengar och det han tjänar ska räcka till han själv, mig och mina tre yngre bröder. Som ni förstår är det lite kämpigt men så länge vi har varandra så är det tillräckligt. Min mamma gick bort bara några veckor efter att min yngsta bror föddes. Cancer. Den absolut värsta sjukdomen som finns. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Men över till mina bröder. Viktor är tre år och är enligt mig den sötaste på hela universum. Han är hjälpsam och inte alls bråkig som de flesta treåringar är. Filip är åtta och Samuel är fjorton. De två är däremot väldigt bråkiga och de hade gärna fått vara lite mer samarbetsvilliga. Eftersom pappa jobbar väldigt mycket så har jag fått ta hand om mina yngre bröder en hel del. Jag lagar mat, tvättar, fixar och städar och allt annat som behövs göras.

Mitt liv är egentligen ingen saga direkt..men det är tillräckligt bra för att jag ska älska det precis som det är.

Så vem är jag alltså? Jag heter Alva och är 17 år gammal. Till skillnad från typ alla andra i min klass så fyller jag år sent på året. På fritiden när jag inte tar hand om mina brorsor spelar jag fotboll. Jag får liksom ett lugn i min kropp när jag spelar. Sen får jag ju träffa mina vänner också, vilket är underbart.

Folk frågar mig ofta om jag har några rädslor. Hur sjukt det än låter så måste jag erkänna att jag inte är rädd för något. Även fast typ alla andra är rädda för spindlar och sånna saker så är jag faktiskt inte det. Jag är helt enkelt en orädd person...

Men det jag inte visste var att det skulle hända saker i mitt liv som skulle få mig att känna en obehaglig rädsla...

--

Kapitel ett på min nya bok. Vad tycker ni? Jag hoppas verkligen att ni kommer tycka om denna boken, jag kommer verkligen lägga ner tid på denna! Om ni gillar det ni läst får ni gärna rösta & kommentera, så blir jag glad <3