ANGEL | OM

Kapitel 10 ~ Ändrade planer

Alvas perspektiv

Enestad tar återigen ett hårt och stabilt grepp kring min arm, lyckligtvis den andra armen denna gången. "Du Ogge, Alva blöder som fan på sin ena arm, det måste fixas  fort" säger han till Molander som går lite längre fram. Omar och Felix har försvunnit långt i förväg och man kan inte se dem längre. "Jaha" säger Molander kyligt och något inom mig krossas i tusentals bitar. Det gör ont att höra den tonen av honom, speciellt när det handlar om mig. Precis som om han inte alls bryr sig om mig. Fast det skulle ha väl aldrig göra ändå, om man bortser från tidigare då. 

"Bry dig lite mindre tack" säger jag sårat och Molander stannar plötsligt till. Han vänder sig om långsamt och jag ser ett hånfullt leende som pryder hans ansikte. "Åh gumman, jag bryr mig inte ett skit om dig okej?" han vänder sig om igen och vi fortsätter att gå. Jag antar att vi är påväg tillbaka till hotellrummet nu men jag kan inte vara säker. 

"Bry dig inte om honom, han säger inte alltid exakt vad han menar, utan det blir mer tvärtom" säger Oscar och jag sänker blicken mot marken. 

Precis när vi ska gå tillbaka in till hotellet igen kommer Felix och Omar rusande mot oss. "Okej, boss vi måste dra nu, och då menar jag verkligen nu, någon har tipsat snutarna om vart vi befinner oss nu och jag vet inte hur lång tid det tar innan de kommer hit" säger Felix med andan i halsen. "Shit" mumlar Molander irriterat och sätter av bort mot parkeringen. "Boys kom" säger han samtidigt som han springer och de andra börjar springa. "Hoppa upp" säger Oscar till mig. "Va?".

"Hoppa upp på min rygg, NU!" säger han igen. Jag hinner inte tänka så mycket men jag gör som han säger och hoppar direkt upp på hans rygg. Han börjar småjogga efter de andra killarna. 

"POLICE! STOP" 

En okänd manlig röst hörs långt bakom oss och jag vänder mig förskräckt om. Bakom oss ser jag ett gäng med uniformklädda personer. Poliser. "Faaan Oscar rappa på lite" gormar Molander som nu har kommit fram till en stor, svart bil. Oscar ökar takten och det blir alltmer obekvämt för varje steg han tar. När även vi kommer fram till bilen finns det ej mycket tid kvar. Vi slänger oss in i baksätena på bilen och Felix trycker på gasen innan Enestad ens hunnit stänga igen dörren. 

"Hur fan då" mumlar Molander när vi kört ett tag. Jag sitter mellan Omar och Enestad och han sitter på sätet framför oss. Omar skakar på huvudet. "Jag vet inte boss, det var de i receptionen som sa åt oss att polisen ringt till dem" säger han och sedan läggs en tung tystnad över oss. Det enda som hörs är ljudet av motorn. 

"Det var du" säger Molander och jag tittar upp mot honom. Om blickar kunde döda så hade jag varit död nu. Han ser på mig, rakt in i ögonen, med en ilsken blick. Jag skakar på huvudet. "Det var du din slut" säger han igen och rör handen mot innerfickan på sin jacka. Han tar upp sin pistol och riktar den rakt emot mig. Jag drar efter andan och känner hur tårarna hotar med att falla bakom ögonlocken. "Det var inte jag! Jag har inte sagt något! Hur skulle jag ens kunna göra det?" säger jag fylld med panikkänslor. "Ogge, lägg ner den" säger Enestad och flyttar sig till andra sidan, bredvid Molander. Enestad tar sin hand på pistolen och riktar den långsamt ner mot golvet, bort från mig. Molander lägger ner pistolen i jackfickan igen och då hoppar Enestad tillbaka till mig. Några få tårar börjar långsamt rinna ner längs mina kinder och Oscar lägger en arm om mig. Jag lutar mig mot hans bröst och fler och fler tårar börjar komma. Jag snyftar och gråter högt mot hans bröst och han gör allt vad han kan för att försöka lugna ner mig. "Shhh baby, lugna ner dig, han kommer aldrig skada dig, på det viset, shhh" viskar han tyst i mitt öra. 

Det hjälper absolut, men jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Han hade bara kunnat trycka på pistolen så hade jag mist livet. 

"Vi är för långt bort för snutarna att få tag i oss, men vi måste hitta någon annanstans att bo på" säger Felix från förarsätet och Omar tar upp sin mobil. "Jag ringer Cameron" säger Omar och tar upp sin mobil för att ringa den där Cameron - vem nu det är. Mina tårar har slutat rinna och jag börjar återfå min stabilitet. Med min tröjärm torkar jag bort de resterande tårarna som finns på mina kinder. Det är då jag blir påmind om det djupa såret på min arm. Jag stönar till av smärtan och vrider på armen. Det är en stor blodfläck på min överarm. 

"Juste shit din arm" säger Oscar och möter min blick. Han öppnar ett fack under hans säte och plockar fram något bandageliknande. "Ta av dig tröjan så hjälper jag dig" säger han och jag skakar på huvudet. "Du gör som han säger crybaby" säger Molander hånfullt mittemot mig. Jag suckar högt och tar motvilligt av mig tröjan. Molander busvisslar och jag blänger surt på honom medan Enestad börjar linda in min arm. Jag biter ihop för att inte börja skrika av den hemska smärtan. "Sådär" säger Oscar och jag sätter fort på min tröja igen. Vill inte visa mig i endast bh inför dem, särskilt inte inför Molander.

"Hi Cam, listen, we're in a kind of emergency situation, the cops somehow find our hidingplace, is it ok if we stay at yours?" hör jag Omar mumla bredvid mig och jag börjar bli riktigt nyfiken på vem den där Cameron är. Jag blev även väldigt chockad över att någon som dem har vänner. Förmodligen är han väl lika fucked up i huvudet som dessa är. 

"Awesome, thanks mate! See ya" säger han och sänker mobilen ner mot sitt knä. "Kör mot Cam's place, det var såklart ok för oss att stanna över där, så länge vi ville" säger Omar och Felix nickar och tvärnitar med bilen. Sedan bytar han riktning och vi påbörjar vår resa mot Cameron's ställe. 

//

Hej hej lovies!
jag har tänkt igenom lite saker och kommit fram till att jag kommer börja uppdatera denna boken 2 ggr/veckan (måndagar och torsdagar). Anledningen till detta är att jag har 3 andra böcker ongoing just nu, går 1an på gymnasiet och elitsatsar på min tennis :) Alltså har jag just nu iallafall inte tid till att uppdatera 3 ggr/veckan som tidigare. Hoppas ni förstår! Men tanken är att varje kapitel minst kommer vara 1000 ord ;)
Så från och med nu på måndag kommer jag börja lägga upp 2ggr/veckan! Aja, det blir säkert bra! Hoppas ni har/har haft en bra dag idag!

see youuuu xxx