Marcus och Martinus Gunnarsen. Två 14 åriga killar som är kända lite här och där i världen.
Deras fans säger att dom är världens bästa killar och dom tånar efter dom.
Då har dom aldrig sett dom i skolan.
°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•...
Gunnarsen fyller 15 år idag. Efter jag erkänt för både mina bästa vänner och Martinus att jag är kär i han så har jag bara ignorerat honom. Jag vill inte ha känslor för någon. Jag vill bara inte. Min familj har blivit bjudna på middag hos Gunnarsen idag. Jag funderar på om jag ska låtsas vara sjuk eller gå på den där jävla middagen. Jag bestämmer mig för att gå. Men inte för att bröderna fyller år. Utan för att göra mamma och pappa glad då dom vet att jag ignorerar Martinus. Dom har seriöst tjatat på mig om det och frågat varför jag bara ignorerar en kille som honom och att han räddade mitt liv. Jag hade gärna kunnat dö. Försvinna från världen. Mitt liv suger. Alla killar har gjort ett vad om att få mig i säng. Alla i min klass och klassen över, alla utom Albin och kanske Martinus. Han säger att han inte är med i det medan alla säger att han är med. Så nu litar jag inte på någon kille utom Albin. Jag tar på mig en vit topp med ett svart mönster på och svarta byxor. Simpelt. Jag orkar inte klä upp mig för en middag.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Jag tar mina vita converse och går ner. Där nere står mamma och pappa. Mamma har på sig en beige klänning och pappa har en skjorta.
-Fin du är, säger mamma och ler och ler tillbaka som svar och tar på mina skor. Eftersom Gunnarsen bara bor några hus ifrån så väljer vi att gå. Gruset på Gunnarsens uppfart knastrar under mina helt nya skor tills jag når trappan upp till dörren. Jag ringer på och dörren öppnas av Gerd Anne. Hon ler mildt och visar att vi ska gå in. Jag går in och kollar mig runt. Det är lite mer städat än dom gångerna jag har varit hos dom. Jag tar av mina skor och ställer dom prydligt bland alla andra skor som nu står prydligt då dom alltid stod huller om buller då jag var här. Steg hörs fråm trappan. Jag kollar upp och möter dom ögonen jag inte sett på ganska länge. Eller det känns som det. Han ler lite lätt och går fram till mig. Då kommer jag på askarna som jag stoppat i mammas väska. Även om dom är som dom är så ska dom få något. Dom älskar ringar så jag eller rättare sagt mamma köpte var sin ring till dom. Killen framför mig sträcker ut sina armar för att ge mig en kram som jag motvilligt måste besvara. Mamma och pappa hade redan försvunnit till köket med Gerd Anne och Kjell-Erik. Jag dras in i kramen som jag egentligen inte ville skulle ske. Motvilligt drar jag in hans doft, fräsch och citrusaktig eau de toilette med träiga aromatiska toner. Jag känner att hans mun närmar sig mitt öra tills jag kan känna hans små nätta andetag.
-Du kan inte ignorera mig för alltid, viskar han och hela jag ryser. Jag känner hur allt hår bara reser sig på min kropp och hur det bildas massa små prickar på min hud aka gåshud och mitt hjärta slår hårdare av det som nyss lämnat hans läppar. Han drar sig ifrån kramen som det känns ha varat i en evig het men egentligen bara några sekunder. Jag följer efter honom in till köket där alla sitter. Jag kollar på dom två stolarna bredvid varandra som är lediga. Martinus tar och sätter sig på den vid kanten så att jag måste sitta på den mellan han och Marcus. Jag sätter mig mellan dom. Mitt hjärta dunkar hårdare och fortare. Varför vet jag inte. Jag tycker bara att det är obehagligt att sitta bradvid dom. Jag kollar mot våra föräldrar som är i en diskution av något som jag inte fattar. Eller jag bryr mig inte. Tiden går men det känns som att tiden står stilla. Jag känner en hand på mitt vänstra lår som stryker upp och ner. Jag tar bort handen och kollar irriterat på Marcus som flinar. Wtf tänker han med är han dum eller. Ja det är han. Han beter sig verkligen dåligt mot tjejer. Stackars små tjejer som verkligen avgudar dom. Att dom inte vet hur dom verkligen är. Allt det andra är skådespeleri. Jag kan inte fatta att dom ljuger för sina fans. Efter maten så går vi upp. Eller vi barn. Jag hör våra föräldrar som pratar och skrattar högt. Martinus sätter sig på sin säng och Marcus gör likadant som sin bror. Dom kollar på mig. För att vara ärlig ser det rätt creepy ut. Att två tvillingar [no shit] sitter och nästan stirrar på mig. Dessutom är dom fuckboys. Eller Martinus vet jag inte, jag vet inte om jag kan lita på honom.
-Grattis, säger jag för att bryta den stela tystnaden.
-Tack, säger Martinus och ler. När han närker att Marcus inte säger något så slår han till honom lite lätt.
-Tack.
-Jag har något till er. Ska bara hämta det, säger jag och går ner.
845 ord👏👏👏 Sry att jag inte har uppdaterat. Men nu är jag hemma i Norge igen💕💕
