ANGEL | OM

Kapitel 35 ~ Is it Love? Or not?

"Bra, för jag kommer inte förlåta dig"

—

Alvas perspektiv

Molander ser ut precis som om han har förlorat precis allt. Han biter sig löst i läppen och om jag inte ser helt tokigt så är hans ögon glansigare än vanligt. Vilket bara kan betyda en sak. Han blev sårad av det jag nyss sa. Den store starke Molander, ledare av världens farligaste gäng blev sårad av mina sju ord? Detta kunde jag verkligen inte förutspå. 

Jag känner mig helt tom inombords och vet inte riktigt vad jag ska säga. Om jag ens ska säga något? Vad är ens lämpligt att säga? Det kanske bara är bäst att jag sitter tyst. Jag vet inte varför jag ens känner mig tom heller. Kanske beror det på hans reaktion, det var ju inte riktigt den reaktionen jag väntade mig av honom. Jag trodde han skulle säga något drygt tillbaka, inte bara sitta tyst med nedsänkt blick. 

Utan att göra ett ljud ifrån sig lämnar han mig ensam i rummet. Han stänger inte igen dörren efter sig när han går ut och konstigt nog irriterar det mig fett mycket. Jag sitter kvar i min säng i några minuter till efter att han har gått och sedan lämnar även jag rummet. Jag går ner till vardagsrummet där Oscar och de andra sitter och tittar på TV. Eller ja, alla andra förutom Molander.

"Vart är Molander?" frågar jag och sätter mig ner i den fåtöljen som är ledig. Till en början sitter alla tysta men sedan suckar Felix. "Han drog ut men sa ej varför. Dock verkade han väldigt arg för han slängde igen dörren hårt efter sig" säger Felix och jag nickar långsamt samtidigt som jag sänker blicken mot mitt knä. Jag vet mycket väl varför han har dragit ut. Helt ärligt måste jag säga att Molander har mjuknat rejält under den tiden som jag har bott med killarna. Dock kommer jag aldrig kunna glömma alla de saker som han har gjort mot mig. Trots att jag inte tittar upp på de andra känner jag hur alla granskar mig med sina blickar. Har Oscar berättat för de andra vad som hände uppe på övervåningen? Eller har de kunnat lista ut det redan? Förmodligen. De känner väl till hur ett pistolskott låter.

Oscar harklar sig och bryter därför tystnaden. Jag tittar upp mot honom och ser hur han spänner sin blick på mig. "Är du okej?" frågar han och jag rycker på axlarna med en suck. "Det funkar väl i guess" säger jag och biter mig löst i läppen. Han nickar långsamt och även han biter sig fundersamt i läppen. "Hade jag kunnat få prata med dig Alva?" frågar han strax därefter. "Mellan fyra ögon" lägger han till. Innan jag ens har hunnit svara honom har han rest sig upp och lämnat rummet. Jag följer efter honom och ställer mig intill honom i hallen.

"Jag vill veta hur du verkligen känner för Molander, och ljug inte. Jag är din bror så jag förtjänar faktiskt att få veta" säger han och jag sänker min blick mot golvet. Jag står tyst för ett tag och tänker. Tänker på vad jag ens känner för Molander och vad jag ens vill. Helt ärligt kommer jag inte fram till något vettigt. "Jag vet inte okej?" säger jag irriterat. "Jag blir helt varm i hjärtat när jag tänker på honom men the fact att han nyss försökte skjuta mig? Nej ärligt jag vet inte". Jag känner hur tårarna börjar brinna bakom ögonlocken. Det är jobbigare än vad jag trodde att inte kunna sortera sina känslor ordentligt.

"Du gillar honom va? Alltså, gillar gillar?" frågar han och lägger sin varma hand över min axel. Jag suckar. "Jag vet inte...men det kan vara så" säger jag och torkar bort tårarna som har börjat falla, från mina kinder.

Oscar bryter avståndet mellan oss och lägger sina armar om mig. "Försök inte att dölja det love, jag vet hur kärlek ser ut när jag ser det" säger han och småskrattar lite samtidigt som hans hand rör sig fram och tillbaka över min rygg. 

"Men det är inte ens rimligt att jag blir kär i personen som har gjort mitt liv till ett helvete?" säger jag med en suck och lägger armarna om Oscar. "Fast isånnafall är det inte rimligt att du just nu står och kramar en av de personerna som kidnappade dig" säger han och jag ryggar tillbaka. "Du har fan rätt" säger jag och lägger armarna i kors.

"Hey, det var ju mysigt ju" säger han och putar med sina läppar för att fejka att han är ledsen. Jag himlar med mina ögon och lägger sedan armarna om honom igen. 

//
guys
ska ni på Felix & Benjamins turné?? Jag ska hihihi. Är så så så taggad!
kramis