Never Good Boys|| M.G

Del 15

3 Januari

Min kropp återställs sakta men säkert. Men det finns en sak jag fortfarande inte kan släppa. Att Martinus är kär i mig?!
Om han spelar då är han så jävla körd.
Idag börjar vi skolan igen efter att vi haft jullov. Som vanligt var jag ensam med mormor på julen. Martinus hade knackat på och gett mig en liten present. Det var en box med massa lappar där det står massa stöttande meningar som tillexempel.

Låt ingen ändra på dig du är fin som du är
Du är stark du klarar detta
Du får mig skratta som ingen annan kan
Ditt leende får mig att smälta
Ditt skratt är så gulligt

Och massa massa mer. Jag ler för mig själv. Att han har suttit och skrivit alla dessa meningarna till mig. Nu när jag tänker på det är det rätt så gulligt.

Jag styr mina steg till skolan med mina hörlurar intryckra i öronen med låten I can't fall in love without you- Zara Larsson.
Jag kommer in i den bekanta byggnaden och klumpigt nog går jag in i någon. Eller så var det planerat. Marcus står framför mig med ett litet flin på läpparna fast det ändras sen till ett sträck och hans blick mörknar. Fast han kollar inte på mig. Utan bakom. Så jag vänder mitt huvud om för att se och där går Martinus. Han skiner upp i ett leende då han ser mig. När han kommer fram till mig och så lägger han sin arm på mina axlar och låter den vila där. Sen kollar han på sin bror.

-Martinus kom igen bara lägg ner det tramset, säger Marcus.

-Vilket? säger Martinus och låtsas som ingenting.

-Hon kommer ändå inte börja gilla dig för att du ändrat på dig, säger Marcus och jag fattar att han pratar om mig.

-Okej, svarar Tinus och rycker på axlarna.

-Kommer du? frågar Marcus och Martinus skakar på huvudet innan han öppnar sin mun.

-Jag tror jag stannar här.

~Martinus POV~

Jag märker att Ella börjar tycka att det är obehagligt att vi bråkar om henne eller pågrund av henne.

-Jag ska nog gå, säger hon och börjar gå.

-Ella, suckar jag.

-Jag vill inte att ni bråkar pågrund av mig, säger hon och jag låter henne gå denna gången.

-Marcus snälla bara sluta. Låt mig vara, säger jag och kollar på dom andra i klassen som kollar på vårt lilla bråk.

-Martinus det är du som ska sluta. Vi är bröderna Gunnarsen vi håller inte på med kärlek och känslor, säger han. Jag skakar på huvudet.

-För mig är vi inte bröder längre, säger jag och börjar gå. Han tar ett hårt grepp om min arm och ett skrockande ljud lämnar mina läppar då jag är mycket starkare än Marcus.

-Martinus jag varnar dig, säger han.

-Marcus du startar ett bråk helt i onödan, skrockar jag och då nådde jag hans max. Som vanligt så försöker han ge mig en käftsmäll men jag tar hans hand.

-Marcus alla vet att jag är mycket starkare än dig. Ge upp, säger jag.

-Gunnarsen till mitt kontor, hör jag rektorn säga. Jag släpper Marcus och vänder mig till rektorn. Hon ser inte så värst glad ut. Då vi bråkat väldigt många gånger på senaste tiden.

Dam dam daaaaam Drama mellan bröderna
Vill ni ha mer drama?

Rösta och kommentera❤❤
ÄLSKAR ER

~Låt ingen ändra på dig~