ANGEL | OM

Kapitel 15 ~ Skottlossning

Alvas perspektiv

"Alva.."

"Alva snälla vakna" 

Personens rösten spricker lite här och var när han uttalar orden. En droppe av något slag träffar min kind och långsamt slår jag upp ögonlocken. Någon håller mig hårt i sin famn och smeker mina kinder försiktigt. Denna någon är ingen mindre än självaste Oscar Molander. Kan ni tänka er? Det finns verkligen en mjuk sida hos honom och förra gången han brydde sig om mig var verkligen inte bara en simpel engångsgrej. 

"Oh god thank lord" mumlar han för sig själv när han ser att jag har vaknat. Min kropp är öm och det stramar till i mitt bröst när jag försöker resa mig upp. Jag lägger handen över bröstet och grimaserar smärtsamt med ansiktet. Jag kvider till lite och stänger sedan igen ögonlocken igen. Vad var det egentligen som hände?

"Har du ont?" frågar han vilket får mig till att öppna ögonen igen. "Men no shit sherlock" säger jag ironiskt och reser mig sedan upp på fötter, trots det hemska smärtan. Han tittar på mig och vips så är den mjuka och omtänksamma Molander borta igen. Hans blick byts från en mjuk och fin till en svart och hård. Jag ser hur han knyter sina nävar för att försöka lugna ner sig. "Aw, blev du lite arg?" säger jag med en tillgjord bebisröst och nu kan man nästan se hur det kokar ur hans öron. 

Jag sväljer och tar sedan ett steg tillbaka bort från honom. "Listen up you little slut" säger han förbannat och det ser ut som om det skjuter blixtar från hans ögon. Det han säger tar i mig mer än var det borde göra. Jag vet om att jag inte borde ta åt mig när någon säger något sådant till mig och särskilt inte när det kommer från någon som honom, men någon inom mig kan inte tänka bort det. 

Det kokar inom mig och min ilska är svår att dölja. Jag tar några steg framåt mot honom och slår till honom hårt över hans kind. "Aldrig igen att du kallar mig för slut" säger jag surt och han börjar hånflina mot mig. 

"Stupid, stupid girl" 

Han höjer sin hand och ska precis slå till mig, förmodligen ännu hårdare, när en annans kropp kommer mellan oss. Oscar. "Stop it, båda två" säger har en aning irriterat. Oscar är vänd mot mig och han spänner sin blick i mina ögon. "Men förlåt då, jag kan faktiskt inte hjälpa att han är en jävla idiot" muttrar jag surt och lägger mina armar i kors över bröstet. "Lägg ner Alva, ärligt" säger han och spänner blicken ännu mer i mina ögon. "Okej okej" säger jag med en suck. 

"Kan någon av er förklara för mig vad som hände? Varför blev allt plötsligt svart och varför låg jag ner i Molanders famn?" säger jag när jag har lugnat ner mig lite. 

Ett högt pangande ljud hörs någonstans bakifrån oss och jag vänder mig förskräckt om. "Det tar vi lite senare du" säger Enestad och tittar stressat bort mot den lilla skogen. "Okej Alva, lyssna noga nu, spring och göm dig fort!" säger Enestad. Jag tittar förskräckt upp mot honom men vänder mig sedan om för att springa åt det motsatta hållet än skogen. "Bilen Alva! Bilen!" hör jag hur Molander ropar bakom mig och jag rusar bort mot bilen i full fart. 

I samma sekund som jag tar tag om handtaget till bildörren hörs det pangande ljudet igen och några sekunder senare sprider sig en enorm smärta från mitt smalben och upp. Chockat viker jag ner min blick till mitt ben och jag flämtar. Jag har blivit skjuten i benet. 

"ALVA!"

//
oohhhhh something bad has happened....
kanskeee ett kort kapitel idk. hoppas iaf att ni tyckte om det! 
puss och kram skumbanan