ANGEL | OM

Kapitel 6 ~ Slottet

Alvas perspektiv

Efter ett tags tänkande tar jag mod till mig att gå ut till det andra rummet - eller vad det nu är - där killarna finns. Försiktigt öppnar jag dörren och går ut från min sovplats. "Är det långt kvar?" frågar jag lugnt. Jag försöker låta och vara så lugn som det bara går trots att det är kaos inombords. 

"Nej, vi ska faktiskt landa nu, så du borde sätta dig ner" säger Ogge och sätter sig ner på den sista lediga sittplatsen. "Jaha, och hur hade du tänkt att det skulle gå till?" frågar jag och lägger armarna över bröstet. "Lägg av, sätt dig i Omars knä" säger Ogge med en irriterad ton. Omar skiner upp i ett leende och klappar lätt på sitt knä som en gest att jag ska sätta mig där. Jag ser på honom med en äcklad blick men gör ändå som jag blir tillsagd. 

Precis som Ogge sa så känner jag hur planet börjar skaka mer och mer och vi börjar flyga nedåt. Omar lägger sina armar om mig så jag blir fast i hans knä. Toppen. Fast i en kåt killes knä på ett flygplan. Efter ett tag, eller det kändes som flera år, har vi äntligen landat och Omar släpper sitt grepp om mig. "Okej, sätt på dig detta" säger Felix och kastar en grå mjukisdress till mig. Jag tar emot den och går tillbaka till rummet där jag tidigare var. Jag byter fort om innan jag går tillbaka ut igen. 

"Så, I'm done" säger jag och suckar. "Perfekt, gör du det minsta ljud nu när vi går ut så är du illa ute - okej?" säger Ogge och vänder sig om mot utgången. Han öppnar dörren och går ut. Felix kommer fram till mig och tar ett starkt grepp om min arm. Jag blir lite irriterad då jag faktiskt är fullt kapabel att gå själv men jag väljer att inte göra någon större grej av det. Vi går av planet och framför mig ser jag en enorm byggnad. Det ser nästan ut som ett slott. Vi har landat på en stor gräsmatta framför byggnaden. 

Ogge går först med Oscar, sedan kommer jag och Felix och bakom oss går Omar.  "Uppför dig nu" viskar Felix i mitt öra. Jag suckar men nickar ändå på huvudet. 

Stället vi är på är verkligen fantastiskt. Jag hade förväntat mig att det skulle vara väldigt sunkigt och äckligt här men jag har haft helt fel. Allt påminner verkligen om ett slott. Jag undrar verkligen vart vi har kommit. Vi kliver in genom en enorm dörr och hamnar i en stor sal direkt. Då det finns en reception antar jag att detta är något form av ett hotell eller liknande. 

Ogge och Oscar går fram till kvinnan vid receptionen. "Vi har bokat ett rum för i natt" säger Ogge och kvinnan bakom disken börjar knappa in något på sin dator. "Okej, vad heter ni?" frågar hon och ser upp på Ogge. "Simonsson" säger han och jag måste kämpa för att hålla tillbaka skrattet. Du måste skämta. 

"Ert rumsnummer är 329 och ligger på tredje våningen, här har ni nycklarna". Vi fortsätter bort mot hissarna och jag gör allt för att memorera hur allt i lobbyn ser ut för att möjligtvis kunna rymma lite senare". Hissdörrarna öppnas och vi kliver in i hissen. 

"Okej, såhär är det, om du nu försöker rymma så kan jag meddela dig att det inte är någon idé. Jag känner nämligen till en hel del människor på detta hotell och de kommer meddela mig direkt om du gör något du inte borde" säger Ogge och jag himlar med ögonen. 

Ogge lyfter upp sin hand och slår till mig hårt på kinden. "Don't you dare roll your eyes at me" säger han surt medan jag försiktigt masserar min ömma kind. Jag sänker min blick och låter den stanna på hissgolvet. 

Vi kommer upp till tredje våningen och kliver av hissen. Korridoren är enorm och är fylld med dörrar som leder in till olika rum. Med stora ögon ser jag runt i korridoren. Wow. Detta är verkligen ett jättefint hotell. Frågan är väl bara hur mycket det kostar att bo här. Dock spelar de väll ingen roll för dessa killar då jag antar att de är stormrika. 

Denna mardröm har plötsligt övergått till något av en dröm. Dock vågar jag nästan inte tänka så eftersom jag kan förutspå att det kommer hända något som gör detta till min värsta mardröm någonsin. 

Vi kommer fram till rum 329 och Ogge går fram för att öppna dörren. Vi andra följer efter honom in till rummet. Om mina ögon var stora tidigare så är de ännu större nu. Detta är sjukt. Rummet är något av det största jag sett i hela mitt liv. 

Felix släpper min arm så fort dörren har stängts igen och jag börjar genast att kolla in rummet vi ska bo i under natten. Det finns en balkong och jag börjar direkt fundera över om det hade kunnat vara en väg bort från detta. Men jag slår bort mina tankar direkt då jag inser att vi är på tredje våningen och att jag förmodligen inte hade överlevt ett fall härifrån - och att klättra är jag inte så bra på heller för den delen. 

"Alva, gå och lägg dig nu" säger Felix och sätter sig ner i den stora soffan som finns i rummet. "Vad ska jag ens sova i?" frågar jag och tar tag om mina kläder. "Inte vet jag, underkläderna kanske?" föreslår han med ett flin på läpparna och jag gör allt för att inte få ett fysiskt utbrott på honom. Jag går bort till sängen och klär av mig mina kläder och därefter lägger jag mig ner och drar täcket så nära min kropp jag bara kan. Efter bara några minuter har jag fallit in i en djup sömn.