ANGEL | OM

Kapitel 36 ~ Jag är för fan kär i dig

Alvas perspektiv

Jag vaknar upp i vardagsrummet. Mer exakt i soffan. Tv:n är på men jag är den enda som ligger kvar här nere. Jag har inget direkt minne av hur exakt jag kom hit. Det enda jag minns är mitt och Oscars samtal igårkväll men sedan är det inte mycket som är tydligt. Jag gäspar högt och tydligt och sträcker på min trötta kropp. Jag undrar hur mycket klockan är egentligen och varför jag ens ligger ensam här nere. Var det ingen som kände sig stark nog för att bära upp mig till mitt rum? 

Okej, jag ska sluta vara så bitchy. 

Jag suckar lite smått irriterat när jag reser mig upp på fötter. Med mitt pekfinger trycker jag på avstängingsknappen på fjärrkontrollen och tv:n blir svart. Jag tittar ut genom köksfönstret för en kort sekund. Det är helt kolsvart ute så det måste vara ganska sent, eller tidigt, det beror väl på hur man ser det. 

Men ovanligt trötta steg tar jag mig upp för trappan. Massvis med tankar svävar runt inom mig. Jag kan inte alls förstå vad exakt det är jag känner för Molander, om jag gillar honom eller totalt avskyr honom. 

Trots att jag helst vill undvika honom så länge som det är möjligt men jag känner att jag måste prata med honom.

Istället för att gå in till mitt rum styr mina steg mot Molanders rum istället. Jag måste få reda på om han ens bryr sig en gnutta om mig eller om jag är helt obetydlig för honom. Får jag bara svar på det så kommer mycket att bli klarare för mig med. Men så länge hans känslor är oklara lär mina också vara det. 

Utan att knacka öppnar jag Molanders vita dörr. I den sekunden som dörren har öppnats tillräckligt mycket för att jag ska få en skymt av Molanders säng faller mitt hjärta till marken och spricker i tusentals bitar. 

I sängen ligger Molander och grovhånglar med en tjej som jag aldrig tidigare har sett. Han rycker till och vänder sig om mot mig. Hans blick gentemot mig är en blandning av ilsken och glad på samma gång. Jag står helt stilla med min mun öppnad en bit. "Who's that?" frågar tjejen som även hon tittar bort på mig. "No one, I'll be right back babe" säger han och börjar ställa sig upp. 

Jag stänger igen dörren igen och rusar bort till mitt rum. Jag skyndar mig med att lägga mig ner under täcket och kryper ihop till en boll. Det känns precis som om jag har fått tusentals knivar rätt in i mitt hjärta. Att se den killen jag gillar kyssa någon helt annan..det var inte det jag behövde nu om man säger så. Fler och fler tårar börjar rinna ner från mina ögon. 

Dörren till mitt rum slås upp med en hög smäll. Molander tittar ilsket på mig vilket jag egentligen inte förstår varför han gör det. 

"And what the fuck are you crying for?" gormar han ilsket. 

"JAG ÄR FÖR FAN KÄR I DIG OSCAR, HUR SVÅRT SKA DET VARA ATT SE DET?" skriker jag tillbaka. 

Han blir bara knäpptyst och stannar till där han står. 

wow. uppenbarligen hade han ingen aning om detta.