ANGEL | OM

Kapitel 8 ~ Namnet finns på allas läppar

Oscar Molanders perspektiv

Jag måste erkänna att jag blev helt förskräckt när jag hörde Alvas öronskärande skrik. Det var något inom mig som på något sätt förändrades när jag hörde henne skrika. Jag är normalt van vid att både se och höra folk lida och jag har ju inte direkt brytt mig om henne tidigare. Men nu, av någon anledning jag inte vet, är allt så annorlunda. 

Jag håller om henne i min famn och får hela tiden påminna henne om att försöka hålla sina ögon öppna. Jag är inte bra på skador men om hon somnar och inte vaknar igen vet jag inte vad jag gör. Jag tittar ner på hennes klarblå ögon och utan att jag tänker på det formar mina läppar ett brett leende. 

"Varför ler du?" frågar hon och våra ögon möts. Jag bryts från mina egna tankar och mitt leende försvinner. "Jag bara tänkte på en sak, hur mår du?" frågar jag henne och hon tittar bort mot väggen. "Bra tror jag, det gör lite ont och jag är typ yr men annars är det ok" svarar hon och suckar. 

Eftersom hon inte har sin blick fokuserad på mig inspekterar jag varje del av hennes ansikte. Fina, lysande ögon, perfekta ljusrosa läppar och några fräknar på kinderna. Hon är söt Alva, det måste jag medge. Men det skulle bara vara idiotiskt om jag föll för henne. Hon är kidnappad av mig och grabbarna och jag får bara inte catch feelings for her. "Okej, vi kan inte sitta här hela livet, res dig upp" säger jag kallt och vrider lite på mig så hon ska förstå att hon ska resa på sig. 

Hon reser sig upp väldigt långsamt och sträcker ut sin hand mot väggen som stöd. "Don't you even dare tell the boys about this" säger jag strängt och låter mitt finger peka mot henne. Hon nickar försiktigt och sedan går jag ut från badrummet medan hon stannar kvar.

Jag hör någon på radion säga något om Alva och direkt skymtar jag Alvas skepnad i badrumsdörren. Jag skyndar mig att stänga av radion och en hög suck hörs från badrummet. Jag slänger mig på sängen och sätter på TV:n men ångrar mig direkt. Även här pratar de om Alvas plötsliga försvinnande och hur stor risk det är för att det är jag och grabbarna som har henne. De uppmanar även alla att hålla ögonen öppna och om de ser något ska de kontakta polisen. Dock kommer det aldrig hända. 

"Letar alla efter mig?"

Alvas röst skrämmer mig nästan då jag inte var beredd på att hon skulle prata. Jag stänger av TV:n och vänder mig mot henne. Hon har nu gått ut från badrummet med handduken lindad kring sin kropp. "Mhm" mumlar jag. "Du vet att de kommer hitta mig va? Ni kan inte hålla mig fången för gott" säger hon vilket får mig att börja hånflina. "Du gumman, du ska bara veta vad vi kan, så va inte så kaxig" säger jag och jag märker på henne att hon blir rädd. 

Hon går tillbaka till badrummet och jag sätter på TV:n igen men väljer en annan kanal än tidigare. Efter några minuter kommer hon tillbaka in till mig fast denna gången har hon tagit på sig en mjukisdress. Hon går långsamt mot mig i sängen men jag har kvar den största delen av mitt fokus på programmet som visas på TV:n. 

Innan jag vet ordet av det så flyger hon på mig och sätter sig ovanpå mig. Hon bankar och slår mig överallt. I samma sekund som hon försöker slå till mig rätt i ansiktet hör jag hur de andra killarna kommer tillbaka. Jag greppar tag om hennes handleder och hur enkelt som helst vänder jag på oss vilket sätter mig i en överlägsen situation. Hon försöker kämpa emot och ta sig loss men jag sitter gränsle över henne och håller fast hennes händer bredvid hennes huvud. "Don't sweetie, det är bara du som förlorar på det". 

"Nämen, vad händer här, någon form av kärleksritual kanske" hör jag hur Felix säger och sedan hör jag även hur han börjar småskratta. "Meh, det var ju jag som skulle få henne först av oss, det sa vi ju" säger Omar och jag ser hur förskräckt Alva blir. Hennes ögon blir tio gånger större än normalt och hon flackar med blicken. Hon har även slutat att kämpa emot. Jag hoppar bort från henne och lutar mig mot väggen. 

"Ni är vidriga" muttrar hon surt vilket bara får alla vi fyra att skratta hånfullt. "Boss, vi behöver prata lite med dig" säger Oscar plötsligt med en orolig blick. Jag nickar och vi går in till det andra rummet. Jag ger Alva en sträng blick innan jag sedan stänger dörren efter oss så att inte hon ska höra. 

"Okej, såhär ligger det till, i princip alla i hela världen letar efter Alva, eller okej kanske inte just efter Alva men de vill få stopp på oss en gång för alla och eftersom de är så säkra på att vi håller Alva fången så är det henne de totalefterlyser i alla världens länder" säger Oscar och jag nickar fundersamt. "Jo jag har förstått att det snackas en del om den tjejen asså" jag kliar mig lite under hakan och blickar sedan ut genom det stora fönstret. 

"Vi måste vara försiktiga helt enkelt, inte ta några risker och ingen, verkligen ingen får hitta vårt gömställe" säger jag bestämt efter ett tag av tystnad. "Och om vi speciellt lyckas hålla Alva borta från the public så kanske de tappar tron på att det verkligen är vi som har henne" säger Felix och jag nickar. "Precis, vi måste bara dra varje drag rätt så kommer detta att bli lika enkelt som det alltid brukar vara" säger jag och de andra tre nickar instämmande. 

//

Ok guys jag är en freaking följare från 700 (!!!) förstår ni hur sjukt det är eller??? Är så tacksam !! Ni äger <3