ANGEL | OM

Kapitel 42 - Testet

Alvas perspektiv

Under flera dagars tid har jag mått fruktansvärt illa. Jag har fått träffa flera kuratorer och läkare under den senaste veckan nu när jag har varit hemma igen. Från båda hållen har jag diskuterat mitt dåliga mående och de säger båda att det beror på att jag är hemma igen. Att min kropp äntligen har en chans att lugna ner sig och rensa ut allt som har funnits i mig under tiden jag har varit kidnappad. 

Personligen säger min magkänsla att det inte beror på det. Men eftersom jag inte har något annat svar på det hela får jag väl tro på det proffsen säger. 

De senaste dagarna har bestått av en hel den tänkande och funderande. Jag är fortfarande förkrossad över att Molander har tagits ifrån mig. Ju mer jag tänker på honom desto mer inser jag hur störtkär jag är i honom. Det hela är egentligen lite komiskt. Hur kan jag ens bli kär i världens mest hemska person? Betyder det att jag själv är hemsk..? Herregud nej jag kan inte tänka sådär.

Polisutredningarna bara fortsätter och fortsätter. Jag går på möten flera gånger om dagen med både polisen, kuratorer och läkare. Det börjar bli  lite upprepande men jag antar att det är för mitt eget bästa. 

Alla fyra killarna sitter inne bakom lås och bom. Det känns faktiskt ganska jobbigt. Min bror sitter inne och det gör även personen jag är kär i. Vad det gäller hur jag känner för Felix och Omar så vet jag inte riktigt. Fine att de är idioter båda två men eftersom jag har bott med de så länge som jag har så känns det lite jobbigt för deras skull också. 

"Kan du ge mig melon? Jag är så sugen på melon just nu" säger jag sömnigt. Jag ligger nerbäddad i min soffa. Nicole har bott hos mig ett tag nu. Vi har kommit överens om att vi behöver varandra för att klara oss igenom detta. Det har varit extremt tufft för oss båda och vi är de enda som riktigt kan sätta oss in i den situation vi har varit i. 

Nicole kommer ut till mig i vardagsrummet igen med en skål fylld av melonbitar. Jag ler stort mot henne. "Herregud vad du har cravings på saker" säger hon skrattandes. Även jag börjar småskratta lite när hon sätter ner skålen på bordet framför mig. 

Plötsligt slutar vi båda två skratta tvärt och vi tittar på varandra. Våra blickar är fast i varandras ögon i säkert flera sekunder. Shit. Åh herregud. Nejnejnejnejnej.

Hon harklar sig och biter sig löst i läppen. "Har du..och..Molander...?" frågar hon och jag nickar långsamt. Fort som bara den flyger jag upp från soffan och rusar in till toaletten. Jag rotar runt i badrumsskåpet efter ett graviditetstest. Shit detta få inte vara på riktigt. 

Nicole står utanför toaletten medan jag följer instruktionerna på paketet. Det är egentligen bara av en ren slump som jag har ett test hemma. Och det är första gången någonsin jag gör detta så jag är nybörjare om man säger så. 

Jag gör det man ska göra och lägger sedan ner testet försiktigt på asken som ligger vid vasken. Efter några minuter plockar jag upp testet och nu är även Nicole här inne hos mig för att stötta mig. Mitt hjärta stannar och jag blir helt mållös.

Det är positivt.

//
NEW: jag har släppt en ny bok " Sms // Noel Flike ". Jag skulle bli jätteglad ifall ni skulle vilja gå in och läsa den! <3 Det är min första bok med någon i Hov1 som har huvudrollen !!

Om ni tyckte om detta kapitel skulle jag bli superglad ifall ni skulle vilja rösta och/eller kommentera, det ger mig mer motivation till att skriva :)

Kram