Never Good Boys|| M.G

Del 13

10 December

Vår lärare står vid tavlan och pratar om något. För att vara ärlig så vet jag inte om vad. Min mobil börjar låta över hela klassrummet och allas blickar vänds till mig. Jag tar snabbt upp mobilen.

-Jag måste ta detta, säger jag till Lars vår lärare och snabbar mig ut. Jag tycker på den gröna knappen för att svara. Mobilen förs till mitt öra och jag svarar med ett hej.

(Sjukhuset= S, Tinus=T)

S- Hej är detta Martinus Gunnarsen?
T- Ja
S- Kom till sjukhuset

Sen la det på. Jag går till mitt skåp och tar min jacka och springer ut. Hoppas Ella har vaknat.

*

Jag knackar på rummet där hon är och en kvinna öppnar dörren. Hennes mamma. Jag trodde inte att hon skulle vara här.

-Hej, säger hon och jag svarar med ett hej tillbaks. Min blick förs till tjejen i sängen och ett leende tar plats på mina läppar. Denna gången ligger hon inte ner med stångda ögon. Hon sitter och hon är vaken.

-Jag ska lämna er två ensama, säger hennes mamma och går ut. Jag går fram till stolen som jag så många gånger suttit i.

-Hej, säger jag.

-Hej.

-Du svimmade och har legat i koma, säger jag.

-Mm, hummar hon till svar.

-Jag har varit här varje dag, säger jag.

-Har du?

-Ja.

-Har någon mer varit här? frågar hon.

-Ja. Dina föräldrar va här en gång, säger jag.

-Tack. Men du hade inte behövt, säger hon.

-Jo. Men hur mår du?

-Jag har ont i huvudet, säger hon.

-Läkarna sa att du skulle till ett ställe där alla som har ätstörningar är för att få hjälp, säger jag.

-Jag borde slutat. Jag skulle lyssnat på dig, suckar hon. Jag reser mig upp och sätter mig på sängen istället. Mina armar omfamnar henne i en kram.

-Vänta! Mistral då? säger hon i panik.

-Lovisa och Maya har tagit hand om honom. Och jag har oxå hjälp till lite, säger jag och ett skratt lämnar hennes smulltronröda läppar.

-Red du honom? säger hon.

-Ja.

Tänk er Martinus med ridkläder som sitter på en svart fullblod😍

Rösta och kommentera❤❤
Älskar er