Never Good Boys|| M.G

Del 7

Rösta om ni vill ha mer drama

26 Augusti

~Ellas POV~

-Ella! ropar någon bakom mig.

-Ella vänta på mig! ropar han igen. Jag hör hur han suckar och sen springer ikapp mig.

-Varför ignorerar du mig? frågar han. Hela dagen idag har jag ignorerat Martinus.

-Ella prata med mig.

-Jag måste hem, säger jag. Han tar tag i min handled lite för hårt och jag försöker hålla in mitt aj. Vi står och kollar varandra i ögonen.

-Varför undviker du mig?

-Jag vill inte ha problem, suckar jag. 1 Jag vill inte ha problem. 2 Jag litar inte på hnm.

-Litar du inte på mig eller? frågar han och jag kollar bort.

-Tänk lite. Jag hjälpte dig när Zack drog in dig på toaletten. Jag hjälpte dig när Mira va på dig. Hur kan du inte lita på mig? säger han. Mina ögon fylls med den salta bekanta vätskan. Han har rätt. Varför litar jag inte på honom? Varför är jag så dum.
Mina tårar hade redan åkt ner för mina kinder.

-Du får en chans, säger jag och kollar på honom. Han ler och tårkar bort mina tårar innan han kramar mig.

-Ska vi göra uppgiften? frågar han.

-Mm, mummlar jag. Han släppar kramen och drar med mig till hans hus.

*

Vi hör hur dörren öppnas och ser sen Marcus komma in. Han ger mig en mördar blick och det skrämmer mig. Jag borde nog sluta vara med Martinus. Så slipper jag alla problem.

-Vad gör hon här? frågar han Martinus som sitter bredvid mig och äter på sin macka. Han lägger ner ner och sväljer med en klunk mjölk.

-Vi har en uppgift. Do you remember Marcus, säger han när han ställt ner sitt glas.

-Hon ska ut nu! säger Marcus och pekar mot dörren. 

-Det ska hon inte. Isåfall följer jag med, säger Martinus.

-Visst!

-Try me, säger Tinus och ställer sig upp. Marcus går närmre honom och man känner spänningen mellan bröderna.

-Martinus jag kanske ska gå, säger jag.

-Nej du stannar, säger han och stirrar ilsket på Marcus. Marcus höjer handen för att slå till Martinus. En centimeter ifrån hans kind tar han tag i hans hand och jag ger att han håller den hårt. Man kan se hur hela hans hand är spänd. 

-Marcus du vet att jag är mycket starkare än dig. Du har ingen chans mot mig. Det är bara att inse det, säger han och trycker in Marcus i väggen. 

-Martinus sluta, säger jag. 

-Var fick du luft ifrån, flinar Marcus.

-Knip igen Marcus, säger Martinus och trycker hårdare i sin brors bröst. 

-Martinus, säger jag. Även om Marcus är en jävla player så är han Martinus bror. Jag vill inte att om ska bråka. 

-Ska du inte lyssna på din lilla prinsessa, säger Marcus och hånflinar åt sin bror. 

-Snälla Ella gå till mitt rum, säger Martinus. Ska jag lyssna eller inte lyssna och stanna kvar. Jag går upp. Jag vill inte se dom bråka. 

~Martinus POV~

-Du vet att du inte kommer vinna vadet om du gör så här, säger min bror som fortfarande tryckt mot väggen. 

-Jag är inte med i det längre, säger jag.

-En deal är en deal. Så fort hon fallit för dig så ska du lämna henne. Du kan inte bara lämna oss så där för en tjej. Vi är Gunnarsen, säger han och jag trycker lite hårdare.

-Jag vill inte vara så som ni. Ni är vidriga. Jag önskar att jag aldrig blev en fuckboy. Aldrig, säger jag och kollar på Marcus som står med ett litet flin vilket får mig att trycka lite till men avbryts.

-Martinus! hör jag pappa säga. Förmodligen så har han kommit hem. 

-Martinus låt Marcus vara nu med det samma, säger han strängt. Jag släpper Marcus och kollar på pappa som kollar ilsket på oss båda mest mig.

-Vad håller ni två på med? frågar han.

-Martinus attackerade mig, säger Marcus och jag känner hans flin som sitter plaserat på hans läppar. Hans äckliga läppar. Dom läpparna borde ta en kemtvätt efter alla tjejer han kysst. Usch bara tanken av det gör mig illamående.

-Martinus varför gjorde du det? frågar pappa och kollar på mig. Jag ser att Ella kommer ner för trappan bakom pappa.

-Har du inte glömt att det va du som försökte slå mig i ansiktet, säger jag.

-Varför skulle jag försöka slå dig, säger Marcus. Denna gången ska han fan inte vinna. 

-Ljug inte, muttrar jag.

-Ni har inget bevis på vad vem har gjort så jag litar inte på er förns ni säger sanningen, säger pappa.

-Inget bevis. Men om någon va här och såg, säger jag 

-Det hade funkat, säger han.

-Ella detta är pappa och pappa detta är Ella, säger jag då Ella kommit in i köket.

-Hej. Hur kom du hit? frågar pappa.

~Ellas POV~

-Martinus bad mig gå upp medans dom bråkade och det var Marcus som försökte slå Martinus, säger jag.

-Vi tar detta senare, säger deras pappa till bröderna. Martinus ger Marcus en blick innan han drar upp mig på hans rum.