Del 11

944 32 4
                                    

1 Månad senare

~Ellas POV~

Jag har märkt att Martinus har kollat på mig, men han har låtit mig vara. Han är inte med Marcus så jätte ofta men han är ändå med honom ibland. Varje gång Martinus tittat på mig så har Maya alltid slått mig på axeln och då menar jag verkligen det. Jag har sagt till henne att jag inte vill ha något med Martinus att göra. Men bara för att jag sa att vi kysste eller han kysste mig så börja hon skrika och springa rundor.
Jag får sån ångest. Jag skulle aldrig kysst tillbaka.
På senaste tiden har jag haft så mycket ångest och blivit tröttare. Vissa dagar har jag inte orkat gå till skolan. Min kropp orkar inte. Jag är så svag.

~Martinus POV~

Ella går i korridoren och drar sin hand längs alla skåp. Maya slår till henne och hon vänder sin blick mot mig. Hon har bara blivit sämre och sämre denna månaden. Hon måste sluta. Hon fkn försvinner sakta och blir allt svagare och svagare. Vissa dagar kommer hon inte ens till skolan för att hennes magra kropp inte orkar.
Jag går fram film henne och drar med henne.

-Martinus, mumlar hon. Jag stannar där ingen kan se eller höra oss.

-Ella se på dig. Du är försvinner sakta men säkert. Fattar du inte att du kommer dö! säger jag och tårarna bränner i ögonen.

-Jag kommer inte dö, säger hon emot.

-Ella inse bara..., hon faller ihop mitt i min mening. Jag var snabb nog och fångade upp henne. Tårarna som jag håller inne åker längs mina kinder. Jag bär upp Ella och börjar gå till skolsyster.

-Men Gud Martinus vad har hänt? säger hon när jag knackat på. Ella läggs på sängen och jag berättar om hennes ätstörning och hur hon bara föll ihop. Sara som vår skolsyster heter ringer en ambulans för att få Ella till sjukhuset. Det är viktigt att hon kommer dit.

*

-Vill du följa med? frågar en sjuksköterska och jag nickar. Jag slänger en blick mot skolan innan jag hoppar in i ambulansen. Alla på skolan undrade vad som hade hänt men det får någon annan ta. Min klass stod vid dom stora glasfönstren och jag hade sett Mira och Marcus stå med flin på läpparna. Nöjda flin. Om Marcus har gjort något så ska jag döda honom.

*

Jag fick precis reda på att Ella ligger i koma. Dom vet inte när hon kommer att vakna. Men dom lovade mig att ringa när hon vaknar. Om hon vaknar.
Hon får inte dö. Det är hon som fått mig på andra tankar. När jag kommer tillbaka till skolan så kommer det vara hus i helvetet där. Alla kommer säkert tro att det är mitt fel. Men jag är den som har hjälpt henne. Jag är den som tröstat henne. Jag är den som fanns för henne när hon inte hade någon. Jag sa att hon är mager. Jag sa det flera gånger. Hon ville inte lyssna. Jag kanske borde gått till Sara innan och bett om hjälp. Allt är ju mitt fel.

Never Good Boys|| M.Gحيث تعيش القصص. اكتشف الآن