ANGEL | OM

Kapitel 12 ~ Kyssar och planer

Alvas perspektiv 

Jag ger ifrån mig en högljudd suck. Suckandet är inte högt för att jag vill att någon ska höra mig då jag vet att alla de andra är ganska långt ifrån rummet jag är i. Det är högt eftersom jag är så trött på denna röran och allt emellan. Med tunga och trötta steg går jag fram till sängen som finns längs den ena kortsidan. I samma sekund som jag sätter mig ner på sängen hörs ett högt knarrande ljud som jag förmodar kommer från sängen. Jag hoppar förskräckt till då jag absolut inte var beredd på något ljud i detta dödstysta rum. Jag 'studsar' lite i sängen och det hemska knarrandet hörs i takt med när jag hoppar. 

Toppen. 

De håller mig fången och tvingar med mig att göra exakt allt vad de vill, de har väldigt väldigt väldigt mycket pengar men ändå har de inte råd att köpa en mjuk och BRA säng till sina offer. Great. Toppen. Toppen. Toppen. "Fan" mumlar jag argt för mig själv. Det är då det slår mig att detta inte är killarnas hus, utan Camerons. Jag förmodar dock att de äger huset tillsammans eller något sådant. Varför jag får den tanken kan jag dock inte förklara, för jag vet inte riktigt. Det är bara min magkänsla som säger det. 

Jag kryper ner mellan täcket och lakanet och lägger mig raklång i den knarrande sängen. Vid minsta lilla rörelse jag gör, gör sängen ett hemskt knarrande ifrån sig. Jag får verkligen kämpa med att ligga stilla i sängen för att undvika ljudet. 

Tystnaden lägger sig över rummet och i takt med det blir det bara mörkare och mörkare. Det finns ett litet fönster som dock har galler för. Undrar hur många personer som har varit här innan mig? Och vad som sedan har hänt med dem? Om de har överlevt deras tid här? 

Frågan är varför jag ens är här? Uppenbarligen har de kidnappat mig av en anledning men de vill ej säga vilken. Och jag antar att jag inte kommer få reda på anledningen heller, på ett tag iallafall. Jag förstår inte ens vad jag gör här? Jag är liksom världens nörd i princip och har aldrig gjort någon eller något illa? 

Tusentals tankar snurrar runt inuti min hjärna och jag tycker mig känna en svag huvudvärk vara på väg. Jag kanske borde få något i mig, vatten eller mat. Jag har inte ätit något ordentligt på alldeles för länge. Något som intygar detta är min mage. Den ger ifrån sig ett högt kurrande ljud och jag reser mig upp från sängen. Egentligen vill jag inte ta mig ner till killarna men gör jag inte det riskerar jag att svälta ihjäl och den idén frestar mig inte heller direkt. 

Precis när jag kommer fram till den vita dörren stannar jag till. Utanför hörs två röster som pratar med varandra och jag förstår att det är en allvarlig diskussion mellan fyra ögon. Så tyst som jag bara kan raderar jag mellanrummet mellan mig och dörren och sätter mitt ena öra mot dörren i ett försök att tyda vad de pratar om där ute, och vilka det är som diskuterar. 

"Tell me Molander, why is this girl with you? You know that it can be very dangerous to move around a girl who everyone are looking for! You can be caught you know" 

Det där var definitivt Camerons röst. Jag har inte hört honom prata så mycket men jag känner mycket väl igen den. 

"You know why we have her Cam, don't act stupid"

Okej. Så Molander och Cameron diskuterar alltså varför jag är här. Detta kan kanske ge mig svar på några av mina miljoner frågor. 

"To use her as a sex toy or what?" säger Cameron och skrattar hånfullt. "Cam what the fuck, I would never ever do that". Jag hoppas verkligen att Molander talar sanning. Jag vill liksom inte förlora mig oskuld till någon som torterar mig både mentalt och fysiskt. 

"We need her, for the plan, she owe us that, I mean with the explosion thing you know".

Skyldig dem det? Och varför är jag det? Och vilken explosion? Plan? What the fuck?

Det Molander säger får mig att flämta till. Förskräckt lyfter jag upp min hand mot min mun och en tystnad lägger sig utanför mitt rum. Hur kan jag vara så dum. Jag rusar tillbaka till sängen och kurar ihop mig till en boll under täcket. 

Jag hör hur dörren knarrar till och en springa av ljus sprider sig från dörröppningen. "Well well well, someone's listening to our conversation I see" säger Cameron och hånflinar mot mig. Det är bara han där. Molander syns inte till. "Hello there cutie" säger han stänger igen dörren efter sig. Med långsamma steg närmar han sig sängen där jag ligger i och av rädsla håller jag andan. 

Cameron har mörkbrunt och kort hår. Han är välbyggd, det syns till och med när han har t-shirt på sig. Över armarna syns flera tatueringar. Han ser helt enkelt ut som vilken kriminell person som helst. Men hans ögon är det värsta. Hans havsblåa ögon kan få en att drunkna i hans blick på bara några få sekunder. Om man möter hans blick och får ögonkontakt med honom för länge blir man som förtrollad. 

Även fast jag innerst inne hatar honom, trots att jag knappt träffat honom, så måste jag erkänna att han ser väldigt, väldigt bra ut. Han ser precis ut som den typen av killar jag lätt kan falla för. Dock har han inte den personligheten jag är ute efter direkt eftersom han trivs med att ha kidnappade tjejer här - annars hade han inte låtit killarna kommit hit med mig. 

När han kommer fram till sängen lägger han sig först ner bredvid mig. Sedan tar det inte lång tid innan han har satt sig gränsle över mig och hans ansikte närmar sig mitt. Han börjar lägga små kyssar längs min hals och går längre och längre ner. Jag stönar obekvämt till men det hindrar inte honom för att fortsätta med det han håller på med. Han har säkert gjort detta flera gånger. 

"I wouldn't do that if I were you" 

Molander. 

Cameron slutar och reser sig upp från mig. "Take it easy bro, I'm just having some fun with this sexy thing over here" säger Cam och försvinner sedan ut från rummet. 

Tanken på att jag är hungrig är totalt försvunnen och just nu känner jag definitivt ingen aptit. Jag kurar ihop mig under täcket och knyter igen mina ögon hårt. Vill bara försvinna. Vill vakna upp från denna mardröm och vara hemma i Sverige igen. 

//
Hej guys! 
Förlåt för att jag inte uppdaterat som det var tänkt..men jag blev sjuk och sedan har jag varit på begravning och det har helt enkelt vart ganska mycket den senaste tiden. Hoppas att ni tyckte om detta kapitel och isånnafall får ni gärna rösta & kommentera! Jag svarar inte på alla kommentarer men jag läser varenda en! Ni är bäst! Glöm aldrig det!
hugs & kisses, cuddlyfoooer