Never Good Boys|| M.G

Del 14

~Ellas POV~

Två dagar har gått och jag hatar redan detta stället. Man måste gå i en stöd grupp med alla andra på detta stället och prata om sina problem. Om man inte äter upp så får man någon näringsdricka. Och den smakar skit. Vad blandar dom in i den ens. Det ser ut som en ko ättit gräs och sen syptt upp det och hanat i bajs och ättit upp det igen och spytt upp det.
Snart är det jag som spyr.

Jag går in i rummet där alla pratar om sina problem. Jag sätter mig på en ledig stol i ringen. Varje gång jag varit här så sitter jag bara tyst. Jag svarar inte på frågor. Jag vill bara här ifrån.

3 månader senare 11 Mars

Jag har fått komma hem från det där stället snart i en vecka. Dom tycker att jag har blivit bättre. Så nu har jag ett schema av det jag ska äta. I skolan så är Martinus med mig hela tiden. Det är säkert mamma och pappa som har sagt att han ska hålla koll på mig. Han kommer till och med hem till oss. Kunde dom inte typ sagt något till Lovisa.
Jag avbryts i mina tankar av att det knackar på min dörr till mitt rum. Jag stannar helt upp i mina rörelser. Det är bara jag som är hemma.

-Det är jag Martinus, hör jag personen säga och jag andas ut. Glömde att han hade fått vår hem nyckel.

-Kom in, säger jag och han öppnar dörren.

-Nästa gång ring innan du kommer, säger jag och han sätter sig skrattandes i sängen och kollar sen på mig som satt mig vid mitt sminkbord. Jag ska inte sminka mig. Jag ville bara sitta ner.

-Har du ätit? frågar han.

-Jaaaaaaaaaaaaaa.

-Bra, säger han och kollar på klockan.

-Vill du gå ut och fika kanske? frågar han.

-Jag vet att du nästan kommit tillbaka men det hade varit kul att hitta på något med dig, säger han snabbt.

-Okej, suckar jag.

*

Jag kollar på kladdkakan som står helt orörd framför mig. Jag måste äta denna. Jag måste bli bättre. Jag gör det för Mistral.
Jag tar ett djupt andetag innan jag tar en bit av kladdkakan och för biten närmre min mun. Jag skippar att tugga och bara sväljer. Jag tog ändå inte så stor bit. Jag fortsätter och upprepar samma sak och för varje gång jag upprepar mår jag mer och mer illa.

-Ella, säger Martinus och jag kollar på honom och hummar till svar.

-Jag gillar dig, säger han och jag sväljer och bara stirrar på han. Vad sa han nyss?? Jag tar en rill bit från kakan med min blick fäst på Martinus och sväljer igen, men börjar hosta för att det kommit i fel hals.
När jag äntligen slutat hosta så kollar jag på honom igen.

-Snälla sluta kolla på mig så där. Det är obekvämt, säger han och petar lite med gafflen på tallriken där han hade en choklad muffin.

-Förlåt, mumlar jag och kollar ner. Jag äter snabbt upp resten för det ända jag kunde tänka på nu var orden som lämnat Martinus mun.

Vad tycker ni? Ska det bli Ella och Tinus eller?

Rösta och kommentera så är du bäst❤❤❤❤❤

~Du är fin som du är~