ANGEL | OM

Kapitel 27 ~ A Cute Girl And A Secret

Molanders perspektiv

Medan jag väntar på att Alva ska somna sitter jag och smeker hennes armar försiktigt för att lugna ner henne. Jag beundrar verkligen hennes ansiktsdrag. Så perfekta. Men då antar jag väl att hon är som de flesta tjejer. Jag antar att alla har bilden av mig som en person som utnyttjar tjejer. Jag var sån, ja, men nu när Alva har kommit in i bilden har allt förändrats. Eller, det mesta iallafall. Jag har börjat bli mer ödmjuk - och nej det är inte ett skämt.

Men iallafall, det finns inga fula tjejer. Verkligen alla är helt underbara. Men mina ögon har fastnat för Alva både när det gäller personligheten och hennes utseende. Hon är min perfect match om man säger så.

Hennes andetag blir djupare och djupare för varje sekund som går. Efter några minuter märker jag att hon har somnat och ler lite smått för mig själv. Jag önskar verkligen att hon kunde få se den riktiga versionen av mig. Eller, den nya då. Men jag tror inte det kommer att bli möjligt. Långsamt för att inte väcka henne lutar jag mig framåt och placerar en kyss på hennes panna. Hon rör sig inte ens en millimeter vilket är tur. Då sover hon djupt iallafall.

Jag reser mig upp från sängen och går ut från rummet. Så tyst jag bara kan stänger jag igen dörren till hennes rum. Ett litet klickande ljud hörs när jag stänger igen dörren men annars är det tyst här uppe.

Jag undrar verkligen vad som har hänt med henne, alltså varför hon mår dåligt? Det kanske kan bero på att hon inte är van vid att utföra sådana uppdrag som vi är. Eller så har hon bara råkat få i sig något dåligt. Men i vilket fall som helst så hoppas jag på att det inte är något allvarligt som har dragit in över henne.

Innan jag går ner till de andra killarna ser jag till att Nicole är i sitt rum. Jag öppnar hennes dörr och ser henne ligga vaken i sin säng. Hon sätter sig upp när hon ser mig. "Hur mår Alva? Är hon okej?" frågar hon oroligt och jag nickar. "Hon är nog okej, hon somnade nästan direkt så det är ett gott tecken" svarar jag. Hon nickar och ler sedan mot mig. "Tack för att du tog hand om henne" säger hon plötsligt. "Såklart".

"Sov nu" säger jag sedan. Jag vill inte påbörja några ingående diskussioner om mig och Alva eller något liknande. Hon nickar långsamt och lägger sig sedan ner i sängen igen. Lika tyst som tidigare stänger jag igen dörren och tar mig därefter ner till de andra killarna.

"Hur är det med henne?" frågar Oscar och jag rycker på axlarna. "Hon sover nu" svarar jag och de andra nickar. Från kylskåpet plockar jag ut en colaburk och sedan går jag in till vardagsrummet där de andra sitter. Med en tung suck sätter jag mig ner i soffan. Det var inte riktigt ett sånthär slut jag hade önskat på denna dagen om jag ska vara ärlig. Jag ogillar när folk jag tycker om mår dåligt. Det får mig att må dåligt med.

Åh herregud vad jag har mjuknat till ordentligt. Och denna förändringen av mig har skett på grund av en annan människa som jag för ett tag sedan aldrig ens hade träffat?

"Jag kommer berätta för henne varför hon är här" säger Oscar plötsligt. Jag rycker till och tittar sedan lite smått irriterat upp på honom. Det kan vara riskabelt om hon tar det på fel sätt. Det kan förstöra precis allt. "Jag vet inte.." börjar jag och tar en klunk av colan. "Hon förtjänar att veta det" fortsätter Oscar och jag suckar. Han har en poäng med det han säger. Hon förtjänar verkligen att veta varför vi just kidnappade henne från början. "Okej, du har rätt" säger jag efter ett tag av tystnad.

Jag vänder min blick mot tvn som är på. Det är någon gammal film så det intresserar mig inte så mycket. Det enda jag kan lägga mina tankar på just nu är Alva. Hon har blivit min drog. Mitt allt i princip. Men jag vet att det inte borde vara så.

"Hon är jävligt snygg iallafall" säger Omar och småskrattar lite. Jag tittar lite kort bort mot honom och kan inte låta bli att småle lite. "Varför försöker du inte haffa henne?" frågar Felix och klappar mig på axeln.

"Hon hatar mig" säger jag och rycker på axlarna. "Nejdå, det är något som hon bara säger. Det är inte så. Tänk dig själv att bli kär i sin kidnappare, egentligen är det en dålig grej" säger Felix och jag nickar långsamt.

Jag hoppas han har rätt i det han säger iallafall. Att hon inte hatar mig. Det skulle ta kål på mig ifall hon innerst inne hatar mig.